I berättelser om arktiska expeditioner framställs ibland upptäcktsresande som Nansen, Amundsen och Scott som överlevnadspionjärer. Men de flesta upptäcktsresande som överlevde sina strapatser i norr skulle aldrig ha gjort det utan de överlevnadsexperter som bott i området i flera tusen år. 

– Vi vet att de som klarade sig levande hem ofta var de som stötte på folk som bodde i Arktis, och som talade om vad man kunde äta, och lånade ut vantar, eller skyddade dem på olika sätt, säger Lotten Gustafsson Reinius, gästprofessor vid Nordiska museet.

Så hur har ursprungsfolken lyckats överleva i ett av jordens strängaste klimat, med bitande vind, stormande hav och drivande ismassor? Många av föremålen i Nordiska museets nya utställning ”Arktis - medan isen smälter” visar på ursprungsfolkens kreativa förmåga att anpassa sig till extrema miljöer. Ett samiskt överlevnadsbälte har en ring med infästa verktyg som kan vara viktiga för att klara sig på fjället, bland annat sax, kåsa och syl.

– Man säger där uppe att ”kan du inte sy så dör du”. Du måste alltid ha med dig saker så att du kan laga kläder och utrustning. Ackjan, den samiska släden som du sitter i eller drar grejer med, kunde vara spänd med läder som kunde gå sönder och måste lagas om du inte ville bli kvar ute på vidderna. Många tekniker har bara utvecklats i material, men inte i utförandet, för de var redan så pass välformade för sitt ändamål så det är ingen mening att göra om dem, säger Matti Shevchenko Sandin, utställningsproducent.

En annan sinnrik konstruktion från Sápmi är den multifunktionella skidstaven. Traditionellt användes bara en stav vid skidåkning och i ena änden av staven sitter en vacker skopa i ben som man kan dricka vatten ur. 

– Det är viktigt att inte bli blöt om fingrarna när det är kallt. Men skopan kan också användas för att gräva upp lavar under snön för att visa renarna var det finns bete. Och bakom skopan, som går att ta av, finns en lång vass pik, som är ett björnspjut, berättar Matti Shevchenko Sandin och skruvar av den snidade benkåsan.

När det var som kallast på året var temperaturen på Grönland åtta grader – inomhus. Då passade inuiterna på att klä av sig nakna för att torka sina vildrenspälskläder. Utomhus var då medeltemperaturen minus 33 grader och det gällde att hålla sig i rörelse.

– På Grönland samlade man is för att smälta till vatten, och för att smälta vatten behövdes sälfett, och för att få tag på sälfett måste du dra upp en säl om dagen. Man var tvungen att hela tiden tänka framåt, och ständigt vara i rörelse. Den som stod still riskerade att dö, antingen av kyla eller av svält, säger Matti Shevchenko Sandin.

DN har bett Nordiska museet ta fram en kom-ihåg-lista för den som vill klara livhanken i extrem kyla. Här är några saker att tänka på:

+ Ha inte för varma kläder närmast kroppen. Svett gör kroppen kall och du kan förfrysa. Traditionellt var man naken under pälskläder av denna orsak.

+ Ät inte snö om du blir törstig. Kroppen behöver energi för att smälta snön och kroppen torkar ut.

+ Vid nordpolen behöver kroppen ca tre gånger så mycket energi för att fungera. Människor som besökt den berättar därför om märkliga matdrömmar som chokladkakor med tjockt lager smör på.

+ Glöm inte synålen, om dina kläder går sönder kan du frysa ihjäl.

+ Glöm inte solglasögonen. Det starka skenet från snö och is kan skada dina ögon permanent.

+ Om du ramlar ner i vattnet, ta av dig kläderna och stampa på dem. Snön suger åt sig fukten från kläderna. Det kan rädda ditt liv.

+ Ät rätt, ät rått. Det råa köttet innehåller mest näring. I stora delar av Arktis är det ont om mark att odla kolhydrater.

+ Träspån fungerar utmärkt att lägga i botten på barnpulkan vid långa färder. Spånet suger upp fukt och barnet förfryser inte.