Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-20 17:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/scenograf-med-monstruost-grona-fingrar/

Kultur

Scenograf med monstruöst gröna fingrar

Bild 1 av 2 Ett vidunder under utveckling – Katrin Bombe inspekterar bygget av Audrey II. Trämodellen har attributmakare Frida Wernersson gjort.
Foto: Peter Claesson
Bild 2 av 2 Audrey II möter floristen Seymour (Rick Moranis) i filmen ”Little shop of horrors” från 1986.
Foto: Rights Managed

I ”Little shop of horrors” glufsar den köttätande rymdväxten Audrey II i sig personalen i en blomsterbutik. När kultmusikalen nu får premiär på Göteborgs stadsteater är det Katrin Bombe som gjuter liv i det sex meter höga – och mycket hungriga – vidundret.

Noa Söderberg
Rätta artikel

Det var en gång en nörd. Han jobbade i en blomsterbutik, var misslyckad och tafatt och försökte samtidigt ragga upp sin piffiga kollega. Det gick dåligt. Men så en dag hittade han en magnifikt snabbväxande planta som gjorde honom känd, framgångsrik och kanske lite snyggare. Kärleken var säkrad. Det fanns bara ett problem – växten åt människor.

”Little shop of horrors” är inte raketforskning. 80-talsmusikalen, baserad på en b-film från 1960, gör heller inga anspråk på det.

– Det är billig underhållning, utan några djupare intellektuella dimensioner. Och en av de roligaste mörka, groteska komedier jag vet. De flesta tycks känna till den, även om de inte gillar musikal och teater i övrigt, säger föreställningens tyska scenograf Katrin Bombe.

Under uppsättningen på Göteborgs stadsteater ansvarar hon för den egentliga kärnan: växten. En flörtig, manipulativ figur som vill stilla sin hunger på människokött. Och en ordentlig teknisk utmaning för en teater med begränsad budget.

– I filmatiseringen är växten magisk och överväldigande. Vi har inte resurser för något sådant. I stället har vi valt att använda våra begränsningar till vår fördel, genom att framhäva dem. Något annat vore fånigt.

Så hur kommer den se ut och fungera?

– Den växer från en söt liten blomma till ett sex meter högt alienmonster. Samtidigt behöver den vara rörlig, särskilt i sista stadiet, eftersom den ska böja sig fram och äta upp en människa i publiken. Därför är konstruktionen ungefär som en stor piska. Skådespelarna och dansarna kommer styra den manuellt från scen. Och sångaren som gör växtens röst står bredvid, synlig.

En utmaning i teknisk ingenjörskonst snarare än i konstnärlig tolkning, med andra ord. Eftersom allt krut går till växten blir resten av scenbygget mycket simpelt. Det stör inte Katrin Bombe.

– Scenografi är ofta ganska intellektuellt. Folk förväntar sig att man ska överskrida den bokstavliga tolkningen av texten och lyfta hela föreställningen ett snäpp. Generellt jobbar jag med ett sådant, ganska modernt, tankesätt. Men den här gången är det vad det är: en liten affär, en växande planta. Det är befriande att då och då få arbeta på det viset.

Så det blir inget utforskande av berättelsens sensmoraler – att girighet föder girighet, framgång är kortvarig, och så vidare?

– Jag kan inte tala för (regissör) Angelina Stojčevska och hennes tolkning. Men jag tycker det vore korkat att använda det här verket för att göra något slags kommentar.

 

”Little shop of horrors”, Göteborgs stadsteater. Premiär 5 april