Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-18 05:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/rickard-soderberg-blir-huset-ushers-fall/

Kultur

Rickard Söderberg blir huset Ushers fall

Bild 1 av 3 ”När vi människor känner paranoia och skuld växer det i oss tills vi förgör oss själva”, säger Rickard Söderberg som spelar huvudrollen i ”Usher”.
Foto: Adam Daver
Bild 2 av 3 Edgar Allan Poe.
Foto: Rights Managed
Bild 3 av 3 Illustration från ”The fall of the house of Usher”, Harry Clarke, 1919.

En demagog som medvetet skapar rädsla och splittring och lovar att återupprätta det lyckorike som en gång gått förlorat. Låter det bekant? I vår spelar Rickard Söderberg en läkare med onda avsikter i Folkoperans uppsättning av Edgar Allan Poes klassiker ”Usher”.

Noa Söderberg
Rätta artikel

Andra repetitionsdagen. Rickard Söderberg, som varit uppe sedan tidig morgon och hårdpluggat, vankar av och an på Folkoperans kala scen. Han vill börja. Efter en akademisk kvart blir det tyst i salen. Han spänner ögonen i sin motspelare.    

– Fly, medan ännu finns tid. Detta hus är bortom kontroll!

Förinspelade viskningar virvlar fram ur högtalarna allt eftersom repet fortgår. Fasan växer i medspelarnas blickar, och Söderbergs tonfall skärps.

– Rädsla är en sjukdom, som sådan mycket smittsam. Jag sprider den själv.

Edgar Allan Poes novell om den söndervittrande ätten Usher är en gotisk skräckklassiker. Den har alla ingredienser – ett ödsligt och sönderfallande hus, livsfarlig vildmark, stegrande galenskap och levande döda. 

1908, knappt 70 år efter Poes publicering, påbörjade Claude Debussy sina försök att göra berättelsen till opera. Han lyfte fram Läkaren, en karaktär som knappt nämns i novellen, till central gestalt. Läkaren blev grunden till huset Ushers undergång. En illvillig sabotör som tar makten, splittrar familjen och njuter under tiden.

Komponerandet var mödosamt, och vid sin död lämnade Debussy efter sig en halvfärdig föreställning. Nu, 90 år senare, har den gjorts klart. Rikard Söderberg, i rollen som just Läkaren, är stolt över att vara involverad.

– Berättelsen har ju hunnit göra viskleken några gånger. Men grunden är kvar, säger han i det lilla kafferummet bakom scenen.

Så vad skulle du säga att den handlar om?

– Hur man kan skaffa sig makt genom att medvetet placera frön av rädsla i andra. När vi människor känner paranoia och skuld växer det i oss tills vi förgör oss själva, medan den som lagt känslorna där kan luta sig tillbaka och se dem växa. För mig är det den djupaste skräcken. 

Han exemplifierar med auktoritära politiker som använder sociala medier för att skapa splittring, hat och envälde. Fascismens klassiska taktik.

– Trump, och jättemånga andra makthavare, bygger sin retorik på att skrämmas och sedan komma med enkla lösningar. Men det här fenomenet kan också yttra sig på en skolgård, en arbetsplats eller var som helst.

I huset Usher är det alltså Läkaren som utgör despot. Utåt sett talar han om att göra släkten lika storslagen som den en gång var. 

– Men jag tror att drivkraften, både för honom och för riktiga personer som agerar på samma sätt, är makten för maktens egen skull. Förhärligandet av sig själv. Och möjligen att bli av med sin egen rädsla genom att sätta ännu värre skräck i andra, säger Rickard Söderberg.

Det är inte första gången Debussys utkast plockas upp. 2004 skrev den brittiska musikvetaren Robert Orledge en färdig variant av operan, och innan dess har det halvklara fragmentet satts upp flera gånger.

Vilar det ett särskilt ansvar i att slutföra någon annans vision?

– Vi gör så gott vi kan, mer går inte. Men (kompositören) Annelies van Parys har skrivit med oerhört respektfull hand. Hon kan Debussy utan och innan och är, precis som honom, en spektrumkompositör. Det vill säga, hon jobbar med klangfärger. Så det är omöjligt att höra var hon tar över. 

– Den enda skillnaden är att van Parys jobbar med kvartstoner och andra sorters harmonier. Men det är en helt naturlig utveckling.

En som tar ut svängarna mer är scenografen och regissören Philippe Quesne. Utöver några kringkastade pocketböcker och en gammal tjock-tv är Folkoperans scenrum tomt, vitt och kalt. Borta är kråkslottet och träskmiljön från Poes novell. Även de 80-talsinfluenser som beskrivs i uppsättningens marknadsföring tycks extremt subtila. Det mesta är vitt.

– Jag fick tidigt en vision om att inte använda klichébilden, det förfallna slottet fyllt av gamla tavlor. I stället ville jag göra det mer rent, så att publiken verkligen kan se hur Läkaren manipulerar paret. Så, jag gjorde scenen till ett slags stor ljus kub, säger Quesne och småler medan han går för att möta upp resten av teamet.

– En klinisk plats för att observera människor och deras problem.

Läs mer: Här är vårens alla höjdpunkter på teaterscenerna 

Johan Hilton: Varning för en riktigt ryslig vår på de svenska scenerna 

”Usher”, Folkoperan. Premiär 14 februari