Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-18 06:01

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/richard-wilkinson-rika-mar-ocksa-samre-av-ojamlikhet/

Kultur

Richard Wilkinson: ”Rika mår också sämre av ojämlikhet”

Richard Wilkinsons och Kate Picketts ”Jämlikhetsanden” väckte stor uppståndelse 2010, nu har de skrivit uppföljaren ”Den inre ojämlikheten”. Foto: Lotta Härdelin

Författaren till ”Jämlikhetsanden” menar att växande inkomstskillnader skapar social ångest för den stora majoriteten. I nya boken ”Den inre ojämlikheten” undersöker Richard Wilkinson ojämlikhetens psykologiska effekter.

Jacob Lundström
Rätta artikel

Nej, ”Den inre ojämlikheten” är inte självhjälpslitteratur, konstaterar forskaren Richard Wilkinson. Han är på Sverigebesök för att lansera sin nya bok, medan hustrun och medförfattaren Kate Pickett har fullt upp på hemmaplan vid universitetet i York. De är båda forskare inom socialepidemiologi, en disciplin som studerar hur sociala förhållanden påverkar sjukdomsmönster i befolkningen.

Men förtydligandet är kanske på sin plats eftersom bokens undertitel utlovar ett knep som ”förbättrar hälsan och ökar allas välbefinnande”. Det handlar dock inte om något av de gängse individcentrerade tipsen för att uppnå lycka eller wellness utan om – jämlikhet.

Den 73-årige professorn tar emot i sitt hotellrum, med glasögonen hängande runt halsen och en panoramautsikt över Norra Bantorget bakom ryggen. Han rättar vant till sina ögonbryn inför fotograferingen.

– Under mitten av 1900-talet ökade jämlikheten i den utvecklade världen, men växande klyftor är en generell trend i rika länder sedan omkring 1980, säger Richard Wilkinson.

På bordet framför honom ligger böcker och en plastficka med övertygande diagram, som han plockar fram ibland för att belägga något samband, till exempel mellan försvagade fackföreningar och växande ojämlikhet. Carl Eldhs monument över Hjalmar Branting och den svenska arbetarrörelsen på torget utanför hotellet har han förstås redan fått utpekat för sig.

”Den inre ojämlikheten” är en uppföljare till ”Jämlikhetsanden” som kom 2010, när den senaste finanskrisen fanns i färskt minne och klyftorna mellan rika och fattiga orsakade samhällsdebatt. Boken använde statistik från 23 rika länder för att leda i bevis att jämlika samhällen är friskare än andra. Den väckte stor uppståndelse och fick även mothugg – Svenskt Näringslivs tankesmedja Timbro gav till exempel ut en debattbok med titeln ”Jämlikhetsbluffen”.

Läs mer: Så kan en modern välfärdspolitik rida ikapp apokalypsens ryttare

I sin nya bok, som bygger vidare på underlaget i ”Jämlikhetsanden”, undersöker Pickett och Wilkinson i stället ojämlikhetens psykologiska effekter. Det handlar bland annat om hur ojämlikhet påverkar hur vi ser på oss själva och på andra människor, berättar Wilkinson. På den brittiska utgåvans omslag poserar två fåglar, en oansenlig duva och en flexande påfågel, med blickarna fästa på varandra.

– Jag tror att det är en vanlig missuppfattning att betrakta ojämlikhet som något där ute i samhället, och att det enda som betyder något för oss som individer är våra egna känslomässiga toppar och dippar, våra vänner och nära relationer. Men ojämlikhet påverkar oss mycket mera intimt, på djupet. Det underminerar vår självkänsla och försvårar sociala interaktioner. Det gör att vi oroar oss mer över andra människors blickar, säger Wilkinson.

Att även parets nya bok har kommit i svensk översättning är inte förvånande – Björn Eklund på Karneval förlag berättar att ”Jämlikhetsanden” gick bättre här än i något annat exportland. Det särskilt stora intresset för Picketts och Wilkinsons forskningsrön i Sverige har kanske att göra med att Sverige ofta omnämns i positiva ordalag. Precis som i ”Jämlikhetsanden” finns det otaliga staplar och andra slags grafer i ”Den inre ojämlikheten” där Sverige framträder som ett föredöme.

– Men ni är inget undantag från trenden, ni är också på väg åt fel håll, säger Wilkinson.

När vi träffas har den nya boken redan fått flera uppskattande tillrop i svenska tidningar. På dessa sidor lyfte exempelvis psykologen Tor Wennerberg fram Picketts och Wilkinsons forskning i artikeln ”Därför är vi genetiskt anpassade att må illa i ojämlika samhällen” (31/12). Där beskriver Wennerberg människan som en hypersocial varelse som ständigt förhåller sig till det sociala utvärderingshotet, det vill säga risken att bli negativt bedömd av omgivningen.

”Den inre ojämlikheten” innehåller också en diskussion om människans sociala natur. Under intervjun hänvisar Wilkinson till den amerikanske biologen Robert Sapolsky, vars senaste bok ”Varför vi beter oss som vi gör” (Natur & Kultur) ger neurovetenskapliga förklaringar till vår förmåga att känna både empati och förakt för andra människor.

– Vi har kunnat konstatera att ojämlikhet kommer till uttryck i mänskligt beteende. Det verkar som att den gör någonting med vårt inre. Det kan påverka vårt psyke på ett ganska fult sätt, eftersom det är kopplat till vår självkänsla och vårt människovärde. Vi tittar bland annat närmare på varför vi är så känsliga för status i dag och ser hur stora statusskillnader hänger samman med våld och psykisk ohälsa, säger Wilkinson.

Läs mer: Ojämlikheten är helt naturlig men därför inte omöjlig att komma ifrån

Kan vår skämmiga statusstress och känsla för jämlikhet vara nedärvd? Om den mänskliga naturen kan verka komplicerad och motsägelsefull, hjälper statistiken oss att förstå hur våra sociala miljöer påverkar hur vi mår, menar Wilkinson. 

Det är inte någon nyhet att fattigdom är förenat med hälsorisker, men en av poängerna i ”Den inre ojämlikheten” är att den stora majoriteten påverkas av ojämlikhet. Jag frågar honom om han blev förvånad över att även rika människor mår sämre.

– Ja, när vi först började analysera statistiken blev vi konfunderade. Det var ett pussel och det tog mig lång tid att se mönstret, men det är den ekonomiska jämförelsen med andra som gör att vi mår sämre. En studie som nämns i vår bok visar att statusångest blir vanligare i alla grupper med ökade inkomstskillnader. Våra kollegor på Harvard school of public health har talat om ojämlikhet som en allmän social förorening. Jag tror inte att självhjälpsböcker är botemedlet, säger Wilkinson.