Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-05 17:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/robyn-forandrar-popvarlden-med-elektronisk-fuldans/

Musik

Robyn förändrar popvärlden med elektronisk fuldans

Foto: Stina Wirsén

Den 1 juni släpptes ”Dancing on my own” – den allra största hitten från Robyns framgångsrika ”Body talk”-projekt. ”Hon skapade en ny kvinnlig artistroll”, skriver Kajsa Haidl.

I en scen i den generationspräglande tv-serien ”Girls” sitter Hannah och deppar framför Twitter, nyss upplyst om att hennes stora tonårskärlek kommit ut som gay. Så byts den mesiga gitarrpopen från datorns högtalare mot introt till Robyns ”Dancing on my own”. Något växer i henne, och när bästa vännen Marnie kommer hem hittar hon Hannah fuldansandes för sig själv i sovrummet.

Det var förstås Robyn, och ingen annan, som skulle gestalta bultande, euforisk hjärtesorg i en feministisk tv-serie för unga kvinnor. Det förstod Lena Dunham. 

Och vem annars kunde hon välja?

Robyn i London i oktober 2010. Foto: Mark Shenley

Runt förra decennieskiftet, när Robyn släppte sitt ”Body talk”, fylldes topplistorna med generisk radiopop. Taylor Swift var fortfarande countryartist. Beyoncé kvar i sitt sexiga alter ego, år bort från sin självutlämnande ”Lemonade”. Ett annat skapat alter ego, Lady Gaga, pekades ut som popmusikens framtid. Sverige var Håkanland och Veronica Maggios gulliga pop spelades i radion.

Robyn var steget före och stod för något annat. Verksam mitt i mainstreamvärlden, och samtidigt vid sidan av, med större trendkänslighet och integritet. Och hon lät omvärlden veta det genom att döpa den första ep:ns öppningsspår till ”Don’t fucking tell me what to do”. 

Trött på albumformatet och prestationsångesten som följer bestämde sig Robyn, som många andra i den utforskande Spotifyeran, för att skjutsa ut låtarna i den takt som de blev klara. Det nya förhållningssättet släppte alla spärrar och under hennes hyperproduktiva år 2010 gav hon ut tre ep:er, ”Body talk” part 1, 2 och 3, som än i dag rymmer många av hennes allra största hittar. 

Hur slitet ett sådant manifest än kan låta i dagens feministiskt medvetna popsfär var det mer sällsynt då

Robyn talade om att gå sin egen väg, att äga processen och vara sann mot sig själv. Ett budskap som hon anammade redan fem år tidigare på sitt självbetitlade album släppt på eget skivbolag – när hon påbörjade sin transformation mot ”den nya Robyn”. Hur slitet ett sådant manifest än kan låta i dagens feministiskt medvetna popsfär, lex Zara Larsson, var det mer sällsynt då.

Musiksajter som Pitchfork, då viktiga maktfaktorer i den kreddiga musikvärlden, skrev inte om kommersiell pop – men de skrev om Robyn. Och när 10-talets viktigaste album nu ska koras lyfter samma musiksajter upp ”Body talk” bland de främsta. 

Läs mer: Så skrev DN om ”Body talk” när den kom 

En anledning är hennes alltid så stora lyhördhet inför musikhistorien – och sin samtid. På gråta-ensam-på-dansgolvet-hitten ”Dancing on my own” plockade hon från Abba och Ultravox. Samtidigt låter ”Body talk” så otroligt mycket 2010. Albumtrilogins moderna basgångar och klubbigare sound är direkt färgat av dåtidens stora vurm för electro och edm, då dj:n gång på gång utnämndes till den nya rockstjärnan. Nu var förstås inte superstjärnorna Swedish House Mafia hennes målbild, snarare den coola Berlinklubben Panorama bar. 

Och även om ljudbilden på stora delar av ”Body talk” känns daterad i dag, har Robyns fascination för dansgolvet bara växt det senaste decenniet när hon letat sig allt längre bort från mittfåran. 

Läs mer: Robyn står på sin kreativa topp på albumet ”Honey” 

När man lyssnar på ”Body talk” i dag är det svindlande att tänka sig att Robyn en gång delade studio och låtmaterial med Britney Spears. I Denniz Pop och Max Martins hitverkstad skrevs länge låtar som kunde sjungas in av vilken popartist som helst, om det så var Christina Aguilera, Backstreet Boys – eller Robyn. 

I dag är låten helt underordnad popartisten. Även om dagens hittar skrivs av ett dussin låtskrivare är de skräddarsydda för just, säg, Ariana Grande. Robyns tidiga förmåga att bottna i sitt känslomässiga låtmaterial och budskap banade väg för en helt ny artistroll. I dag är en självutlämnande artist som Billie Eilish en av världens mest strömmade.

Ironiskt nog var Robyn länge mer privat än många andra. De euforiska, smärtsamma, större än livet-känslorna som Robyn alltid lyckats sätta ord på i sina texter kom inte nödvändigtvis från egna upplevelser. Det är precis den förmågan som fick Hannah i ”Girls”, och numera kvinnliga poparvtagare och miljontals fans över hela världen att fortsätta fuldansa i Robyns anda.

Läs mer.

Spontandans på tunnelbanestation efter Robyns konsert i New York 

Konsertrecension: ”Robyn är troligen det bästa Sverige har just nu”

Fredrik Strages intervju med Robyn