Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Så blir du läst av din e-bok

När du läser en e-bok registrerar återförsäljaren när du läser, hur snabbt, hur länge, hur slarvigt.
När du läser en e-bok registrerar återförsäljaren när du läser, hur snabbt, hur länge, hur slarvigt. Foto: Nicklas Thegerström

Hur snabbt läser du? Hur länge? Var slutar du? Via läsplattor och e-böcker blir läsbeteenden möjliga att mäta.

Läsning har i modern tid setts som en privat syssla. Något som skedde i en högst enskild sfär med ett tydligt maktförhållande: en författare och en läsare – en sändare, en mottagare, inga mellanhänder.

Så ser verkligheten inte längre ut.

Litteraturens digitalisering och det uppkopplade samhället har skapat nya förhållningssätt, det som kallas för ”social läsning”. Med läsplattor, applikationer, e-böcker får återförsäljare och förlag noggrann tillgång till sådant som förut varit omöjligt eller svårt att mäta: läsningens mekanik – läsarnas individuella vanor och beteenden.

Hur snabbt du läser, hur länge, vilka stycken du bara skummar, vilka anteckningar du gör, vilka stycken du stryker under, vilka böcker som förblir olästa eller bara påbörjade och vad du gör precis efter att du har läst ut en bok – ”Det läsande subjektet har blivit ett objekt och en resurs för datagenerering”, som Anders Carlsson skrev i en essä i DN (”Så blir du själv läst när du läser en bok från Amazon”, 23/9).

Grafik: DN

Läsardatan sparas sedan i centrala databaser. Vissa av dem blir tillgängliga även för läsaren: när jag läser e-böcker på Amazons Kindle-app synliggörs de mest populära styckena i varje bok baserat på antalet understrykningar i texten, med upplysning om hur många personer som redan strukit under stycket. Effekten blir lite som burkskrattet i en situationskomedi på tv: en vägledning för att förstå kvalitet bestämd genom kvantitet.

Hur den skördade informationen i slutändan används varierar, men vissa förlag ser det som konkret input på hur man göra litteraturen mer läsaranpassad.

I en intervju med Wall Street Journal säger Jim Hilt på förlaget Barnes & Noble, som äger en tredjedel av e-boksmarknaden i USA, att man delar med sig av dessa data till förlagen för att dessa ”ska kunna skapa böcker som effektivare behåller intresset hos läsaren”.

Ett slags målgruppsanpassat skrivande, som i sin tur påminner mycket om hur tv- eller filmindustrin jobbar med fokusgrupper och testpublik för att finjustera den slutgiltiga produkten.

– Att publiken kan vara med och påverka böckernas innehåll behöver varken vara bra eller dåligt, men det utmanar ju definitivt vår syn på det ensamma, oftast manliga, geniet som kanske ingenstans är så starkt som i litteraturen och det litterära verket, säger Lisa Ehlin, doktorand i digital kultur.

Alexandra Borg är doktor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och forskar om digital läsning. Hon tror inte att ett Orwellskt övervakningsförfarande kommer att generera stor litteratur, men ser ändå ljusa sidor med interaktionen.

Pontus Lundahl/TT

– Vi får inte en ny ”Bergtagen” utifrån vilka läsarkommentarer som skrivs i kanten av en bok. Men se på ”50 nyanser av honom” – E L James var en läsare som skrev fan fiction och fick en massa kommentarer, så hennes bokprodukt var resultatet av digital feedback och fan fiction-kultur, vilket genererade en bok som betytt väldigt mycket för många personer och varit en kommersiell framgång. Men man får titta på sakförhållandena: man kanske läser populärlitteratur av andra anledningar än man läser Proust och den kanoniserade litteraturen.

Borg menar även att paniken kring synen på den digitala datainsamlingen till stor del handlar om en romantiserad bild av författaren och boken.

– I den här diskussionen målas författaren upp som någon som sitter i total isolering och skriver med fjäderpenna. Så ser det inte ut i dag och har inte varit det förut heller: Dickens skrev följetonger för en jättebred publik, om han inte hade fått respons från läsare hade de texterna aldrig blivit romaner, säger hon.

