Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-21 11:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/sanna-en-varm-dryck-och-daliga-egenskaper/

Kultur

Sanna: En varm dryck och dåliga egenskaper

Foto: BEATRICE LUNDBORG

Kåseri. Man ska inte ha för höga tankar om andra, för en besvikelse är aldrig rolig. Dock går den över.

Kan vi inte vara lite snälla mot varandra i kväll, försöker jag men ingen verkar lyssna på vad jag säger.

Det är en kväll när jag känner mig lite sisådär, kanske är det vädret, det blir ju inte ljust ute längre. Det är tungt. Jag har en baktanke, nämligen att alla ska vara snälla mot mig, men den är så genomskinlig att ingen låtsas om den.

Det är alltså en kväll när jag tycker synd om mig själv, det är inte vidare sympatiskt men jag erkänner det i alla fall. Andra kanske inte har sådana kvällar, men jag har det. Jag vill bara ha massage. Jag vill inte tjata på saker men jag tycker att alla bara tjafsar, men alla tycker samma sak om mig, så kanske kan man kalla det rättvist.

Jag har blivit visad ett filmklipp. Det är en cool kille som säger att han totalt tappar lusten att diska, en lust han faktiskt hade!, när en vuxen ber honom ta disken. Det är ett rätt banalt budskap men han har ett charmerande sätt att säga det på. Han säger att han egentligen älskar att läsa men inte när en förälder säger ”… du ska inte läsa lite”? Han säger att han blir sur när folk, läs familj, bultar på toadörren efter två minuter, vrålar ”men vad gör du därinne?”

Amen, vaffan troru, en macka?

Det är kul, och jag fattar vinken så jag slutar (nästan) bråka några dagar, det är ändå höstlov.

Sedan blir jag putt för jag tycker inte att det vare sig diskas eller läses. Så går det när man har höga tankar om folk.

När jag påpekar det möts jag av protester. Det var ju bara ett klipp, inget löfte, mamma.

Okej. Jag fattar, kan vi inte bara vara … -

Det är så mörkt så jag har tappat humorn alldeles, eller så är det bara den kvällen. Jag kan vara ganska rolig, för protokollet.

Jag går ut ett tag, man brukar lösa problem när man rör på sig. På Djurgården är det kolsvart, men när man väl är där är det inte så farligt, ögonen vänjer sig, det finns en del lampor, och det finns människor som går, och hundar. Någon hund ska vi inte skaffa, påminner jag mig.

Runt rhododendronbuskarna är det halt och lerigt, men i mitt minne blommar blommorna, lila och rosa. Jag går hem igen och gör varm choklad. 

Jag har många dåliga egenskaper, men långsint, det är jag inte.