I första adventsregnet såg jag en lapp i ett skyltfönster: ”Söker du kontorsplats?”.

Det betyder något annat i dag än vad det betydde i går.

Då avsågs anställning för en hugad kontorist.

I dag avses själva platsen. Ungefär som en ledig frisörstol med skillnaden att alla i salongen är frisörer.

Med kontoret på fickan har man sin plats och sin dator och de faciliteter, kaffe och samkväm som en samfälld lokal kan erbjuda. Sedan sysslar var och en med sitt projekt.

Säger man fortfarande kontorister? Kavallerister? När sålde charkuterister ister och specerister klister till hästgardister?

Ingen djärves längre kalla sig tobakist. När mötte man senast en prokurist? Artillerist? Eller kofferdist, sån som tog hyra på dåtidens handelsfartyg.

Det är nåt visst med en flottist, men när såg man honom sist?

I andra adventsregnet talade jag med en civilist som förknippade dansband med dansbana. Inget kan vara felaktigare. Jo, mycket men när dansbanden kom för femti år sedan hade dansbanan med åtföljande dansorkester (batterister, vokalister, fiolister, blåsande solister) i stort sett gjort sitt.

På Tegelbacken inser man att Dansbaneeländet, som längre tillbaka ansågs göra vilddjur av ungdomen, förekom samtidigt som Tegelbackseländet, som gjorde vilddjur av bilister och cyklister och andra som svor över att ideligen få vänta vid bommarna när tåg passerade. Båda i dag lyckligt glömda, liksom många andra eländen.

Flydde undan tredje adventsregnet in på NK och läste att varuhuset är på väg att bygga en ny epok i sin historia.

Att utropa en ny epok i förväg verkar lite vanskligt. Särskilt som man ska satsa på lyx som man en gång avskaffade genom att lägga ner sitt franska damskrädderi. Var och en som sett en kreation från NK:s franska vet vad lyx vill säga.

Blandaren uppfann i sin tur en epokgörande maskin så att man inte längre behövde göra epokerna för hand.

Vi tänder ett fjärde ljus som väl genast slocknar i helgregnet.