Nazisternas demonstration i Göteborg är en spegelbild av samhällets haveri. Polisens flathet ger Nordiska motståndsrörelsen grönt ljus att fortsätta lägga ut sin taggtråd av hat. Stefan Jonsson har ett par frågor till de ansvariga för demokratins säkerhet.
Jag har ett par frågor till Dan Eliasson, rikspolischef, och Erik Nord, polischef i Göteborg.
Hur många arbetstimmar har svensk polis lagt ner de senaste åren på att säkra nazisters rätt att demonstrera?
Hur många arbetstimmar har polis under samma tid lagt ner på att anmäla och utreda nazisternas hatbrott?
Det borde gå att ta fram siffrorna. Vi medborgare skulle vilja ha dem. De skulle sannolikt ställa polisens och rättsväsendets misslyckande i blixtbelysning.
Läs mer: Nazisterna: Vi testade polisen i Göteborg
På två år har Nordiska motståndsrörelsen (NMR) genomfört tre större demonstrationer. De har varit ”extremt lyckade” och ”samlat alltfler anhängare”, enligt NMR. Hur många tiotusentals polistimmar har slukats för att säkerställa en sådan framgång?
Den fjärde demonstrationen, större än någonsin, planeras inom kort i Göteborg. Göteborgs polischef Erik Nord anstränger sig för att förklara att svensk demokrati står och faller med att denna demonstration får genomföras. Det är tondövt, inkompetent, barnsligt och farligt.
Tondövt, därför att han inte tycks förstå att polisen är på väg att förlora sitt förtroende hos miljontals svenskar, särskilt i mångkulturella och segregerade miljöer där den bäst skulle behöva det.
Inkompetent, därför att han inte begriper att demokratin, om den ska stå kvar, måste ha en poliskår som kan säkra demonstrationsfriheten och samtidigt förhindra rasism och hatbrott.
Barnsligt, därför att han snarstucket och auktoritärt avvisar berättigad kritik med att kritikerna i hans ögon inte förstått ”rättsläget”.
Farligt? Jag återkommer till det.
Läs mer: Anita Goldman: Lämna inte stadens centrum till nazisterna
Sanningen är att svensk polis för länge sedan kunnat gripa de uniformerade nazistiska flaggbärarna i NMR och bereda åtal för hets mot folkgrupp. Det hade sänt en våg av lättnad genom landet. Det vore i linje med lagstiftarnas intention. Mycket tyder också på att det skulle finna stöd i rådande prejudikat och leda till fällande domar.
Intentionen med lagen om hets mot folkgrupp är att göra rasismen olaglig och därmed osynlig i offentligheten, utan att för den skull behöva införa förbud mot organisationer. En vägledande dom fastslogs av Högsta Domstolen 1996. En 18-åring gick omkring utanför Åhléns i Visby med nazistsymboler synliga: ”solkors, kugghjul och sädesax, bältesspänne i form av solkors, märke för Frisinnade unionspartiet, metallmärke föreställande solkors, tygmärke med örn med odalruna, pinsmärke föreställande Livets träd och pinsmärke föreställande odalrunan”.
Fallet vandrade genom rättssystemet och mannen fälldes i alla instanser. HD slog fast: ”Budskapet uttrycker missaktning av människor tillhörande andra folkgrupper än den nordiska.” (NJA 1996, s. 577) Ett par år senare fälldes en annan, som i Helsingborg burit en röd armbindel med så kallad varghake. (RH 1998: 77)
HD:s resonemang om odalrunan 1996 är intressant; det framhölls inte bara att den använts av tyska SS-divisioner utan också att runan ”används nu i Sverige av Riksfronten, ett parti som står under inflytande av nationalsocialistiska idéer”. Resonemanget hade logik: om ett budskap genom yttrande eller tecken meddelades offentligt, om budskapet kunde härledas till nazismens historia eller nutida organisationer som knöt an till denna historia, så uttryckte det hets mot folkgrupp, det vill säga ”missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse” [år 2001 inkluderades sexuell läggning].
