Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-22 03:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/rebecka-karde-en-efter-en-forsvinner-uiguriska-kulturutovare-in-i-de-kinesiska-lagren/

Kultur

Rebecka Kärde: En efter en försvinner uiguriska kulturutövare in i de kinesiska lägren

Kinas monter i Almedalen 2019. Foto: Henrik Montgomery/TT

De senaste åren har Kina satt över en miljon uigurer i koncentrationsläger. Det är en etnisk rensning utan motstycke i samtidshistorien, skriver Rebecka Kärde.

Förra veckan var det tio år sedan de våldsamma upploppen i Ürümqi, huvudstad i provinsen Xinjiang i nordvästra Kina. Protesterna rörde den kinesiska statens förtryck av uigurerna, en muslimsk minoritetsgrupp som utgör majoritet i Xinjiang och vars språk, uiguriska, är närmare besläktat med turkiska och andra centralasiatiska språk.

Upploppen blev början på en etnisk rensning utan motstycke i samtidshistorien. De senaste åren har Kina i det fördolda byggt upp dussintals koncentrationsläger i Xinjiang. Över en miljon uigurer har placerats i lägren för att genomgå våldsamma omskolningsprogram, där de förväntas avsäga sig religion, seder och språk.

Släktingar i utlandet förföljs. Barn skiljs från sina föräldrar och hamnar på internat. Hot, tortyr och i vissa fall döden väntar den som protesterar.

Foto: Caroline Tibell

Ska man utrota en kultur, är det lämpligt att börja med dess mest aktiva och populära utövare. Således har uiguriska kulturpersonligheter råkat särskilt illa ut. En efter en försvinner musiker, författare och intellektuella in i lägren.

Antropologen Rahile Dawut försvann i slutet av 2017; den mycket berömda popstjärnan Ablajan Awut Ayup har ingen sett röken av sedan början av förra året. Och för några veckor sedan kom rapporter om att den 70-årige författaren Nurmuhammad Tohti dött, strax efter att ha släppts från ett av lägren. Anledningen var att han systematiskt nekats diabetes- och hjärtmedicin.

Foto: Isaac Lawrence/AFP

Man kan inte påstå att omvärlden är tyst i frågan. Alla stora västerländska medier rapporterar från Xinjiang, inklusive DN – se till exempel Torbjörn Petterssons artikel från 5/7. I Sverige har också Konflikt i P1 gjort ett par utmärkta program om uigurernas situation. Men när ett av världens största och mäktigaste länder är i full färd med att utrota en hel kultur, en hel folkgrupp, kan man tycka att reaktionerna från näringsliv och politiker borde vara ännu kraftigare.

Varför de inte är det? Ja, det säger ju sig självt: det handlar om pengar. Eller som Kinas ambassadör Gui Congyou uttryckte det i en intervju från Almedalen (SvD 5/7), som svar på frågan om hur hans seminarium om svensk-kinesiska handelsförbindelser hade gått: ”På seminariet var det ett par personer som ställde konstiga frågor. Men de allra flesta ville höra mer om hur de kan samarbeta med Kina.”

Läs fler texter av Rebecka Kärde, till exempel om att det är ironiskt att Moderaternas språkkrav framfördes under just Almedalsveckan.