Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-22 09:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/sanna-i-massen-at-de-minsann-inte-mackor/

Kultur

Sanna: I mässen åt de minsann inte mackor

Foto: ANETTE NANTELL

Kåseri. Om man ska få den macka man vill ha, får man göra den själv.

När jag jobbade på en Gotlandsfärja för hemskt många år sedan kunde man äta lagad mat fyra gånger om dagen i mässen. Det fanns vanlig frukostmat också i vår mäss, för oss som inte var sjömän utan gjorde allt möjligt annat. Som städade hytter. I matrosmässen räknades bara kött och potatis som mat.

De hade nog avfärdat påståendet ”en smörgås kan också vara en måltid” som trams.

Om man frågar mig vilket mål jag tycker bäst om blir svaret frukost, jag skulle kunna äta frukost jämt, bara jag får variera påläggen. Som gammal kommer jag att bli en person som äter fil till middag. Där är jag inte än. 

Men mackor!

Hemma hos oss gillar alla mackor, men där slutar likheterna. Några av oss har viss förmåga till flexibilitet, andra ytterst begränsad. En accepterar bara en av två möjligheter, man kunde kalla dem ytterligheter: rågsurdeg med leverpastej av särskilt märke, alternativt vitt formbröd med nutella. 

Det är inte jag, jag tycker inte om det förra och säger om det andra att det är godis som endast köps hem vid särskilda tillfällen. Hur kan man över huvud taget uppskatta en söt smet som lägger sig som en klistrig gegga i gommen? säger jag för att visa hur vuxen jag är, men sedan hör mig erkänna att jag kan gilla nutella, bara det är i Frankrike och bara på crêpes. Då vill vissa genast hoppa på ett plan till Paris, slash grädda pannkakor.

Eftersom gott bröd är dyrt och billigt bröd ofta en besvikelse, bakar jag ibland. Jag känner en som ägnar timmar åt sina surdegslimpor och de blir verkligen goda, men jag gör mest olika typer av frallor som går fort att grädda och är praktiska att frysa in styckevis.

Bara jag vet vilka fryspåsar som är vilka, en del bröd är det solrosfrön i och det avskyr somliga. En uppskattar särskilt de saftiga frallorna med vetekross, helst med mycket smör men ingenting annat. En gillar salami bara den inte är för stark.

Leverpastejnutellan skyr allt tuggmotstånd, så brer man en vetekrossmacka till henne blir den liggande. Mannen i familjen kan inom rimliga och inte alltför frörika ramar tänka sig att äta sådant som ingen annan vill ha.

Tur att alla numera kan göra sina egna mackor, även om det finns de som föredrar att bli serverade.

Jag? Gör helst mina egna smörgåsar. Man vet väl vad man gillar.