Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-19 06:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/saverman-okant-olopp-pa-laptop/

Kultur

Säverman: Ökänt ölopp på laptop

Foto: Anna Blennow

Kåseri. Själv skulle jag också från ö till ö. Jag tog båten från Runmarö och anlände så småningom på Capri.

Häromdagen gick årets tuffaste kraftprov – Ö till ö-loppet.

Rapparen Petter tog sig från Sandhamn till Utö via Runmarö och 24 andra öar. ”Helvete vad hårt”, sammanfattade han evenemanget.

Själv skulle jag också från ö till ö. Jag tog båten från Runmarö , bussen till stan och pendeltåget från Stockholms Södra.

Inte särskilt utmattande, men tyngt av gamla minnen.

Exempelvis gamla Stockholms Södras dystra trappor och dunkla biljetthall – men då kunde man ändå pollettera en väska till Laxå och London.

Passerar Hagalund som rivits och blivit Solna, minns den gamla spökversen:

”Hagalund ligger dödstyst och stilla/blott i Johanssons villa/ hörs ett skrik …

Ulriksdals nedlagda galoppbana gladde en gång DN:s Lars Epstein som i sin äventyrliga ungdom satte sin sista tvåkrona och vann 873 kronor.

Där byggs nu så snabbt att de som flyttat in på förmiddan vräks samma eftermiddag när de inte hunnit betala hyran.

I Helenelund gick jag i foxtrotskola hos en rödlätt dam och hennes parfymberikade väninna. Fortfarande känner jag doften från tåget.

Från ö till ö, från vik till vik. I Häggvik fanns ett fik, i nästa vik en jästfabrik.

I Upplands Väsby försökte man med bakluckeloppis men fick sluta då ingen ville köpa bakluckor. Ö till ö-loppis vore kanske något.

Kämpade vidare mot Märsta. Liksom Gnesta, Kårsta och Bålsta, det är så långt man kan komma sta med SL-kort på räls.

Bytte till buss som for i kringelkrokar till Arlanda, släpade mig utmattad till planet som lyfte, passerade 24 öar och landade i Rom. Tog spårvagn nr 5 till Neapeltåget. Från maffia- och ferantelandstaden Napoli borde jag förstås ha simmat men valde båt till ökända Capri.

Resan tog ungefär lika lång tid som ö till ö-loppet. Capri är till ytan inte större än Runmarö, men fan så mycket högre. Hade jag joggat upp till kullens topp hade jag blivit lika trött och svettig om Petter.

Men just då gick minibussen och vips hade jag knölats in bland 40 andra utsocknes som ojade sig och trodde vi skulle rasa ner från serpentinvägen. Bussen rammade i alla fall en soptunna som skrämd höll sig intill väggen i fortsättningen.