Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Scen

Hon röjer vägen för opera

Elisabeth Widlund blir minst lika nervös som de på scen inför en premiär. "Adrenalinet och spänningen på gränsen till nervsammanbrott är densamma om man står bakom, under eller på scen".
Elisabeth Widlund blir minst lika nervös som de på scen inför en premiär. "Adrenalinet och spänningen på gränsen till nervsammanbrott är densamma om man står bakom, under eller på scen". Foto: Eivind Vogel-Rödin
Producenten Elisabet Widlunds ögon strålar när hon pratar om budgetarbete. Fyra uppsättningar som hon varit med om att producera spelas på Vadstena-Akademien i sommar. I höst ordnar hon operaklubb på Nalen.

Det uppstår lite förvirring när Elisabet Widlund, producent på Vadstena-Akademien, ringer. Vem är det hon vill att vi ska intervjua till vår serie om sommararbetande kulturfolk:

Kompositören?

- Nej.

Regissören?

- Nej, nej, svarar Elisabeth Widlund, skrattar och fortsätter lite kaxigt:

- Mig! Jag jobbar hela sommaren och kultursidorna skriver aldrig om producenter.
Hon har rätt. Producenter är ett lika ouppmärksammat som oumbärligt släkte i kulturbranschen.

- Det ligger i rollen att verka utan att synas. Man ska vara en underlättare och möjliggörare, medger Elisabet Widlund när vi möts utanför musikpalatset Nalen.

En slö julidag som denna är Nalen igenbommad. Men i höst kommer det att dansas och svettas till opera­musik här innanför, när klubben "Vaka" drar igång igen. Men innan vi kommer in på den skingrar Elisabet Widlund molnen kring vad en producent egentligen sysslar med.

- Enkelt uttryckt handlar det om att se till att pengarna räcker, att alla ska vara på plats och veta vad de ska göra.

Researcharbetet är grundbulten. Inför en ny produktion intervjuar Elisabet Widlund alla inblandade, från regissör till ljudtekniker. Hon fångar upp vad konstnärerna vill uttrycka på scenen och gör allt i sin makt för att uppfylla visionen - utan att spräcka budgeten.

- Man ska tänka på lokaler, personal och material, transporter och teknik, rabblar hon vant, det gäller att ha mycket kontakter!
Liksom att själv vara kontaktbar: Som den samordnande spindeln i scennätet är det inte ovanligt att Elisabet Widlund får tio sms och 50 mejl i timmen när det lackar mot premiär. Stress och press? Visst, men kul också. Och varje produktion medför nya utmaningar.

- I en produktion skulle vi ha med duvor. Då får man ta reda på vad man ska göra för att de ska trivas. Vad ska de ha betalt, frön? Och måste vi anställa en duvskötare?
Kan du se om producenten har gjort ett bra jobb när du själv sitter i publiken?

- Jag kan i alla fall se resultatet av dålig planering. Det blir mycket konsekvensanalys: Vilka problem kan de ha stött på på vägen och hur har de löst dem? Jag kan sitta och tänka på hur många lampor de har och vad de har kostat, berättar Elisabet Widlund men skyndar att tillägga att hon faktiskt kopplar av och njuter av det estetiska också.

Handen på hjärtat, är inte ­budgetarbete lite torrt?

- Nej, det är underbart! försäkrar Elisabet Widlund och utstrålar om möjligt ännu mer entusiasm än tidigare.

- Man kan se allt i budgeten. Ta bara scenografin. Om den har kostat 45.000 eller 300.000, det ger ju verkligen resultat på scen.

Elisabet Widlund har hunnit delta i en rad projekt på en handfull institutioner under sina sex år som producent. Samt varit med om ett regeringsskifte. Har hon som ansvarar för att söka pengar till kulturproduktioner känt av de nya vindarna i kulturpolitiken?

Jo, skillnaden är stor, tycker hon, framför allt pratas det om sponsring på ett nytt sätt.

- Det finns en skräckblandad förtjusning inför sponsring och inför näringslivet. Man kanske ännu inte har tillräcklig kunskap om hur man formulerar sin verksamhet för att kunna sälja den. Utan att sälja sin själ.

Går det?

- Absolut! Det finns sponsring som inte gör intrång på den konstnärliga integriteten. Jag tror att den här utvecklingen är nödvändig för alla parter. Och näringslivet behöver verkligen den kreativa inputen.

"Input", "vinstmaximering" och "tänka utanför boxen" är hemtama ord i denna kulturentusiasts vokabulär.

- Det snackas en del om det här med att tänka utanför boxen i ­finansbranschen. Och man gör det ibland, när man tagit in en kreativ konsult. Det jag älskar kultur­sfären för är att här tänker man alltid utanför boxen.
Den progressiva opera- och dansklubben "Vaka", ett av Vadstena-Akademiens förnyelseprojekt, ligger långt utanför den traditionella operaboxen. Klubben startade som ett experiment, och experimentell är också en passande beskrivning av musikmixen första kvällen: Cellisten Beata Söderberg och pianisten Martin Hellström spelade kammarmusik av Moto Osada (vars slottsopera "Four nights of dream" går på Vadstena-Akademien i sommar).

Dj Knivflickan spelade ambient och electronica, och Hanna Holgersson sjöng ett stycke ur Martin Jonsson Tibblins opera "Eurydike" i elektroakustisk tappning.

- Det passade med "Eurydike", eftersom den är nyskriven och ganska elektronisk. Det blev ändå en stark kontrast men det satt liksom inte en barockorkester och spelade i klubbmiljö, förklarar Elisabeth Widlund som funderar jättemycket på hur opera ska utvecklas för att överleva.

- Grundtanken med klubben är att den nya generationens operafolk är som alla andra: De tränar på gym, käkar quinoa och är genusmedvetna. Och de gillar att dricka öl och gå ut.

Vilka kom?

- Mycket operafolk. Och elever från konst- och musikhögskolor. Jag minns särskilt två killar med jättesmala svarta byxor, vita skjortor och svarta hängslen. När jag såg dem blev jag jätteglad och tänkte "Yes, vi har lyckats!"

Elisabeth Widlund är 28 år och

Elisabeth Widlund är 28 år och producent. I sommar bor hon i Vadstena där hon har fullt upp med Vadstena-Akademiens fyra nya operaföreställningar. I höst arbetar hon inför framtida uppsättningar, som "Näsflöjten", en opera baserad på kulturministerns vardag samt håller i opera- och dansklubben "Vaka" på Nalen.
Att producera en föreställning på Vadstena-­Akademien kostar från 1–20 miljoner kronor.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.