Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scen

Svensk premiär för Broadway-klassikern ”Raisin in the sun”

För första gången sätts den amerikanska Broadway-klassikern "Raisin in the sun" upp i Sverige. Det blir också den första (nästan) helt afrosvenska ensemblen på en svensk scen.

Ensemblen som samlats på Riksteaterns scen i Hallunda utanför Stockholm värmer upp, både stämband och kroppar. Stämningen är hög och skratten nära. Men nervositeten ligger i luften inför genomdraget då skådespelarna en sista gång ska testa föreställningen inför publik. Allt måste sitta till premiären, om bara två dagar.

57 år har gått sedan den första uppsättningen av Lorraine Hansberrys "Raisin in the sun" hade premiär på Broadway 1959. Först nu sätts den upp i Sverige, på svenska, med titeln "En druva i solen". Under våren ska den spelas på scener i 48 städer – varav fyra i Finland. Det här blir också första gången en helt afrosvensk ensemble, sånär som på en vit karaktär, spelar tillsammans i Sverige.

– Jag tror det tagit så lång tid för att svartas erfarenheter ofta hamnar i skymundan. "Att vara människa" är synonymt med "att vara vit". Sätter man upp en pjäs med vita skådisar kan den berätta hur det är att vara människa. Med en svart ensemble blir pjäsen om att vara en svart människa. Den här pjäsen utgår från svarta människors erfarenheter – men den är högst allmänmänsklig, säger David Lenneman, som spelar Walter Lee, en av huvudkaraktärerna i pjäsen.

När pjäsen först sattes upp i USA tog det ett år för producenten att hitta tillräckligt med finansiärer. Det ansågs för riskabelt att, i ett USA kantat av rasistiska strömningar, lägga pengar på en produktion som skildrade afroamerikaners liv och som dessutom var den första Broadwayproduktionen att skrivas av en afroamerikansk kvinna. Men ett år efter premiären nominerades pjäsen till fyra Tonypriser: bland annat för bästa föreställning.

– I dag är det en klassiker. Ett fantastiskt drama som beskriver fundamentalt mänskliga mekanismer men utifrån en annan kropp. Den spelas på löpande band i USA och Storbritannien, säger Josette Bushell-Mingo, regissören bakom den svenska uppsättningen.

Foto: Lisa MattissonFoto: Lisa Mattisson

"En druva i solen" skildrar en familj i 50-talets Chicago som väntar på att få ut försäkringspengar efter familjefaderns för tidiga död. De olika familjemedlemmarna har skilda idéer om hur pengarna ska användas för att de ska få ett bättre liv. Dottern har läkardrömmar, sonen vill investera och mamman vill kunna flytta till ett hus.

– Hela berättelsen ramas in av ett samhälle med starka rasistiska strukturer, där alla inte har samma förutsättningar, säger David Lenneman.

Fyra år har gått sedan idén om att sätta upp "En druva i solen" tog form, och mycket arbete har krävts för att nå premiären. Under arbetet har det svenska samhället förändrats mycket - och pjäsens betydelse har ökat i takt med en ökad polarisering, menar Josette Bushell-Mingo.

– Hansberry skrev den här pjäsen för 60 år sedan men hon kunde lika gärna ha skrivit den i går. De rasistiska strukturerna och den dolda och öppna rasismen finns kvar.

Hon oroar sig över en utveckling som hon beskriver som skrämmande. Enligt en rapport från Mångkulturellt centrum har afrofobiska hatbrott ökat med 24 procent sedan 2008.

– Allt har blivit ganska skrämmande om jag ska vara ärlig. Bara det att hundra svartklädda män marscherade genom centrala Stockholm i helgen skrämmer mig.

Foto: Lisa MattissonDen historiska Sverigepremiären har i och med sin tajming redan fått stor uppmärksamhet, inte minst i internationell press. Under den senaste veckan har ensemblen intervjuats av Al Jazeera, BBC och New York Times. Josette Bushell-Mingo säger att lyckan över uppmärksamheten är tveeggad.

