Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-04 03:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/saverman-fran-det-ena-till-det-andra/

Kultur

Säverman: Från det ena till det andra

En Facel Vega -58.
En Facel Vega -58. Foto: Keystone Pictures USA

Kåseri. Som journalist finns det alltid något att rapportera om.

Romanen ”Pesten” av Albert Camus från 1947 har utkommit i en nyöversättning mitt under coronan.

Själv dog Camus när han körde in i ett träd vid landsvägen.

När man fått loss honom ur vraket fann man i hans ficka en tågbiljett. Han hade tänkt åka tåg men ångrat sig och tagit bilen istället. Det kan man förstå när man får veta att bilen var en Facel Vega, fransk lyxvagn i en helt egen klass.

”Pesten” utspelas i den algeriska staden Oran. För 50 år sedan besökte jag en filmfestival i Algeriets grannland Tunisien.  Festivalen pågick i en förstad till Tunis som heter Carthage, romarrikets Kartago. 

Vi som gick i urtidens latinskola fick lära oss - på latin - att Cato den äldre avrundade varje anförande i den romerska senaten med orden ”för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras”. 

Men Kartago fanns kvar ännu två tusen år senare och där satt jag och tittade på afrikanska filmer från denna den yngsta av filmkontinenter. 

Snart kom jag i samspråk med en algerisk journalist från staden Oran. Jag sa att jag hade läst ”Pesten”. Alla han träffat hade läst ”Pesten”, sa han och ville hellre prata om filmerna. Jag var ung och full av synpunkter. 

Kvällen därpå kom han glädjestrålande och visade mig sin tidning där han hade skrivit allt jag sagt. Vartenda ord. Och så fortsatte det. Allt jag sade hamnade i hans tidning. Fjärde dagen tänkte jag säga ifrån, jag hade fått nog men då hade han åkt hem till Oran.

Detta påminner i sin tur om en salig kollega som var utsänd i Afrika under 1960-talets våldsamma befrielserörelser utan att hitta något att skriva om. 

Landet låg lugnt och stilla och stendött vilket han beklagade varje kväll vid den öl han intog med en kollega från en engelsk nyhetsbyrå.

När han sedan kom hem fick han förebråelser.

- Men det hände inget viktigt, sa han.

- Vadå inget hände? sa redaktörn. Nyhetsbyråerna hade haft nyheter varje dag, som tidningen delgivit sina läsare. 

När han tittade närmare visade sig rapportering bestå av de lokala historier och anekdoter han dragit kväll efter kväll över ölen för kollegan i väntan på nyheter att rapportera.