Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Scen

Att leva med fienden

På Kilen i Stockholm spelar Anette Sallmander och Mina Azarian upp dialoger som Anette Sallmander har haft i verkligheten med en palestinsk kollega i Israel.
På Kilen i Stockholm spelar Anette Sallmander och Mina Azarian upp dialoger som Anette Sallmander har haft i verkligheten med en palestinsk kollega i Israel. Foto: Linus Meyer
En svensk judinna möter en palestinsk kvinna i Israel. "Living room" av Anette Sallmander och Lena Einhorn speglar Mellanöstern­frågan i två personers möte. Premiär i kväll.

- Hur mår du?
- Hur mår du?
- Hur mår du?

Anette Sallmander hade knappt kommit in i sitt hotellrum i Tel Aviv förrän telefonen ringde och hennes mor, som var skrämd och upprörd, berättade att hon just sett i svensk tv att ett diskotek i närheten av hotellet hade sprängts av en självmordbombare. Mitt under pågående dans.

- Jag hade rest till Israel för att skapa mig en egen relation till mina släktingar där och en egen plattform för mig och mina barn, säger Anette Sallmander.

- När jag alldeles efteråt gick förbi det bombade diskot fick jag se i verkligheten det som jag sett på tv. Jag blev rädd. Jag tänkte att jag kan inte vara här, jag åker hem med första bästa plan.

Men tankarna på döden bet sig fast.

- Tänk om jag
störtar på vägen hem.

- Tänk om jag kör ihjäl mig på vägen från Arlanda.

Anette Sallmander bestämde sig för att leva här och nu, helt fatalistiskt, och ur det beslutet växte en förhöjd livskänsla, säger hon.

- Den var euforisk och naiv. Jag måste göra något, kände jag. Jag måste bidra till freden. Jag gör en föreställning.

Anette Sallmander stannade i Israel. Hon tog kontakt med en mängd människor och samtalade med judar och palestinier. En av dem var den palestinska skådespelerskan Mira Awad, som är framgångsrik främst som musikalartist på Hacameri, Tel Avivs motsvarighet till Dramaten.

- Mellan oss uppstod något speciellt, ett de öppna själarnas möte. Hon blev djupt engagerad, hon ville också intervjua mig. Samtalen blev långa och intensiva.

Anette Sallmander dokumenterade alla på film.

- Det är tre år sedan nu, vi har träffats flera gånger sedan dess och varje möte har jag dokumenterat.

När Anette Sallmander kom hem sökte hon upp vännen Lena Einhorn, som tog till sig hela materialet.

- Vilket fantastiskt material, jag tände på alla cylindrar. Stora konflikter skildras ofta i stora siffror och rörelser. Här speglas de i ett möte mellan två personer som säger saker man inte förknippar med de stora skeendena, säger Lena Einhorn.

Nu står båda som författare och regissörer till föreställningen "Living room" och deras gemen­samma utgångspunkt, som de formulerar den under vårt samtal, kan sammanfattas så här:
Båda personerna i pjäsen (och verkligheten) bär på tunga ryggsäckar lastade med deras kulturers och folkslags historia och deras egna liv och erfarenheter, i flera skikt. Båda tillhör de minoriteter i sina respektive hemländer, men i Israel är den europeiska judiska kvinnan en del av majoritetssamhället. Under hela uppväxten har båda lärt sig definiera allt den and­ra representerar som "fienden". Kan de mitt i sin ömsesidiga balansgång mellan djup tillit och djup misstro finna ett rum för sig själva, ett "Living room" där de kan vara tillsammans utan hat och hot?

Den person som utkristalliserats ur Mira Awads del i samtalen spelas av Mina Azarian, som har sitt ursprung i Iran och som tidigare var med i den mångkulturella ensemblen Shikasta. Senast var hon med i den unga regissören Farnaz Arbabis allmänt hyllade uppsättning av Vilhelm Mobergs "Utvandrarna".

I Kilen är fondens vägg svart. På golvet står fulla äggkartonger och en mängd färgburkar. Färgen, två hundra liter enligt uppgift, spelar sin speciella roll i föreställningen "Living room" och det gör också äggen, musiken, dansen, projektionerna och filmerna.

"Living room" har premiär i kväll

"Living room" har premiär i kväll på Kilen, Kulturhuset i Stockholm.
Anette Sallmander är skådespelare, dansare och producent och har samarbetat med Kulturhuset i ett antal produktioner, bland dem "Kärlek" och "Pappa".
Lena Einhorn är läkare, dokumentärfilmare, regissör och författare. Vann Guldbagge 2005 för dokumentären "Ninas resa" och Augustpriset samma år för boken med samma namn. Senast aktuell med omdebatterade boken "Vad hände på vägen till Damaskus?".
Scenografi är gjord av Maria Stiernborg och för ljusdesignen står Josefin Hinders.
Koreograf är Sandra Medina, Masoud Shahsavari gör projektionerna.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.