Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-08-08 02:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/roland-paulsen-ar-mer-underhallande-an-overtygande/

Bokrecensioner

Roland Paulsen är mer underhållande än övertygande i sin studie av oro

Roland Paulsen, aktuell med ”Tänk om. En studie i oro”.
Roland Paulsen, aktuell med ”Tänk om. En studie i oro”. Foto: Johanna Hanno

Sociologen Roland Paulsens nya bok handlar om den ökade oron i samhället. Gästrecensenten Tomas Lappalainen uppskattar de idéhistoriska anekdoterna, men förblir skeptisk till bokens centrala tes.

Roland Paulsens nya bok, ”Tänk om. En studie i oro”, tecknar en psykologiskt sett dyster bild av vad som brukar ses som civilisatoriska framsteg i den mänskliga historien, ty dessa framsteg innebar samtidigt en erosion av ”närvarons sociala fundament”.

Som jägare och samlare var människor som mest närvarande i nuet och därmed minst bekymrade. De åt upp vad de hittade och eftersom de inte kunde lägga mat (för att inte tala om pengar) på hög hade de ingen anledning att planera för och oroa sig för framtiden. Paulsen citerar olika spekulationer om livsupplevelsen under denna fas som mer eller mindre jag-lös och mer glödande och meningsfylld än vår.

Jordbruksrevolutionen introducerade mer oro för framtiden. Handlingar som att plöja, så, gödsla, bevattna, lagra etcetera siktar mot framtiden. Årscykelns tid planterar sig djupt i medvetandet. Koncentrationen på få odlade grödor gör samhället sårbart. Goda skördar eller missväxt blir en fråga om liv eller död, en bit in i framtiden.

Än mer massivt rycks människor ur närvaron av industrialismen, en mekanistisk förståelse av natur och människa, klockornas kolonisering av livstiden, disciplinering i skolor, arbetsliv och kapitalismens infogning av individen i ojämlika hierarkier med mera. Särskilt pregnant blir Paulsens framställning när våra samhällens prioritering av arbete snarare än fritid analyseras, ett område han tidigare skrivit förtjänstfullt om.

Närvaroförlusten har lett till att människan alltmer blivit fånge i sina oroliga tankar på den riskfyllda framtiden. Människor fastnar i tvångstankar om att något hemskt ska hända eller att de själva ska göra hemska saker.  WHO listar tvångstankar som ett av de mest utbredda psykiska problemen. OCD-diagnosen uppges ligga på närmare 30 procent i den amerikanska populationen om den breddas till alla som någon gång haft samma problem under en period på två veckor. Människor i både hög- och låginkomstländer tror att dagens barn kommer att få det sämre än sina föräldrar. I de flesta länder tror de som är födda efter 1982 att de kommer att få det ekonomiskt sämre och leva mindre lyckliga liv än sina föräldrar. I Sverige går var sjätte person på ångestdämpande eller antidepressiva mediciner och siffrorna är ungefär desamma i andra västländer. 

Så tror jag huvudlinjen i författarens tanke ser ut.

Samtidigt förs boken igenom nyanserande vetenskapskritiska resonemang, inte minst problematiseras just den psykologiska vetenskap som förser oss med bilden av våra alltmer ångestfyllda medvetanden. Ja, jag skulle till och med säga att boken lite obeslutsamt pendlar mellan sin tes om närvaroförlusten och att förlora sig i en mycket underhållande, om än melankolisk, kulturhistorik över mänsklig dårskap skrudad i kunskapens alla insignier. Man både skrockar och gapskrattar under läsningen. Till exempel åt tidigare seklers teorier om ”nervositet”, de galnare utslagen av psykoanalys (historien om Freud och Horace Frink är obetalbar!), föreställningar om riskerna med onani och hur Thomas Quick vallades runt bland sina bortträngda minnen. 

 

Foto: Albert Bonni

Men Paulsen lyckas inte övertyga om sin centrala tes. Bokens roande genomgång av tidigare epokers tvärsäkra galenskaper om det mänskliga psyket borde stämma till eftertanke också inför dagens tvärsäkerheter. Paulsen nämner den ”reproduktionskris” som på senare år drabbat psykologiämnet. När stora forskarteam gör om hundratals flitigt citerade studier står sig resultaten i få fall. Undersökningar av förändringar i psykiskt mående över tid är notoriskt svåra att göra. Och hur mycket säger den miljarddrivna medikaliseringstrenden egentligen om hur vi mår? Varför medicineras två procent av barnen i Nevada för ADHD men fem gånger fler i Louisiana? 

När jag läser bokens sista avsnitt tänker jag att begreppen närvaro och oro kanske med nödvändighet leder till problem med fokus om man ska försöka fånga in något vettigt om världshistorien. Bland annat för att ett vänsterpolitiskt missnöje med samhällssituationen här plötsligt ger sig till känna bredvid uppgivna suckar inför närvarons chanser i ”moderniteten”, funderingar om att tankar som sådana kanske inte längre påverkar den informationsöverfyllda tillvaron och idéer om att ”vi” kanske borde uppge löftet om sinnesfrid, eller börja längta efter det ”bättre” istället för att oroa oss för ”det sämre”. Det blir lite – platt. 

Eftersom Roland Paulsen är medarbetare i DN Kultur recenserades boken av författaren Tomas Lappalainen.

Ämnen i artikeln

Böcker

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt