Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Säverman: Till minnet av en torr sommar

Kåseriet. Äntligen skulle det lilla svindyra paraplyet komma till användning. Men nu var det borta.

När dropparna började falla förstod jag att jag glömt regnrocken. Det hände i maj. Passerade en butik som sålde paraplyer. Hade haft ett litet, dyrt och urstarkt paraply som försvunnit på paraplyers vis. Man glömmer dem eller förlägger dem.

Vågade jag satsa på ett nytt?

Jag gick in i butiken och bad att få se på ett litet, behändigt och starkt paraply som skulle klara en stormvind.

Expediten tog fram ett mycket litet och starkt paraply som var lika dyrt som det var litet och starkt.

Jag gick ut i regnet och fällde upp paraplyet. En lätt liten vindpust försökte haka tag men paraplyet höll stånd.

Då slutade det regna. Jag vek ihop paraplyet i sitt fodral. Det blev så litet att det gick ner i en kavajficka utan att knappt sticka opp.

Sedan regnade det inte på tre månader.

Ändå hade jag paraplyet med mig – för den händelse att. Men sommaren var och förblev torr. Paraplyet tog ju inte så stor plats. Med lite bylsiga fickor fick det till och med rum en liten kamera i samma ficka.

Så gick vi på Gröna Lund med barnbarnen. Vi åkte Nyckelpigan, Elefanten och Tekoppen med det minsta barnet medan det äldre barnet for runt långt uppe i luften i någon av de attraktioner som avlöst vår ungdoms ångdrivna bergochdalbana som tuffade flera minuter upp till toppen och sedan for ner i en fart som i alla fall gjorde hästskjutsar gröna av avund.

Vi fikade på en servering och besökte sedan Lustiga huset som är och förblir Grönans bästa attraktion.

När vi kom ut hade det börjat regna. Äntligen skulle det lilla svindyra paraplyet komma till användning. Men nu var det borta.

Det hade förstås fallit ur fickan i Lustiga husets flygande matta. Men nej, inget spår av paraplyet där. Inte av det paraplyet, annars fanns andrabortglömda paraplyer där, liksom på de andra attraktionerna vi besökt och även på fiket och hos Kundtjänst. (Den som gör business på kvarglömda paraplyer bör kunna leva rätt gott.)

Först när jag dyvåt stigit ombord på Djurgårdsfärjan kom jag ihåg att jag flyttat över paraplyet till en annan ficka. För att få tag i kameran. Och där låg det.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.