Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-27 02:57

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/rory-kinnear-jag-ar-inte-radd-for-monster/

Kultur

Rory Kinnear: ”Jag är inte rädd för monster”

Rory Kinnear
Rory Kinnear Foto: Evening Standard/Eyevine/TT

Han har spelat allt från Hamlet till Frankensteins monster och en premiärminister som tvingas ha sex med en gris. I nya HBO-serien ”Penny Dreadful: city of angels” är han nazist. Helena Lindblad ringde upp den brittiska aktören Rory Kinnear som inte räds besvärliga roller.

HBO-serien ”Penny dreadful: city of angels” ansluter sig till den samtida tv-fiktion som tolkar den nazistiska historien i USA med serier som ”The plot against America” (Netflix) och ”Hunters” (Amazon Prime). Här finns bland annat den komplexa rollfiguren Peter Craft. På arbetstid är den omtänksamme tvåbarnspappan och tyske immigranten en engagerad läkare i 30-talets Los Angeles. På luncherna däremot drar han på sig uniform med hakkors och håller brandtal i parker om ”America first” och söker sympati med Nazityskland.

– Peter Crafts engagemang i The German-American Bund handlar först och främst om att han vill undvika att hans nya hemland USA ska gå in i kriget, eftersom han har traumatiska minnen från första världskrigets fasor, säger skådespelaren Rory Kinnear på telefon från karantänen hemma i London. 

Han är en av Englands just nu mest kända Shakespeare-aktörer och har prisats för sina tolkningar av Hamlet och Othello. Normalt sett växlar han ständigt mellan de välkända scenerna i London och roller i filmer och serier. 

– Det finns en intressant historia här med de tyska immigranternas roll som verkligen tål att återberättas. Men på en känslomässig nivå, när det gäller min roll, handlar det ju också om att skildra en man som så uppenbart väljer ”fel” väg i livet fast han lätt kunde gjort det rätta. Jag räds inte det monstruösa, bara man kan gestalta det någorlunda begripligt.

Rory Kinnear i ”Penny Dreadful: city of angels”.
Rory Kinnear i ”Penny Dreadful: city of angels”. Foto: Justin Lubin

Det hörs barnskrik i bakgrunden. Kinnear suckar lite och sticker in att hans hemjobb just nu mest handlar om att försöka lära ungarna decimalräkning – eftersom skolorna är stängda och hela film- och teatervärlden står still och håller andan. Coronavåren har drabbat hans familj hårt. Efter vår intervju skrev han förra veckan ett uppmärksammat öppet brev om hur hans hans handikappade syster dog i covid-19, smittad på sitt boende.

Kinnear räds inte knepiga roller, många minns kanske hans kallsvettiga premiärminister i första säsongen av ”Black mirror”, en toppolitiker som tvingas ha sex med en gris i direktsändning för att rädda en kidnappad kunglighet. 

Den brittiska aktören fick också fin kritik för sin poetiska, sårbara tolkning av Frankensteins monster i den första och gotiskt mörka HBO-serien ”Penny Dreadful” som utspelar sig i det viktorianska London. Han är också den enda skådespelare som återkommer i den så kallat ”andliga uppföljaren”, även denna gång skriven av britten och John Logan som också delar Kinnear djupa kärlek till Shakespeare. De har samarbetat länge, inte minst när det gäller de nya Bondfilmerna som Logan varit med och skrivit och där Kinnear gör rollen som Bill Tanner.

– När Logan mejlade mig två ord: ”No makeup”, så tackade jag ja direkt. Pro-nazist eller inte – bara jag slapp sminket! Det var ett litet helvete att gå upp halvfyra varje morgon varje gång jag hade en scen förra gången. Den här gången kunde jag kliva in kostymen och i stort sett gå direkt in i tagningen. Det var otroligt skönt, säger han. 

– Men framför allt uppskattar jag John Logans sätt att skriva. Man får alltid rimliga repliker av honom. Han har en unik känsla för det skriva ordet, undertexter och ett sätt att låta alla rollfigurer andas och utvecklas. 

Rory Kinnear tycker också att det var en dröm att tillbringa sex månader under den kaliforniska solen för inspelningen av ”Penny Dreadful: city of angels”.

– Det är en fascinerande och mytologiskt plats, särskilt kanske just under mellankrigstiden. Fiktionen, till exempel alla noir-filmer och ”Chinatown” med mera känns nästan ”verkligare” än verkligheten. För mig var det extra intressant att få en inblick i den sociala ingenjörskonstens historia som serien skildrar. Det mänskliga priset för byggandet av alla motorvägar till exempel, som bland annat påverkar det mexikanskfödd befolkningen hårt, säger Kinnear och suckar lite åt hojtandet i bakgrunden.

Om inte coronapandemin hade inträffat hade Kinnear ägnat senvåren åt att glida runt i smoking på galapremiärer världen runt för att prata om nya Bondfilmen ”No time to die”. Vårens stora filmpremiär är som bekant uppskjuten till den 13 november.

Naomie Harris, Ralph Fiennes och Rory Kinnear i ”No time to die”.
Naomie Harris, Ralph Fiennes och Rory Kinnear i ”No time to die”. Foto: TCD/Prod.DB / Alamy Stock Photo

– Jag hoppas vid Gud att biograferna är öppna igen då. Jag har inte hunnit se något av den själv än, men just Bondfilm är kanske precis den sorts distraktion vi behöver framöver. Men mitt hjärta klappar extra för alla paralyserade teatrar som är stängda och som kämpar i extrem motvind tills publiken kan komma tillbaka igen.

 

Läs mer. Så bra är ”Penny dreadful: City of angels”