Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Scen

”Fantastiskt med en pjäs som komplicerar metoo”

Nu möts Helena Bergström och Marie Göranzon i uppföljaren till en av världens mest spelade pjäser, den heter ”Ett dockhem 2” och har Skandinavienpremiär i september på Stockholms stadsteater.

Det knackar på dörren som Nora stängde med ett brak. Nu har hon stämt träff med Ann Marie, hon som fick ta hand om barnen och sköta allt när Nora valde att lämna hemmet och sin självupptagne man Torvald. 

Femton år har gått sedan hon slängde igen dörren, en smäll som hördes över ”hela världen” och fortfarande ekar alltsedan Ibsens pjäs ”Ett dukkehjem” hade premiär 1879.

– Jag ÄLSKAR att spela Ibsen. Han har tänkt kring sina kvinnoroller. Och nu lyckas Lucas Hnath, som skrivit den nya pjäsen, få oss att vara med på Ibsens sätt. Efter höstens metoo är det så fantastiskt att få spela i en pjäs som komplicerar hela frågan. 

– Verkligen, säger Marie Göranzon. Hennes spelperiod på Stadsteatern skulle egentligen avslutas efter vårens publikdragare "Besök av en gammal dam”, men hon blir kvar. 

– Jag trivs väldigt bra här. 

”Ett dockhem 2” är en äkta succépjäs, en pjäs som fick premiär utan omvägar på Broadway, skriven en relativt ung, framgångsrik dramatiker, Lucas Hnath, född i Florida, USA.

Nora är nu framgångsrik författare till "de där böckerna som uppmanar kvinnor att lämna sina äktenskap” som hennes dotter Emmy senare säger. Emmy var tre år när Nora gick.

Nu har Nora upptäckt att Torvald aldrig skrev på skilsmässopappren. Hon vill be honom skriva på, annars måste hon dra hans namn i smutsen för att få ett lagligt skäl, och som författare har hon också varit tvungen att skriva under pseudonym

– När jag spelade Nora i Ibsens pjäs för sexton år sedan med samma regissör som nu, Philip Zandén, fantiserade vi kring vad som sedan hände, berättar Helena Bergström. Men vi tänkte inte ens den tanken, att hon kunde bli en feministisk författare. 

Men den tanken är inte så långsökt, under 1880-talet kom en våg av kvinnliga författare, som Alfhild Agrell med drama ”Räddad”, Dramatens mest framgångsrika uppsättning kring 1882-83. Pjäsen var ett debattinlägg mot ”Ett dockhem” precis som Strindbergs ”Giftas” var det.

Och fortfarande har pjäsen en sprängkraft, inte för att Nora lämnar sin man, men för att hon lämnar barnen. 

Nora på besök säger: … men en man kan gå från sina barn … Både nu och då. På flera scener ville man inte acceptera att Nora går. 

– Jag har hört den här historien om vad Ibsens hustru Suzannah sade när Ibsen ombads skriva om: ”Antigen går Nora, eller så går JAG!”, säger Helena Bergström.

– Pjäsen låter oss se hela komplikationen, fortsätter hon, allt ä r inte svartvitt. Vi måste vara ödmjuka inför olika erfarenheter. Man tycker så synd om Torvald ibland och i nästa ögonblick säger han så dumma saker.  

Nora ser norm och struktur. Samtidigt är hon blind för klassperspektivet, hon säger till ”barnjungfrun” Anne Marie: ”Du hade ett eget barn, men du lämnade henne för att fostra en annan mors barn…Vi är likadana”.

”Nej”, svarar Anne Marie, ”det är vi inte alls, jag hade inget val.”

Marie Göranzon säger att hon håller på nu och kämpar med Anne Marie, hon har aldrig gjort en liknande roll:

– Hon är ju en underdog på ett sätt, i ett underläge socialt sett, men så har hon sin absoluta uppfattning om vad som är rätt och fel och jag kan dela mycket av det. 

– Anne Marie är jordnära. Det är jätteintressant att försöka hitta det där hos mig själv, det finns reminiscenser i ryggraden. Jag kommer ju från bonnlandet, den här kvinnan finns i min familj, i min mormor framför allt. 

Dörren är det viktigaste elementet i scenografin. Här finns ett vitt rum som landat i Kulturhusets stora svarta scenrum, en fyrkant som sträcker sig ut i salongen. Sparsamt möblerad, några stolar. Och så en nästan osynlig paneldörr som leder till Anne Maries regioner. 

Tiden är 1870, 80-tal, med ett tidsbundet språk som hoppar till modernt språk.

– Moderniteten är insprängd, särskilt i språket, just nu i vår tid är den spot on, säger Helena Bergström. 

Nora är inte alls inställd på att träffa sin dotter. Marie Göranzon påpekar att det är Anne Marie som säger: Du ska träffa din dotter, henne har jag uppfostrat till något väldigt bra, precis som jag gjorde med dig. 

– Det är på grund av den uppfostran Nora har fått, som hon kan gå. 

Emmy spelas av Matilda Ragnerstam, ännu en skådespelargeneration. I pjäsen är hon 18 år, hon minns inte sin mamma. Hon kommer in och säger: 

Hej... Jag är din dotter... Hemskt trevligt att träffas.

Emmy är 1990-tal, mer konservativ könspolitiskt, tillbaka till äktenskapet, en reaktion på Suzanne Brøggers "Fräls oss ifrån kärleken" från 1978, där hon skrev om kärnfamiljen som en form av död.

Emmy talar fint om det: ”Det låter så sorgligt och ensamt...”, påpekar Philip Zandén som också spelar den manliga huvudrollen Torvald.

– Fast det kommer ännu en generation, min dotters…, säger Helena Bergström. 

– Jag tror den generationen är argare än någon tidigare.

”Ett dockhem 2”

Lucas Hnath författare till ”Ett dockhem 2”. Född 1980 i Orlando, Florida, nära Disneyland, som var ett ”teaterställe” och blev en inspiration till fortsatta dramatikerstudier i New York.

Urpremiär för "A doll’s house, part 2” på Broadway i april 2017.

Henrik Ibsen författare till ”Ett dockhem”. Född 152 år tidigare,1828, i Skien, Norge. Död 1906 i Kristiania (Oslo). Bland Ibsens verk: "Peer Gynt” just nu på Dramaten, "En folkefiende”, ”Vildanden” och "Hedda Gabler”.

 

Ur höstens program

Stadsteatern/Kulturhusets höst präglas av riksdagsvalet, man återknyter till de stora ämnena, klassikerna uppdateras. 

”Krilon – en föreställning om det möjliga” i regi av Carolina Frände. Efter Eyvind Johnsons trilogi skriven under andra världskriget, en diskussion om demokrati, nazism och fascism. Den 17 augusti på Klarascenen

”Ned med vapnen” av Stina Oscarson efter en roman av Bertha von Suttner som inspirerade Alfred Nobel till fredspriset. Regi: Nora Nilsson, med Robert Fux. Premiär den 23 augusti Lilla scenen.

 ”Snövit för vuxna”, regi: Staffan Valdemar Holm. Maja Rung/Snövit tar kommando över Prosit som luftvägsproblem, Trötter som äter insomningstabletter och de andra. Urpremiär 28 september Klarascenen

”De skyddssökande” i regi av Dritëro Kasapi. Grekiskt drama av Aischylos, skrivet för 2.500 år sedan, den äldsta text vi har om flyktingskap och asylrätt. Premiär 18 oktober Lilla scenen

 

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.