Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-30 20:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/recension-per-hammar-och-harald-bjork-ropar-ur-klubbmusikens-kris/

Skivrecensioner

Recension: Per Hammar och Harald Björk ropar ur klubbmusikens kris

Bild 1 av 2 Per Hammar parar varma dub-beats med vindpustar från trance och techno.
Foto: pressbild
Bild 2 av 2 Harald Björk kombinerar naiva popmelodier och ambient melankoli.
Foto: Anders Bobert

På var sitt håll har dansmusikproducenterna Per Hammar och Harald Björk kommit fram till att det är just nu som nya album behövs – för att påminna om att dansmusiken finns kvar.

 

Dansmusiken befinner sig, liksom det mesta i världen, i kris. En genre som nästan helt och hållet bygger på fysiska möten klarar inte av att samhället stängs ned. Dess artister strömmas inte på Spotify, hörs inte på radio och syns inte i tv. Flitiga klubbarrangörer har fixat digitala rejv och insamlingskampanjer, men till slut går luften ur även eldsjälarna.

I det läget, när en oväntad krissituation börjat bli vardag, väljer två svenska dansmusikproducenter att släppa definierande verk. Båda har gjort intensiva överläggningar och landat i samma slutsats: Klubbvärlden behöver påminna sig själv om att livet och musiken finns kvar.

För Per Hammar är ögonblicket särskilt betydelsefullt. Malmö-DJ:n har gjort skitig dub och drivit klubben Kiloton i omkring ett decennium men albumdebuterar först nu. Han presenterar ”Pathfinder” som berättelsen om den långa vägen hit och det märks att han längtat efter ett göra något större.

De varma dub-beatsen lägger grunden men paras med vindpustar från trance och techno. Ekon av glittriga popmelodier, likt radiohittar spelade genom tio undervattensfilter, smyger sig in.

Till slut låter det som ett rymdskepp där kommandocentralen börjat leva sitt eget liv. En snäll Hal 9000. Skivan hade tjänat på att kortas med ett eller två spår, men är likväl en svindlande resa som skrivits för dansgolvet men passar lika bra utanför.

De dubbla dimensionerna – dansgolv och ensamlyssning – finns också hos Studio Barnhus-anknutna Harald Björk. Hans kombination av naiva popmelodier och ambient melankoli för tankarna till Caribou och Four Tet.

På ”Shiftings” kryddar han med acid och mejslar fram en berg- och dalbana byggd på instinktiv livsglädje. Allt är betydligt mer lättsamt än hos Per Hammar, men bredvid varandra blir skivorna en gemensam påminnelse om att bevara både dansmusiken och varandra. Vi måste åtminstone försöka.

Bästa spår: ”If you have a mind it will wonder” med Per Hammar (Harald Björks album kom i form av en mix utan individuella spår)

 

Läs fler musikrecensioner av Noa Söderberg, till exempel om hur långsamt och metodiskt bröderna Bennett jobbat med sitt debutalbum.