Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-26 20:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/sara-martinsson-beastie-boys-visar-att-popmusik-kan-vara-bade-kul-och-cool/

Musik

Sara Martinsson: Beastie Boys visar att popmusik kan vara både kul och cool

Mike Diamond, Adam Yauch and Adam Horovitz i Beastie Boys vid poolen 1993.
Mike Diamond, Adam Yauch and Adam Horovitz i Beastie Boys vid poolen 1993. Foto: Apple TV+

Den nya dokumentären om Beastie Boys ställer bara Mike D och Ad-Rock på en scen, rakt upp och ner, och lyckas fånga bandets bästa kvaliteter på pricken. Inte minst humorn.

En grej som har blivit fel med popmusik på senare år är att den slutat vara rolig. Alltså, inte slutat vara rolig i betydelsen ”intressant”. Men att den slutat vara ”kul”. ”Lättsam”.

Så stor del av låtarna som toppar listorna i dag saknar den där lustfyllda, nyfikna kvaliteten som egentligen är ett av poppens kärnvärden. Jag antar att detta bara är en reflektion av samtiden. De senaste åren har världen inte varit särskilt kul. Som konsekvens har vi fått svårt brydda popstjärnor som typ The Weeknd.

Man ska generellt inte vara nostalgisk, det är ett korkat känsloläge. Men jag tänker på att den bästa nya musiken ofta skapas i gränslandet mellan blodigt allvar och extrem entusiasm när jag ser den precis släppta dokumentären ”Beastie Boys story” (på Apple TV+).

Den högt ansedde filmmakaren har hängt runt i närheten av trion i trettio år

Jag älskade Beastie Boys i tonåren. Framför allt andra skivan ”Paul’s boutique” från 1989. När jag upptäckte den i slutet av 90-talet öppnade den oerhörda mängden av samplingar, lager, referenser som aldrig tycktes ta slut en ny värld för mig. ”Paul’s boutique” var så rik på infall, iver och kreativ gränslöshet. Samtidigt var den cool.

Precis så känns också filmen som Spike Jonze nu gjort om sina vänner. Den högt ansedde filmmakaren har hängt runt i närheten av trion i trettio år. Fotat dem, gjort videor. Att det också var han som skulle berätta deras historia känns självklart.

Sättet han valt att göra det på är dock desto mindre uppenbart. ”Beastie Boys story” saknar helt den tröga, högstämda energi som ofta finns i rockdokumentärer. Ingen gubbe visar vilken regel på mixerbordet vilken gitarrslinga ligger på. Ingen skivbolagsmagnat intervjuas framför en vägg av guld- och platinaplattor.

I stället har Jonze valt att förlägga berättelsen om New York-trion till en teaterscen, där Michael ”Mike D” Diamond och Adam ”Ad-Rock” Horovitz inför sittande publik helt enkelt pratar sig igenom karriären.

Ackompanjerade av bildspel på duken bakom dem skildrar de två kvarvarande medlemmarna i bandet vägen från obrydda tonårsfuckups till vuxna musikermän. De ber om ursäkt för grabbigheten som präglade tiden kring debuten ”Licensed to ill”. Riktar sig särskilt till originaltrummisen Kate Schellenbach som de sparkade på ett oschyst sätt. Och de uppehåller sig mycket vid kärleken till den bortgångne Adam ”MCA” Yauch, vars alldeles för tidiga död i cancer 2012 också innebar slutet för gruppen.

Popmusik blir inte sämre av att den springer ur lust och nyfikenhet

Som stilgrepp betraktat är att bara rakt upp och ner ställa Mike D och Ad-Rock på en scen med ett manus verkligen superbt. ”Beastie Boys story” fångar på pricken det som är bandets bästa kvaliteter. Den obrydda men samtidigt genuina attityden, den självklara men samtidigt genomtänkta ansatsen till skapandet. Och så humorn, jättemycket av den.

Just detta skulle många av de artister som i dag befinner sig på den nivån av popularitet som Beastie Boys var på när de var som störst kunna lära en hel del av. Popmusik blir inte sämre av att den springer ur lust och nyfikenhet. Tvärtom faktiskt.

Läs fler musiktexter av Sara Martinsson, till exempel om den outslitlige veteranen Ola Håkansson som fortfarande driver fram ny popmusik.