Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-18 12:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/saverman-malarfard-som-pa-angsluparnas-tid/

Kultur

Säverman: Mälarfärd som på ångsluparnas tid

Foto: Jan E Carlsson

Kåseri. Vi känner dunket från ångmaskinen under fötterna och anar en doftslinga av kolbrand.

Rätta artikel

När släktingar från landet kom på besök vid 1900-talets mitt tog vi med dem på sightseeing i stora vackra mahognymotorbåtar.

Studenter i vit mössa guidade och vitsade om allt vi passerade.

– Det här är Suckarnas bro, sa guiden när båten gled in under bron till Långholmens fängelse.

– Och här är Kluckarnas bro, fortsatte han vid bron till Reimersholme med brännvinsfabriken. Ett muntert sorl hörde från passagerarna.

Det stora skrattet kom senare i sundet mellan Marieberg och Lilla Essingen då han upplyste om att Lilla Essingen hade rekord i skilsmässor.

Det var vrålkul, tyckte turisterna från Töreboda, Torsby och Tomelilla.

I söndags undvek vi Pålsundet och höll oss på utsidan av Långholmen och Reimersholme. Vi lade ut från Klara Mälarstrand med koleldade ångfärjan ”Djurgården 3” på jakt efter längesedan glömda ångbåtsbryggor.

Ett myller av ångslupar trafikerade Stockholms vatten för 150 år sedan. Det gick slupar från Röda bodarna, Mariahissen, Ragvaldsbro, Munkbron, Kungsholmsbrogatan, svunna hållplatser som i dag lever kvar som namn eller delar av namn.

Smedsuddsvarvet var natthamn för många slupar. Huset står kvar där matroser och eldare övernattade. (Slup = båt som bara har för- och akterdäck och durkar emellan eller ett nedsänkt däck).

Spårvagnarna och Västerbron gav dödsstöten åt ångsluparna på Riddarfjärden, berättade våra guider som emellanåt avbröts av en ångrusning när det blev övertryck i maskinen så att säkerhetsventilen öppnades och hela båten tjöt.

Vid förra sekelskiftet utgick slupar från Köttorget vid Mälartorget till lilla Essingen och Gröndal.  

Vi känner dunket från ångmaskinen under fötterna och anar en doftslinga av kolbrand. Svarta avlövade träd kantar stränderna. Färgfabrikens röda tegelfasader huttrar i det klara gråvädret.

Man färdades med slup från stan till Alviken, Äppelviken, Huvudsta och Sundbyberg. Fritiof och Ingeborg kunde sluparna heta vid förra sekelskiftet . Och ”Angantyr” som fortfarande är i farten. Essinge Ångtvätt hade egen slup.

En vit kanot ilar fram över mörka vintervågor. Och tjugo fridfulla vita svanar med kamouflagegrå ungar.

På ingång till Klara Mälarstrand möter vi ”Rödlöga” med last av glöggpassagerare till ett julbord på Långholmen. ”Sunnan” inkommer från Tappström. Och ”Djurgården IV” från Södermälarstrand.

Lite som på sluparnas tid. Men ändå inte. Och ändå.