Bortsett från en handfull kulturdebattartiklar – där bland andra mediehistorikern Ted Striphas beskrivit läsdatainsamlingen som oavlönat arbete för att göda till exempel Amazons vinstmaximering – har inga protestgrupper eller aktioner gjort sig särskilt hörda gällande integritetsproblematiken eller läsarens lott som verktyg för datagenerering.

Lisa Ehlin tror att alla larm om digital övervakning gjort oss lite avdomnade, och att det vore konstigt om just e-böckernas användande hade orsakat något slags specifik panik.

Vi har tidigare gått igenom liknande pendlingar mellan individ och struktur där vi varit utsatta för styrande och övervakande av våra tankar och vanor. 

– Denna typ av ”nya media”-debatter blir ofta historielösa och glömmer att vi tidigare har gått igenom liknande pendlingar mellan individ och struktur där vi varit utsatta för styrande och övervakande av våra tankar och vanor. Detta gör det ju absolut inte rätt eller okej, men det sätter saker i perspektiv och påminner oss om att vi bör se igenom alla de här rörelserna en extra gång innan vi börjar slå på stora trumman.

Även i Sverige förekommer insamlandet av konsumentdata.

– Vi tittar redan på köpmönster. Tack vare det kan vi exempelvis förutse vilka dagar och tidpunkter på dygnet som det lämpar sig att skicka ut boktips och nyhetsbrev. Att även samla in data om hur, var och när själva läsandet sker är ju fullt möjligt men intresset för det måste komma från förlagshåll, säger Agnes Junker, tillförordnad vd för Schibsteds e-bokssajt Bokon och fortsätter:

– I förhandlingar med förlagen om att kunna erbjuda deras böcker inom ramen för e-boksprenumerationstjänster, kan datan vara en del i dealen. Alltså: återförsäljaren som har läsaren i sin app eller läsprogram erbjuder sig att kunna förse förlagen med uppgifter om hur mycket av en bok som läses, vid vilka tidpunkter på dygnet, i hur stora sjok, och så vidare. Mitt intryck är att än så länge är intresset från förlagshåll för denna typ av data relativt svalt, säger hon.

Att det svenska intresset ännu är relativt likgiltigt beror gissningsvis på det skrala underlaget: enligt förläggarföreningens statistik står e-böcker för knappt en procent av den totala bokförsäljningen. Därmed inte sagt att det inte rustas för framtiden. Häromveckan berättade Norstedts vd Otto Sjöberg (”Norstedts ekonomi blöder”, DN 1/4) att trots förlagets sämsta ekonomiska resultat på många år gör man flera nyrekryteringar inom ”digital spjutspetskompetens”. Och Jonas Telander, vd för ljud- och e-bokssajten Storytel, medger att det i bokbranschen pratas mycket om datainsamling och dataanalys.

– Hos bokförlagen finns det nog en förhoppning om att de digitala boktjänsternas databaser ska innehålla svaren kring hur böcker ska skrivas för att läsas av så många som möjligt. Jag tror att förlagen själva sitter på svaren genom att jobba med de berättelser som författarna skriver på. Bra redaktörsarbete och bra förläggeri kan hjälpa till att skapa en bra berättelse som känns unik för läsaren och gör att man fortsätter läsa, säger han.

Alexandra Borg är inne på samma tankegång, och menar att förläggare redan arbetar för att optimera antalet läsare, att det inte är välgörenhet förlagen sysslar med.

– Så länge kommersiella aktörer styr branschen kommer det att finnas vägar att ta reda på vad individen vill ha innan den själv vet det. Många glömmer att bokbranschen är kommersiell och alltid har varit intresserad av att sälja böcker. I det digitala samhället är alla en ip-adress, och vi får förlika oss med att anonymitet på internet är en chimär.

Men oavsett om man ser e-böckernas faktainsamlande som parasitiskt eller gynnande så handlar det i grund och botten om vår egen, läsarnas, medverkan.