– Jag kan aldrig få nog uppmärksamhet för pjäsen. Men jag frågar mig varför vi får den. Om afrosvenska uppsättningar hörde till vardagen hade vi uppmärksammats då? Jag är otroligt stolt över Riksteatern för att de sätter upp pjäsen och säger samtidigt: Det här får inte bli den enda!

David Lenneman hoppas även han på en större mångfald på svenska teaterscener.

– Jag ser gärna en vit ensemble och tänker: så där är det verkligen att vara människa. Men jag önskar att fler ska kunna gå och se någon som inte ser ut som dem själva och tänka samma sak.

Han växte upp i Umeå där det "inte fanns så många andra svarta". De bilder av svarta som han fick via medierna kände han inte igen sig i. Uppväxten blev ett sökande efter identitet.

– Jag funderade mycket på min identitet som svart svensk och tänkte mycket på hur jag skulle passa in. Jag hittade hiphopen och tänkte: det här är verkligen jag. Sedan ville jag bara vara svensk, men blev inte riktigt förstådd som det.

Arbetet med "En druva i solen" blev därför en resa. Minnen från barndomen kom tillbaka under arbetet.

– Konflikter inom mig som jag försökt glömma kom tillbaka till mig. Jag tror att det var en ögonöppnare för hela ensemblen att känna igen sig så mycket.

Josette Bushell-Mingo är själv uppväxt i Storbritannien. Där har hon inte behövt gå igenom samma identitetskris som hon tror att många afrosvenskar har.

– I Storbritannien har jag sett ett femtiotal svarta produktioner, jag är van vid att kunna känna igen mig. Genom att se skådespelarnas reaktioner på det här arbetet har jag verkligen förstått hur teater kan hjälpa till att stärka någons identitet. Det har varit starkt - och svårt ibland.

Både Josette Bushell-Mingo och David Lenneman är glada att de möjliggör för fler att upptäcka Lorraine Hansberry.

– Hon var en fantastiskt smart kvinna. Vartenda ord är en pärla, de är magiska. Hamlet i all ära, men här finns sex eller sju "Att vara eller inte vara" bara i första akten.

– Att få ta del av henne är en gåva som ingen i Sverige haft koll på, säger David Lenneman.

Efter genomdraget är Josette Bushell-Mingo märkbart rörd. Resan är nästan över: om två dagar är det premiär och turnén börjar. Hon hoppas att "En druva i solen" blir startskottet för ett samhälle där konsten ger plats för fler livsöden och där fler kroppar får synas på scen.

– Det här är ett Rosa Parks-ögonblick. De här skådespelarna väntar inte längre - och samhället väntar inte längre. Det är en fredlig artistisk protest där vi inte flyttar på oss förrän vi blir fysiskt förflyttade: och det bästa är att det samtidigt är en fantastisk kväll på teatern.

Foton i text: Lisa Mattisson

Fakta. Lorraine Hansberry, 1930-1965
  • Skribent, aktivist och författare.
  • Författare till "A raisin in the sun" delvis baserad på personliga upplevelser. Hon föddes i södra Chicago där familjen utkämpade en juridisk strid mot regler som förhindrade svarta i vissa bostadsområden.
  • Hon dog 1965, 34 år gammal, i cancer. Hennes man Robert Nemiroff ställde efter hennes död samman hennes oavslutade texter till "To be young, gifted and black" som gavs ut som självbiografi. Titeln inspirerade Nina Simone till hitlåten med samma namn.
  • "A raisin in the sun" har belönats med sex Tony Awards och översatts till 30 språk. Det är i dag en av de mest lästa texterna i amerikanska high schools.
Fakta. ”En druva i solen"

Regi: Josette Bushell-Mingo

Medverkande: Kayode Kayo Shekoni, David Lenneman, Anna Thiam, Måns Clausen, Asha Ali, Carl Jacobson, John-Alexander Eriksson, Adam Högblom

Premiär: 5 februari på Riksteatern, Hallunda. Turné i 48 städer under våren.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.