Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-16 19:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/rebecka-karde-attityden-till-klimatet-ar-inte-problemet/

Kultur

Rebecka Kärde: Vi räddar inte klimatet genom att dricka havremjölk

Karta visar den extrema värmeböljan i Sibirien.
Karta visar den extrema värmeböljan i Sibirien. Foto: ECMWF Copernicus Climate Change Service

Bara hälften av svenskarna tycker att klimatförändringarna är allvarliga, enligt en ny rapport. Har den politiska kulturen i vårt land invaggat oss i en falsk trygghet inför det som sker, undrar Rebecka Kärde.

Sällan har den svenska exceptionalismen irriterat så många som under coronavåren 2020. Ännu ett vedträ i elden är årets upplaga av Digital news report från Reuters institute. En gång om året frågar forskarna människor i 40 länder om deras nyhetskonsumtion, för att undersöka hur denna korrelerar med åsikter om exempelvis mediers trovärdighet, fake news och klimathotet.

Globalt sett anser 69 procent av de tillfrågade att klimatförändringarna är mycket eller extremt allvarliga. Bara hälften av svenskarna, 50 procent, håller med. Det är tredje minst av alla, och hela 40 procentenheter under siffrorna i länder som Chile, Kenya och Turkiet, där nio av tio är mycket oroade av den globala uppvärmningen.

Kan flatheten tolkas som optimism? Att svenskarna visserligen förstår situationens allvar, men känner tillförsikt vad gäller chansen att vända utvecklingen? Inte bara. Nio procent intar nämligen hållningen att klimatförändringarna inte är ett problem alls. Bara USA ligger högre, med tolv procent. 

Där bedömer ändå nio av tio av de som står till vänster politiskt klimathotet som mycket allvarligt. I Sverige är den siffran 75 procent. För att inte tala om högern: en av fyra!

Visst är det illa med rekordtemperaturer i Sibirien, men det går åt rätt håll – själv har jag börjat med havremjölk!

Hur kan man förklara resultaten? Den tydligaste gemensamma nämnaren hos länderna i botten av rankningen är välstånd. Nederländerna, Norge och (över Sverige) Danmark ligger längst ner, följda av andra västeuropeiska nationer med högt BNP. Det är länder med stabila och behagliga klimat med få naturkatastrofer. 

Just den faktorn verkar i och för sig mindre utslagsgivande. Australien ligger långt ner, trots att undersökningen genomfördes när skogsbränderna härjade som värst i vintras. Och även i Sverige blir ju klimatförändringarna mer och mer kännbara – se Björn Wimans text om Erika Bjerströms ”Klimatkrisens Sverige” (DN 20/6).

Rimligen bidrar den politiska kulturen. I de rika västländerna finns en bred konsensus om vikten av sysselsättning. Målet är att öka tillväxten och hålla medborgarna i arbete. Initiativ som hotar detta mål, och det skulle radikala klimatåtgärder göra, är varken vanliga eller efterfrågade. Politik förstås generellt som en finjusteringarnas konst, som förvaltning av det rådande snarare än ett medel för samhällsomvandling. 

I en sådan kultur, i ett sådant ekonomiskt system, blir klimatförändringarna svåra att få grepp om. Man betraktar dem som ett missförstånd, eller åtminstone som något övergående, något den ansvarige snart tar tag i. 

Frågan är om inte den konventionella klimatdiskursen bidrar till liknöjdheten. Vurmandet för konsumentmakt och individuella mikroinitiativ skapar känslan av att Sverige driver på omställningen, att det görs något, att civila och makthavare agerar. Det pratas ju om klimatet hela tiden! Greta Thunberg är jättepopulär, till och med utomlands! Visst är det illa med rekordtemperaturer i Sibirien, men det går åt rätt håll – själv har jag börjat med havremjölk!

Att på politisk nivå bekämpa avskogningen och fossilindustrin tillskrivs samma moraliska halt som att handla mer ekologiskt

Jag raljerar, förstås. På sin höjd någon enstaka centerpartist tror väl att vegetariska torsdagar kommer bromsa temperaturhöjningen i atmosfären. Men jag undrar om inte det sociala trycket på att framstå som klimatmedveten riskerar att göra mer skada än nytta. Det förvandlar klimathotet till en samvetsfråga, till något den enskilde kan avhjälpa. Konsekvensen blir ett slags åtgärdernas allmänna ekvivalens där huvudorsakerna till uppvärmningen förlorar sin särprägel. 

Att på politisk nivå bekämpa avskogningen och fossilindustrin tillskrivs samma moraliska halt som att handla mer ekologiskt. Vad väljer man? Antagligen det senare, betydligt enklare alternativet.

För att återvända till rapporten får man anta att havremjölksdrickarna tillhör den halva av de svenska respondenterna som faktiskt oroar sig för klimatet. Rapportförfattarna framhäver att det svenska samhället, liksom det amerikanska, är extremt polariserat. Alternativa medier har stort inflytande och konsumeras i högre grad av klimatskeptiker än andra. Dessutom rör undersökningen internetanvändare, en grupp som i Sverige är sällsynt brokig. Om mormödrar i Filippinerna läste Nyheter Idag skulle resultatet sannolikt se annorlunda ut.

Likväl är det svårt att inte förfäras av de låga siffrorna. Fast samtidigt: vad spelar de för roll?

Likväl är det svårt att inte förfäras av de låga siffrorna. Fast samtidigt: vad spelar de för roll? Ska man vara krass är det ju klimatförändringarna som är problemet, inte attityderna till dem. Är inte de senare en naturlig följd av tingens ordning: att Sverige som land och ekonomi faktiskt tjänar mer på fossilkapitalismen än vad till exempel Chile gör?

Vidare är de grupper som bryr sig minst om klimatet – äldre och lågutbildade – också de som flyger och konsumerar minst. Hur relevant är det då att försöka väcka engagemang i klimatet som abstrakt storhet? 

Bättre vore att ställa konkreta krav på politiker, tjänstemän och företagsledare. De som driver igenom frihandelsavtal och stödpaket till flygindustrin, och som har något större möjlighet att sakta ner uppvärmningen. Helst inte via retorik.

Läs fler artiklar av Rebecka Kärde.

Ämnen i artikeln

Klimatet
Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt