Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Sanna: En humöröppnare

Foto: Adam Ihse/ TT

Kåseri. Jag har ett säkert sätt att lätt på stämningen i en intervjusituation.

Isbrytare, det kan vara en vädertålig farkost, men också något som lättar upp stämningen. Vid trevande intervjusituationer kan det till exempel vara att det plötsligt händer något komiskt, som en mås som dyker ned och snor pizzan från grannbordet – flax flax capricciosa – men det kan räcka med en hundvalp som hoppar så att de sammetslena öronen viftar bedårande.

Som reporter har jag tur som har en inneboende isbrytare som dessutom har visat sig oöverträffad. Det börjar alltid på samma sätt: mitt i ett svar på en fråga kommer intervjupersonen av sig, är tyst i en sekund och utbrister:

– Men hur skriver du, människa?!

Jag brukar förklara att man gör vad man kan för att verka intressant, men att det inte alls är svårt att skriva lodrätt, uppifrån och ned, med blocket vänt i nittio graders vinkel medsols. Med vänster hand, eftersom jag är vänsterhänt. Tvärtom är det bekvämt.

Jag kontrar fascinerade blickar med att en högerhänt utan större problem kan skriva nedifrån och upp, med blocket vänt åtminstone snett motsols. Det är för att jag skriver med vänster hand som det ser bakvänt ut, och för att min anteckningsteknik har accentuerats med åren.

En gång när jag satt och skrev dagbok i en vacker arkad i Bologna kom det fram en kille som efter att ha kommenterat mitt sätt att skriva undrade om jag inte skulle följa med till stranden. Jag avböjde, jag satt ju och skrev.

Mina vertikala kråkor ger inte sällan intervjuer roliga avvikelser. Nyligen kom jag in i ett upplivande samtal om smygdiskriminering av vänsterhänta, som min intervjuperson inledde med ett ”visst är det bökigt när man ska äta korv med mos och får en sådan där tandad gaffel!” 

Varpå jag klagade över att ord som tryckts på en penna är rättvända bara när man håller den i höger hand, över att tangentbord med siffertangenterna på ena sidan alltid har dem till höger om bokstäverna och över att kameror har avtryckaren på – ta-da – gissa vilken sida.

Alla intervjupersoner är inte vänsterhänta, men det brukar ändå kunna bli en lättsam liten stund innan man lite elegant sådär för tillbaka samtalet till ämnet, vad det nu kan vara.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.