Enligt en i dag flitigt cirkulerad artikel av polisintendenten Eric Rönnegård (SvD 27/4 2014) möjliggjorde HD:s dom ett polisarbete som steg för steg tog bort nazismen och fascismen från det offentliga rummet. Men en bit in på 2000-talet förändrades hur polis och åklagare tillämpade lagen, skriver han.
I dag syns resultatet. Mest häpnadsväckande förra hösten då Stockholmspolisen gav NMR tillstånd att på själva minnesdagen av novemberpogromerna marschera genom staden under nazistiska fanor.
Hur kan sådana demonstrationer inte vara hets mot folkgrupp? frågar Anita Goldman (DN 19/9). Hon summerar andemeningen i lagen om hets mot folkgrupp liksom i HD-domen 1996: nazism i det offentliga rummet är hets mot folkgrupp.
NMR förklarar på sin hemsida att dess symbol tyr-runan symboliserar kampen mot den nordiska folkgemenskapens fiender. Det är en kampruna som vänder udden mot bland annat ”det sionistiska kapitalet” (läs: judarna). Däremot berättar inte NMR att den bars av dem som utbildats inom den 32:s SS-divisionen (som Heinrich Himmler) och ersatte det kristna korset på stupade SS-soldaters gravar.
Jämfört med åtalet mot mannen i Visby 1996, vore det förhållandevis enkelt att lagföra NMR:s demonstranter. Samma polisarbete som var möjligt då, är möjligt i dag.
Men det utförs inte. På fråga från GP (18/9) varför polisen inte tillämpar lagen svarar Erik Nord att personer helst bör uppträda som nazisterna på Nürnbergdagarna och göra Sieg Heil-hälsningar, innan polisen har fog att gripa in.
Hans ord vittnar om betydande okunskap såväl om rasismens som lagstiftningens historia. 1996 fälldes en ensam ung man som bar märken på sin jacka. 2015 fälldes en som på sitt Skypekonto lagt ut en profilbild av sig själv med Hitlermustasch och skickat runt ett hakkors till sina kontakter. Om sådant är brottsligt, hur kan en polischef utgå ifrån att hundratals uniformerade nazister med sköldar och symboler hämtade från SS är något lagligt?
Men dessa argument imponerar inte på Erik Nord. Till GP säger han i samma artikel att tyrrunan som sådan inte kan utgöra hets mot folkgrupp. I nästa andetag medger han att saken ”aldrig har prövats fullt ut”.
Så varför inte pröva saken? Poänglöst, menar Nord: ”skulle tyrorna bli olagliga byter de säkerligen till någon annan symbol som är snubblande snarlik”.
Läs mer: Hynek Pallas: Polisen har åter misslyckats med att skydda demokratin
Nord är här snubblande nära tjänstefel när han undviker att beivra misstänkta brott. Men värre än så är att han tycks likgiltig för fasan hos dem som utsätts för NMR:s hets och önskar att polisen ska skydda dem. Han har accepterat nazisterna som del av offentligheten och ser det som polisens uppgift att värna deras rätt att finnas där (och föreskriver att de ska ta vägen förbi synagogan!).
Denne polischef är å ena sidan en spegel av samhällets haveri. Å andra sidan går han emot den stora majoritet som önskar en annan utveckling. Just nu dras på olika håll slutsatserna och allt pekar mot en farlig urladdning.
Hos sådana som jag själv: klarar polisen inte av att skydda demokratin mot nazismen, måste vi då försvara oss själva? Hos alla svenska invånare som saknar plats i NMR:s ”folkgemenskap”: ska de fly, fäkta, ta livet av sig? Hos männen i NMR: polisens flathet ger dem grönt ljus att fortsätta lägga ut sin taggtråd av hat. Hos Europas fascister: nu på väg till Göteborg för att den 30 september manifestera vit makt.
Göteborgspolisens farliga hantering av nazismen avgör i vilken riktning, mot vilket samhälle, vi är på väg.