Grattis! Berätta vad som hände?

– Jag har hållit på med den här filmen i två år. När vi nyligen presenterade projektet på European film market i Berlin så blev det den mest omtalade filmen och vi fick flera bud direkt. Det är fantastiskt. Jag har aldrig varit med om något liknande faktiskt, säger Ronnie Sandahl.

Filmen baseras på gymnasten Kerri Strugs självbiografi ”Landing on my feet. A diary of dreams” som handlar om Strugs kamp för att vinna en OS-medalj. Det är Ronnie Sandahls tredje film i hans ”idrottstrilogi”, där filmerna ”Borg” och kommande fortbollsfilmen ”Tigrar” (som han regisserar) också ingår. 

Efter ett budkrig mellan fem, sex större bolag gick rättigheterna till slut till amerikanska distributören Searchlight pictures som betalade motsvarande cirka 150 miljoner kronor, vilket nu blir filmens totala budget.

– Det låg bud som var dubbelt så stora. Men Searchlight hade bäst plan för hur filmen ska få göras, och att filmens regissör Olivia Wilde ska få göra den film vi har diskuterat. Konstnärlig frihet kostar. Att de kunde erbjuda en bred biorelease spelade också in, även om strömningstjänsterna erbjöd mer pengar.

Varför tror du att ”Perfect” fick så mycket uppmärksamhet?

– Jag tror det beror på att manuset är starkt, med en bra historia. Det är en sorts kvinnlig sportfilm som man aldrig har sett förut. Men också att filmens regissör Olivia Wilde är hajpad och tror så hårt på idén. Hon skrev på sin Twitter att det var det bästa manus hon någonsin har läst – då rasade det in en hel del i min mejlkorg.

Han berättar att det känns extra stort eftersom att svenska manusförfattare har haft svårare att slå i Hollywood tidigare.

– Att dörren har öppnats för oss är ett helt nytt fenomen. Svenska regissörer och skådespelare har kunnat jobba i Hollywood, men på grund av bland annat språkliga skäl har inte manusförfattare kunnat ta det steget, säger han och fortsätter:

– Mitt mål har varit att få göra samma slags filmer som jag gör i Sverige, med lika mycket inflytande. Den ambitionen har stängt många dörrar, eftersom det är svårare att få det inflytandet i USA. Men jag är inte så förtjust i idén att som manusförfattare skriva en film och sedan hoppas på det bästa, säger Ronnie Sandahl.

Vad händer nu?

– Vi kan inte gå i gång direkt, vi måste vänta ut coronakrisen. Och så måste skådespelarna tränas upp. Precis som i mina tidigare idrottsfilmer har skådespelarna behövt minst ett halvårs träning innan vi kan börja filma.