När Ola Håkansson tyckte att hans ansikte såg trött ut sadlade han om från popstjärna till skivbolagsdirektör. Sedan dess har han upptäckt artister i mer än trettio år – från Lili & Susie till Icona Pop och Zara Larsson. Sara Martinsson ser en dokumentär om en 75-åring med osviklig näsa för trender.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-08 14:32
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/sara-martinsson-han-ar-popkungen-som-hela-tiden-lyckas-halla-sig-sjalv-relevant/
Skivetiketter gör inte lika stort väsen av sig nu som de gjorde förr, när musik färdades via fysisk media och vad som stod på en skiva kunde spela stor roll. TEN Music Group är alltså inget namn som får den genomsnittliga musiklyssnaren i Sverige 2020 att haja till. Men när SVT nu visar en ny dokumentär om bolagets grundare Ola Håkansson kanske trots allt fler kan få upp ögonen för etikettens betydelse.
Den är nämligen speciell. Sedan 2007 har TEN som ingen annan svensk aktör på löpande band presenterat modern pop av internationellt snitt. Från Erik Hassle till Icona Pop till Niki & The Dove till Elliphant till Zara Larsson till Felix Sandman till Benjamin Ingrosso. Alla är de knutna till TEN, som också fungerar som förlag och låtskrivarfabrik. Hur ett litet bolag startat precis efter den stora branschkrisen lyckats leverera en sådan mängd till lika delar kreativt intressant och kommersiellt framgångsrik musik är värt att undersöka närmare. ”Ola Håkansson – den svenska popkungen” ger inte alla svar, men väl vissa ledtrådar.
Lika lite bekant som hans skivbolag är utanför de mest inbitna kretsarna är han själv för personer födda från, låt oss säga, 1980-talet och framåt. Visst är den nu 75-årige musikmagnaten känd för sina generationskamrater, som den sockersöte frontmannen i Ola & The Janglers.
Även de som i dag är i medelåldern känner igen honom från när hans popkarriär startade om med Secret Service, och stora åttiotalshits som ”Oh Susie” och ”Flash in the night”. Redan då tyckte han själv att han var för gammal för att göra musik för ungdomar. I dokumentären berättar han om hur han under en tv-inspelning i Italien jämförde sitt trötta 40-åringsansikte med den släte Depeche Mode-sångaren Dave Gahans. Han ringde bandkompisen Tim Norell och lade ner Secret Service direkt efter programmet.
Att få höra Håkanssons många anekdoter från tiden i rampljuset är förstås kul. Berättelsen om hur han råkade hamna i Rolling Stones crew, blev incheckad på hotell och bjuden på middag är den bättre sortens rockkuriosa. Men den stora behållningen av dokumentären finns i hur den skildrar en man som trots att tiden arbetat emot honom ändå lyckats hålla sig själv relevant.
När spegeln inte längre visade ett ansikte som han associerade med popstjärneskap ställde han om till att själv bli den som skapade popstjärnor. Sådant brukar kunna vara framgångsrikt bara under en avgränsad tid. Varje era har sina kungamakare. Men Ola Håkansson har upptäckt, stöttat och lanserat artister i mer än trettio år nu. Från Lili & Susie till The Cardigans till Icona Pop till Zara Larsson. Hans konsekvens och näsa för trender är verkligen anmärkningsvärd.
Man talar sällan om personerna i bakgrunden som fenomen. Det epitetet brukar vara förbehållet dem med namnet på affischen. Men om Ola Håkansson är något så är det just ett sådant. Få har som han sett till att föra svensk pop in i framtiden. Ingen blir förvånad om han fortsätter att bana väg för hits i minst ett decennium till.