Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Scen

Opp och hoppa, Tor – nu blir Ibsen vikingasåpa

Nordisk mytologi möter grekisk när vikingakvinnan Hjördis håller hov i teatersåpan ”Vikingarna på Helgeland”.
Nordisk mytologi möter grekisk när vikingakvinnan Hjördis håller hov i teatersåpan ”Vikingarna på Helgeland”. Foto: Klara G

Mjöd, elaka vikingakvinnor och smutsig erotik. I höst förvandlar Turteatern ett norskt nationalepos till mustig tv-teater.

 (Spoiler alert! Texten kan innehålla information om innehållet i föreställningen.)

Vikingakvinnan Hjördis är en bitch som förgiftar alla som kommer i hennes väg med sin giftiga tunga. Bakom hennes frätande eter döljer det sig dock en kvinna som tvingats gifta sig med en man hon inte älskar och tråna efter en annan som hon aldrig kommer att få. Isolerad i ett vindpinat nordnorskt landskap blir hennes hjärtas kval till slut henne övermäktiga vilket får henne att kasta sig i famnen på valkyriorna som för henne till Valhall. 

Upplägget i Henrik Ibsens ”Vikingarna på Helgeland” (1857) är lika delar mustig såpa som muskulös opera. I händerna på Turteaterns nya konstnärliga ledare, Marie Nikazm Bakken, blir den nu dessutom tv-serieteater i tolv fristående avsnitt som kommer att spelas under hela december. På klassisk streamingtjänstprosa beskrivs den som ”Ett vikingaepos fyllt med blod, hämnd, smuts och erotik”. 

 — Jag har velat göra den här pjäsen länge och tycker att den lämpar sig väldigt bra för tv–serieformatet. Ibsen skrev den ju ursprungligen som en opera och ville att Edvard Grieg skulle tonsätta den men Grieg gillade den inte så det blev aldrig så. Ändå har den kvar något av operans storslagenhet. 

Turteaterns konceptfusion mellan fantasy-serien ”Game of thrones”, det klassiska norska dramat och den tyske operagiganten Richard Wagner är därmed logisk.

— Jag är ju ett stort ”Game of thrones”-fan och det som förenar serien med operan är att de i större utsträckning än på teatern vågar låta publiken åka med på ett svulstigt, episkt äventyr. Målet är ju att publiken i slutet av varje avsnitt ska sitta och kippa efter andan.

De senaste årens renässans för tv-serier har blivit något som alla konstformer måste förhålla sig till. Inte minst när det gäller tidsaspekten. Tidigare idéer om effektivt berättande har på senare tid fått konkurrens av betydligt mer utdragna dramaturgiska bågar och möjligheter till karaktärsutveckling som spänner över flera säsonger och tar enormt mycket tid i anspråk av sin publik. 

— Den här relationen till tid är helt annorlunda och det tycker jag att teatern skulle kunna titta närmare på. Jag är själv väldigt upptagen av det ineffektiva. Ett av skälen till att man vill se en hel serie är ju att man vill ta en paus från att vara effektiv. 

— På ett sätt skriver ju Ibsen också väldigt tv-seriemässigt med sitt berättande, sina tillbakablickar, skarpa sätt att skriva dialog och beskriva relationer. Det är verkligen ett språk som biter.

Tror du Ibsen hade skrivit manus för HBO eller Netflix om han levt i dag?

— Nä, jag tror han hade varit alldeles för pretentiös för det och bara: ”Nä minsann, jag ska bara skriva seriös dramatik.”

”Vikingarna på Helgeland” följer gängse tv-serieupplägg i det att varje avsnitt kommer att inledas med en resumé av handlingen och allt som oftast sluta med en cliffhanger. Det bli därför inte några problem att hänga med även om man börjar följa serien efter avsnitt fyra. Ett av avsnitten ska även spelas från soluppgång till solnedgång – en smärre idrottsprestation för både publik och skådespelare.

— I Grekland var teater en social heldagsaktivitet och för mig finns det en kulturpolitisk aspekt av att arbeta med själva formatet. Teatern kan vara förutsägbar i det att det finns så färdiga ramar för hur en föreställning ska se ut. Det tycker jag att man måste ifrågasätta. Jag vill att mina föreställningar ska vara tillgängliga, men samtidigt leva sitt eget liv där det oförutsägbara blir en lockelse i sig.

Att välja ett klassiskt drama när man tar över en teater som de senaste åren bjudit på en rad spektakulära föreställningar som ”Grottbjörnens folk” och ”Äldreomsorgen i Övre Kågedalen” tycker Marie Nikazm Bakken är ett bra sätt att utmana både Turteatern och dess publik. 

— Det hade varit mindre spännande om jag valt en kontroversiell text i stället för Ibsen. Jag vill se hur långt jag kan gå med min vision om att skapa den här typen av epos. Sedan är ju alltid målet när man tar över en institution att försöka lämna den i ett ännu bättre skick än man tog emot den. Och det hoppas jag kunna göra.

FAKTA/ Pjäsen

Pjäs: ”Vikingarna på Helgeland” av Henrik Ibsen

Regi: Marie Nikazm Bakken

Premiär: Avsnitt 1, 29 november, på Turteatern i Kärrtorp.

Urpremiär: 24 November 1858 på Christiania Norske Theater i Oslo  

Kuriosa: Pjäsen sätts även upp nu i september på National Theatret i Oslo.

 

FAKTABUBBLA

”Vikingarna på Helgeland”, Turteatern.

Premiär 29/11

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.