Prylbanta dig till ett lättare liv

När jag om morgnarna står och hålögt stirrar in i min garderob brukar jag tänka på Sören Kierkegaard. Nej, jag ljuger givetvis. Ingen tänker på honom, varken du eller jag. Men vi borde. Den danske filosofens uttryck ”frihetens yrsel”, där för många alternativ förbryllar människan och gör att hon inte vet vad hon vill, går nämligen att tillämpa direkt på min garderob. Och din. Och många andras.

Enligt en utfrågning av 4 000 personer genomförd av förvaringsföretaget Elfa förra året anser nio av tio svenskar att de äger för mycket kläder och skor. Och lika många kände att de inte hade något att ta på sig. Det är en intressant paradox.

Människan har ett behov av att uttrycka en unik identitet. Konsumenter må inse att de har köpt för mycket kläder, men inser också att kläderna de köpt inte räcker för att uttrycka den identitet de önskar. Det säger John Magnus Roos, forskare vid Centrum för konsumtionsvetenskap på Göteborgs universitet.

– Vi som konsumenter vänjer oss fort vid de saker vi införskaffat. Samtidigt har vi ett behov av att förända oss i linje med förväntningarna på oss själva, som många gånger kommer från våra förväntningar om vad andra förväntar sig av oss. Det finns alltid möjlighet att konsumera för att uttrycka oss själva ännu lite mer. Behovet av en unik identitet mättas aldrig, säger han.

– Identitetsskapande konsumtion är en starkt bidragande orsak till att konsumtionen ökar i Sverige.

Varje gång jag flyttat har jag konfronterats med allt jag äger. Det är en intressant tvagningsprocess. Jag sitter kutryggig på parkettgolvet omringad av flyttlådor och sopsäckar och med böcker staplade som pelare i lägenheten.

Jag sorterar och rensar och tvingas ta ställning till vem jag tidigare var. För att vi är de saker vi äger är fastställt. Vi har ju, som John Magnus Roos säger, köpt sakerna för att de ska säga något om oss. Eller åt oss.

Så därför sitter jag där och bläddrar bland gamla musiktidningar och en komplett samling deckare i Andrew H Vachss Burke-svit och undrar vem jag ser: Detta, är det jag? Var det? Någonsin? Och att jag äger alla årgångar av tidningen Pop, och vägrar att göra mig av med dem, beror det på att jag är ett offer för den manliga komplettist- och kalenderbitarinstinkten som ärvts ner sedan jägar-/samlarsamhället? Visst måste det vara så?

Det är lätt att tänka att om jag kastar sakerna från mitt 26-åriga jag, förkastar jag också en bit av mig själv.

Att rensa bland nostalgiska prylar och minnessaker är inget som görs i en handvändning, säger Elisabeth Byström, civilekonom på Finansinspektionen, som tillsammans med civilingenjören Johan Ernfors skrivit den nyss utkomna boken ”Prylbanta” (Norstedts). Det är en manual till ett friare liv. Saker blir ofta förankringspunkter i ett liv som flyter förbi alltför snabbt och svårkontrollerat.

– Ofta fastnar du bland minnen och känslor när du påminns om tidigare relationer, episoder och händelser i ditt liv. En gåva från din första stora kärlek, din studentmössa eller bröllopsklänning, en prydnadssak från en bortgången släkting och barnens första klädesplagg är typiska exempel, säger hon.

– Något som brukar underlätta rensningen av liknande prylar är att fotografera dem och – om möjligt – säkerställa att de tillfaller en ny glad ägare. En viktig insikt är att dina minnen och känslor inte sitter i prylen, även om det kan kännas så.

Boken ”Prylbanta” följer på en rad böcker med liknande tema – ”Shopstop” (2014), ”Ägodela” (2015), Marie Kondos ”Konsten att städa. Förändra ditt liv med ett organiserat hem” (2016) – och är ett slags manifest för minimalismen. ”Prylbanta” vill få oss att bryta den dysfunktionella relation vi ofta har till våra saker där ägandeförhållande lätt grumlas: äger jag sakerna eller är det tvärtom?

Det blir lätt så. När jag skulle sälja min lägenhet och tömde den inför visningen var det som att plötsligt släppa in ljus och syre. Vad vacker den var utan mänskliga spår! I stället för ett museum av minnen såg jag nu ljusa och pedantiskt röjda ytor som verkade så härliga att röra sig i. Tänk ändå om det ALLTID hade sett ut så här!

Det finns såklart sätt att gå för långt: det finns överdriven spartanism, det finns sjuklig perfektionism, det finns människor som tvångsmässigt kastar så många saker att de måste köpa dem nya – bara för att kasta dem igen. Det finns en dokusåpa i Storbritannien, ”Obsessive compulsive cleaners”, där personer med tvångssyndrom städar lägenheter som tillhör hoarders, patologiska samlare.

I mitt fall handlar det om ett slags mild, materialistisk klaustrofobi. Att röra sig bland mina saker är som att kliva ner i tunnelbanan. Alla intryck, alla störningar för sinnena, som om de vill mig något, kräver mig på något.

Tydligen är jag inte ensam om att känna så.

Johan Ernfors säger att han brukar jämföra prylar med ”öppna öglor” som ens medvetande tenderar att fastna i. Har man tillräckligt många öppna öglor skräpande i bostaden blir man till slut så distraherad eller irriterad att man inte fungerar optimalt i vardagen.

