Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-03 16:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/psykos-moter-ordpassion-i-the-professor-and-the-madman/

Filmrecensioner

Psykos möter ordpassion i ”The professor and the madman”

Sean Penn i ”The professor and the madman”.
Sean Penn i ”The professor and the madman”. Foto: Fastnet Films

Verklighetsbaserade ”The professor and the madman” låter Mel Gibson och Sean Penn mötas i ett drama om en lågande kärlek till språket. Psykisk sjukdom och ordpassion blir två komponenter i historien om ett historiskt lexikonprojekt.

Två skäggiga män sitter i en cell på rättspsyket och deklamerar ord. Ett i taget med glödande blickar och njutningsfyllda grimaser. Vardagliga, sällsynta, moderna och ålderstigna, vackra, laddade ord. Det är den passionen som har fört dem samman. Doktor William Chester Manor (Sean Penn), en morddömd, livstidsinspärrad, schizofren fältskär från amerikanska nordstadsarmén och James A H Murray (Mel Gibson), ett självlärt, skotsktalande språkgeni som leder arbetet med det första allomfattande engelskalexikonet: Oxford English Dictionary.

Det var Murrays demokratiska nytänkande som satte fart på det havererade ordboksprojektet. I stället för att bara ta hjälp av den akademiska världen lät han budet gå ut till hela imperiet att alla skulle leta i böcker och lyssna efter ord, skriva ner dem på en lapp tillsammans med en mening som visar hur det används och skicka till hans ”scriptorium”, som han byggt upp i sin egen trädgård. När budet når innanför murarna på den rättspsykiatriska anstalten väcker det Manors besatthet och lyfter honom ur sinnessjukdomens mörker. 

Det är först när de träffas och Murray ser kedjorna om hans fötter som han förstår att det inte är en läkare utan en patient som han har brevväxlat med, en scen som borde väcka starka känslor. Penn är mycket trovärdig som plågad själ och Gibsons blick är varm och innerlig (något mer än blicken ser vi aldrig på grund av det frodiga skägget).

Det är en bra historia. Synd att filmen blev så tam.

Men det här är en film som håller sig på den persiska mattan. Murrig, solid, med en kärv doft av tweed och piprök. Den hoppingivande, filmiska idén med bidrag från hög och låg i hela världen tas aldrig tillvara. I stället för givna scener med engelska taxichaufförer, indiska skolflickor, australiska bönder och husmödrar med mjöliga fingrar som skriver ner och postar sina bidrag, rör man sig huvudsakligen mellan två bibliotek. Ett bakom Oxfordmurar och ett bakom fängelsemurar. 

Allt känslomässigt fokus ligger på Manor. Hans post-traumatiska psykoser; tidens skrämmande behandlingsformer som knäcker hans vackra hjärna; kvinnan som älskar honom för att han lärt henne läsa. 

Det är en bra historia. Verklighetens Manor sägs ha bidragit med åtminstone 10.000 ord av de 400.000, med etymologiska hänvisningar och användningsfraser som fyllde tio volymer (verket färdigställdes först 1928, efter Murrays död). Men ändå synd att se en lågande kärlek till språket krympas ner till en film om två missförstådda män.

”Vårt storartade modersmål som sträcker sig ut över världen”, deklarerar en professor, spelad med skönt teatral elegans av Steve Coogan när han övertalar sina mossiga kollegor att låta den lågutbildade Murray få jobbet, ”har dragit sin pistol, slipat sitt svärd och deklarerat att det inte låter sig tämjas.”

Synd att filmen blev så tam.

Se mer. Tre andra filmer där svenske klipparen Dino Jonsäters talang kommer mer till sin rätt: ”Låt den rätte komma in” (2008), ”Tinker Tailor Soldier Spy” (2011), ”Love & Mercy” (2014).

Läs fler filmrecensioner i DN

Ämnen i artikeln

Film
Sean Penn

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt