Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

”Pussy Riot har hjälpt ryska hbtq-personer”

Foto: Lars Lindqvist

I helgen var det premiär för ”Pussy Riot - en punkbön” på Dramaten, som bygger på författaren Masha Gessens bok om den feministiska aktivistgruppen. ”Pussy Riot har uppmärksammat hbtq-personers rättigheter”, säger hon till DN:s Johan Hilton.

Masha Gessen är jetlaggad. Och kärv.

– Varför frågar du ens om en rysk demokratirörelse? fnyser hon över sin pappmugg med kaffe.

– Det finns ingen. Ordet ”rörelse” indikerar organisering och grupper som kommunicerar, sådant finns det ingenting av i Ryssland.

Vi sitter i Dramatens marmorfoajé, det är redan rätt kylslaget i rummet och än kyligare känns det under intervjuns första minuter.

Den amerikansk-ryska författaren och Putinkritikern Masha Gessen, som har flugits in till Sverige från New York med anledning av teateruppsättningen av hennes bok ”Ord kan krossa betong: berättelsen om Pussy Riot”, är inte av det lättflirtade slaget.

– Ryssland är en kvasi-totalitär stat, fortsätter hon.

– Och Pussy Riot vände sig definitivt inte till någon bredare allmänhet. De vände sig till konstvärlden och till aktivister i ett försök att radikalisera dem.

Foto:
Bild från föreställningen. Foto: Alexander Mahmoud

Boken om Pussy Riot – som kom ut på Brombergs 2014 – och debaclets politiska efterbörd var från början tänkt som en tunn sak, skriven liksom i flykten. Men händelseutvecklingen gjorde att projektet svällde.

Inte minst för att rättegången mot konstnärskollektivet förvandlades till en utmärkt bild av sönderfallet inom Putins Ryssland. I vad som närmast kan beskrivas som en skenprocess mot Pussy Riot-medlemmarna Nadezjda Tolokonnikova, Maria Aljochina och Jekaterina Samutsevitj återspeglades både det totalitära arvet, den sexualmoraliska traditionalismen och hatet mot avvikare.

Det skapade en häxkittel.

Jag minns själv hur jag, då som Expressens biträdande kulturchef, reste till Moskva och bevakade tumultet när domen föll. Stämningen var enormt upphetsad, vid avspärrningarna utanför domstolen drabbade demonstranter mot Putin och putinistiska motdemonstranter samman.

– Jag är inte övertygad om att de där demonstrationerna var särskilt spontana, säger Gessen om den på alla sätt kvalmiga augustieftermiddagen 2012.

– Jag tror att polisen försökte provocera fram våld så att de kunde gripa folk. Det intressanta var att de inte lyckades.

Foto:
Demonstranter utanför domstolen i Moskva. Foto: Markus Schreiber/ AP Photo

Det har pratats mycket om det ryska motståndet mot Pussy Riots styvnackade feministiska aktivism. Däremot har det inte sagts lika mycket om vad konflikterna innebar för hbtq-befolkningen i Ryssland.

– Pussy Riot har haft stor betydelse för uppmärksammandet av ryska hbtq-personers situation, betonar Gessen och här glider samtalet alltmer över i en diskussion om det akuta läget för ryska hbtq-aktivister.

– Men för att vara uppriktig; när de sjöng om våra rättigheter så lyssnade jag inte. Då kände jag mig fortfarande rätt trygg.

Gessen är själv öppet lesbisk och bodde över 30 år i Ryssland. Härom året lämnade hon, hennes partner och deras gemensamma barn dock landet och återvände till USA. De då nyinstiftade anti-gay-lagarna hade just möjliggjort för ryska myndigheter att frånta homosexuella föräldrar deras barn.

– Jag tror egentligen inte att risken för att de skulle ta våra barn var så stor, men i det läget var alla risker för stora. Jag var väldigt rädd, säger hon.

Sedan dess har läget för bögar, lesbiska och transpersoner i Ryssland hårdnat. Ingen dager synes än, fler lagförslag är på gång.

– ”Det kan alltid bli värre”, som de ryska optimisterna brukar säga, säger Masha Gessen med ett dystert småleende.

Foto: Misha Japaridze/AP Photo
Nadezjda Tolokonnikova, Maria Aljochina och Jekaterina Samutsevitj. Foto: Misha Japaridze/AP Photo

Visserligen tillämpas inte lagstiftningen mot homosexuell propaganda särskilt ofta. Däremot har den fått omfattande indirekta konsekvenser. Våldet mot hbtq-personer har de senaste åren ökat lavinartat och Gessen betraktar lagarna som just ett signalpolitiskt sätt att legitimera hatet mot avvikare.

– Våldet mot ryska hbtq-personer kommer nu i alla former, säger hon.

– Spontant gatuvåld – där folk frekvent misshandlas och slås ihjäl – men också via organiserade grupper som metodiskt söker upp gayklubbar. Människor försvinner spårlöst. Dessutom tar allt fler hbtq-tonåringar livet av sig.

Konstrasten mot 90-talets relativa frihet är stor. Det fanns i och för sig inga lagar som stärkte hbtq-personers rättigheter då heller, men det fanns åtminstone en slags infrastruktur med mötesplatser och nätverk som gjorde att folk vågade leva öppet.

– Man kunde visa vem man var för sina grannar, sin läkare, för lärarna i barnens skola, säger Gessen.

– Samma omgivning som i dag pumpas full med propaganda och uppmanas att anmäla hbtq-personer. Och för dem som en gång kommit ut finns det ingen garderob att gömma sig i längre, den är borta.

Därför flyr allt fler hbtq-personer från Ryssland och dess närliggande länder västerut. Både lagar och retorik har på ett närmast sovjetisk-imperialistiskt vis exporterats utomlands till andra länder i det euroasiatiska området. Problemet är dock att dessa flyktingar ofta nekas asyl och skickas tillbaka.

– De enda som egentligen i någon betydande omfattning just nu låter hbtq-personer som söker asyl stanna är USA och Sydafrika, säger Masha Gessen.

Jag nämner de utvisningshotade kazakstanska aktivisterna Oleg Ivanov och Nikita Naumov som DN Kultur tidigare har skrivit om. Som, trots att de hotas av både våld och förföljelse i sitt hemland, gång på gång har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och till och med suttit i Migrationsverkets förvar.

– Jag är inte förvånad, säger Gessen.

– Sverige är knappast ett av de länder som har ett bra track-record när det gäller hbtq-flyktingar. Inte resten av EU heller, för den delen. Och dessa människor behöver just nu en fristad. Det är lättare för en flykting från de här områdena att ta sig till Sverige än till USA eller Sydafrika.

Inte minst för hbtq-föräldrar som, likt Gessen, måste fly med hela sin familj.

– Om Sverige var mer öppet för hbtq-personer så vore det en livlina för många, säger hon.

– Inte bara ett bättre och mer närliggande val. Utan en livlina.

Mer om.  Masha Gessen

• Masha Gessen, journalist och författare, är född i Moskva 1967 och bor i dag i New York.

• Hon har bland annat gett ut Putin-biografin ”Mannen utan ansikte”.

• Irena Kraus pjäs ”Pussy Riot – en punkbön”, som går på Dramaten, bygger på Masha Gessens bok ”Ord kan krossa betong”, som handlar om aktivistgruppen. Pjäsen spelas till och med april.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.