– De som drabbas av utmattningssyndrom eller utbrändhet påtalar ofta att överbelamrade hem gör dem stressade på samma sätt som en fullspäckad att göra-lista eller agenda, säger han.

Ändå fortsätter vi att konsumera. Sliter och slänger. Oavsett inkomstnivå. ”Lyxfällan” är inne på sin tjugotredje säsong om människor som köper väderstationer och drönare och sparris- kokare, trots att det inte finns något tillfälle i livet där man någonsin skulle stå hjälplös utan dessa prylar. Snarare handlar det om att shoppa sig ut ur livet i sökandet efter en frihet som ironiskt nog skapar instängdhet och begränsningar.

För det är svårt att argumentera intellektuellt mot shopping eftersom det är känslostyrt. Människan som homo sapiens, den tänkande människan, är en beteckning som börjar kännas märkligt omodern när emotionella argument i vår tid ständigt vinner över de förnuftiga.

– I grund och botten handlar det mycket om känslor. Vi shoppar oss lite gladare när vi är nedstämda, vi shoppar oss trygga när vi står inför nya utmaningar, vi shoppar oss till ytlig status som vi kan använda vid sociala tillställningar, vi shoppar för att fira framgångar och vi shoppar saker som vi kan distrahera oss med för att slippa tänka och känna, säger Elisabeth Byström.

Att människan är en känslostyrd och jagsvag varelse är de flesta företags marknadsföringsavdelningar väl medvetna om. För oavsett hur avancerade algoritmer som kan skapas i vår digitala tid så riktar sig reklamen till samma grundläggande allmänmänskliga rädslor och sociala behov som alltid: trygghet, frihet, grupptillhörighet, kärlek, status och självförverkligande.

Så råder konsumtionskulturens konsensus. Att veta, men att ändå handla. Sociologen Zygmunt Bauman skrev i ”Konsumtionsliv” (2008) att fastän vi är friare än någonsin i samhället hittar vi snabbt något att underkasta oss – i brist på religion: konsumtion. Det anklagande fingret går att peka mot alla, för det finns en märklig autouppgradering i det här beteendet: Mycket Vill Ha Mer. Den som stiger i inkomsttarifferna skaffar sig genast en dyrare livsstil.

– Om konsumtionsnivån är densamma, så vänjer sig konsumenten i allmänhet och upplever tristess. Angus Deaton som fick Nobelpriset i ekonomi 2015, var i sin tidiga forskning inne på detta: att konsumtionsnivån måste höjas för att bibehålla välbefinnandet och undvika denna vanemässiga tristess, säger John Magnus Roos.

– Om vi köper resonemanget att konsumenter tror att ökad konsumtion leder till ökad lycka, så är det logiskt att ökade möjligheter att konsumera också leder till ökad konsumtion.

Den accelererande spiralen gör att vi köper mer, äger mer och samlar mer. Och Sverige är i världsklass vad gäller att spräcka jordens budget. Enligt Världsnaturfondens senaste beräkning skulle det krävas 4,2 jordklot för att vår svenska livsstil skulle kunna motsvaras av naturens resurser.

Någonstans i Stilla havet guppar ett gigantiskt täcke av plastkassar, pet-flaskor, pvc-produkter och tupperwarelådor omkring. Denna kolossala atoll av bråte är i sig lika stor som en kontinent, enligt vissa rapporter dubbelt så stor som hela Nordamerika. Och det är förmodligen bara toppen på isberget – eller sopberget då – som vi ser: FN:s miljöexperter beräknade redan 2006 att varje kvadratkilometer hav i snitt innehåller 100 000 flytande plastföremål.

Det är slutförvaringen för vår pryldyrkan och slit- och släng-livsföring, som blivit mer släng än slit. Och trots att vårt eget agerande i högsta grad hänger samman med planetens förorening så lyckas vi inte foga samman de två perspektiven i hjärnan, säger John Magnus Roos.

– Vi kan kontrollera den positiva respons vi får av konsumtion samtidigt som vi känner att vi inte har kontroll över den globala miljön. Den positiva responsen blir för vissa konsumenter starkare i takt med att utbudet skräddarsys till deras unika egenskaper.

– Samtidigt vill svenska folket vara mer miljövänliga, vilket yttrar sig i konsumentbeteenden som de kan kontrollera – vi ser exempelvis ökningar i köp av ekologiska produkter, secondhand och välgörenhet.

I den medvetna konsumtionen ryms också en portion shoppingsnobbism. Som de passiv- aggressiva påståendena om att man måste köpa en handväska för femsiffriga belopp eftersom den är mer ”hållbar” och ”slitstark” och ska ”räcka länge”, eller köper dyra armbandsur som ”man inte äger, bara förvaltar för kommande generationer”. Från de höga hästarna kan man sedan titta ner på masskonsumtionen.

I boken ”Prylbanta” finns en passage som handlar om att man redan innan köptillfället bör sätta upp en konsekvensanalys. Det kan låta som att leva i ett Excelark, men det finns poänger med att lära sig stävja impulsen i klickfingret.

– Många är helt klart för impulsstyrda när det gäller konsumtion vilket i kombination med lättillgängliga krediter inte gör saken bättre. Men vi är ofta omedvetna om alla kostnader som onödig konsumtion för med sig. Både för en själv i form av tid, pengar och mental energi men även ur ett större perspektiv som miljö och andra människors välbefinnande, säger Johan Ernfors.

– Faktum är att varje individ kan göra en stor skillnad både för sitt eget och andras liv med en mer medveten relation till prylar och konsumtion.