– Vi får ut saker av att litteratur blir tillgänglig på fler och nya sätt, men då måste vi kanske också acceptera vissa skuggsidor. Till skillnad från alla övervakningskameror och spionprogram som vi glömmer bort att de ser oss överallt kan vi ju faktiskt välja att köpa en dammig, ytterst fysisk bok på ett antikvariat och läsa alldeles för oss själva, säger Lisa Ehlin.

Kristofer Ahlström
kristofer.ahlstrom@dn.se


Fakta. Det registreras när du läser en e-bok

 

Läshastighet:
Din lästakt registreras för att beräkna hur lång tid du beräknas ha kvar på varje kapitel, eller på hela boken. Som exempel kan nämnas att Suzanne Collins ”Hungerspelen”-böcker har en lästakt på 57 sidor i timmen.

Vad som inte blir läst:
Eftersom läs­hastigheten mäts kan man även se vilka sidor som bläddras förbi så snabbt att de uppenbarligen inte läses alls, utan anses ointressanta för läsaren.

Understrykningar:
I appen registreras vilka stycken som är de mest understrukna, och hur många personer som har strukit under just det stycket. I det här exemplet, från Paula Hawkins ”The girl on the train”, har 275 personer strukit under just det här stycket.

Anteckningar:
Till varje understrykning kan man även skriva in digitala anteckningar, som marginalia i analoga böcker. Även dessa anteckningar sparas centralt.

Passager:
Hur långt du har läst i boken registreras och visas i procenttal, i det här fallet återstår två tredjedelar av boken. Dessa siffror sparas för att granska hur lästa böckerna är, hur långt de blir lästa, hur många som faktiskt läses till sista sidan, eller om läsaren ger upp efter en viss punkt.

Vidare läsning:
Efter att boken lästs ut förflyttas man automatiskt till en sida som ger tips från återförsäljaren om liknande böcker, eller vilka andra titlar som personer som har läst samma bok också har köpt.

Fördjupning. Läs fler artiklar om sifferkulturen

Datorn kan redan göra enklare målningar. Finns det gränser för datorns kreativitet? Har romanförfattarna fått en seriös konkurrent? DN Kulturs artikelserie handlar om hur våra digitala beteendemönster formar och styr kulturen.

• Del 1 i serien. När matematikerna blir de nya kulturarbetarna. Genom att utforska enorma mängder data kan så kal­lade data scien­tists förutspå våra be­teenden. När ­dataanalysen nu gör sitt intåg i kultur­världen uppstår ­frågan om det kreativa geniets roll är hotad. Läs artikeln

• Del 2 i serien. Matematik skapar sug efter ”Candy crush”. Mobilspelet ”Candy crush saga” skapas i lika hög grad av dataanalytiker som av speldesigners. Med enorma mängder data från användarna utformas spelet. Spelbranschen har kommit längre än de flesta i att utvinna kultur ur datan. Läs artikeln

• Del 3 i serien ”Det är en tidsfråga innan vi ser romaner skrivna av datorer”. Är datorn framtidens konstnär, författare, journalist? På senare tid har stegen mot en konstnärligt kreativ dator gått allt snabbare. Redan klarar datorprogram att skapa enklare texter och abstrakta målningar. Men frågan är om datorn kan bli en högklassig författare. Läs artikeln

Mer läsning:

• Kulturdebatt. ”Så blir du själv läst när du läser en bok från Amazon”. Nätjätten Amazon vet hur snabbt du läser, var i en e-bok du gör uppehåll och kan också analysera dina elektroniska marginalanteckningar och vilka avsnitt du stryker under och delar i sociala medier. Det är en ny ordning som kan rubba grundvillkoren i hela det litterära systemet, skriver Anders Carlsson. Läs debattartikeln från september i fjol

• Tidigare rapportering. Norstedts ekonomi blöder. Förlaget Norstedts redovisar ett av sina sämsta resultat någonsin. Rörelseresultatet för 2014 blev minus 30 miljoner kronor. Läs artikeln

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.