Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-22 15:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecension-forlosande-kansloterapi-i-eq/

Scenrecensioner

Scenrecension: Förlösande känsloterapi i ”EQ”

Lotti Törnros och Rebecca Kaneld i ”EQ”.
Lotti Törnros och Rebecca Kaneld i ”EQ”. Foto: Markus Gårder

I den intensiva ”EQ” rör sig fyra skådespelare snabbt och oväntat mellan olika känslotillstånd. Och publiken följer med. ”Möjligen är det snarare vi som är föremål för undersökning”, skriver DN:s Jacob Lundström. 

Vi möter fyra figurer som vankar ängsligt eller gör halvsynkade danser på ett grönmelerat linoleumgolv. När de inte slår i dörrarna, åmar sig mot väggarna eller släpar sig fram längs marken. Entimmesrevyn ”EQ” på Kulturhuset Stadsteteatern i Skärholmen pendlar hastigt och lustigt mellan olika känslolägen. Den sparsamma inredningen hintar om att vi befinner oss i ett väntrum, eventuellt på något slags institut för studier i emotioner.

Bakom en fönsterruta på scenen döljer sig ett mindre rum, som fungerar både som sånghörna och biktbås, där våra namnlösa figurer ibland får prata ut. Annars är det en mestadels ordlös men långt ifrån stum föreställning. Teaterrummet förvandlas – på ett bra sätt – till en lekhörna för skådespelare, som får excellera i sina bästa poser och grimaser.

”EQ” innehåller inte många narrativa ledtrådar till upptågen – uppsättningen påminner mer om teaterns motsvarighet till skratterapi, fast en där alla känslorna kommer på en och samma gång. Gapflabben ger effekt i bänkraderna medan plötsliga vredesutbrott skapar skrämselhicka. Och när någon på scenen verkar ledsen, av förklarlig eller oförklarlig anledning, vänder sig våra mungipor nedåt. Möjligen är det snarare vi i publiken som är föremål för undersökning. ”EQ” trycker dock inte in ett uppfordrande pekfinger i mellangärdet utan är ett inbjudande tillfälle att studera våra egna reaktioner.

Det är alltså inte en föreställning som pratar om känslor lika mycket som den lever ut dem, jämfört med exempelvis ”Snubben lättar på sitt hjärta” som spelades i Skärholmen 2018. Här sätter figurerna i stället ord på sina känslor genom övertydliga versaler på jackryggen – där står det saker som ilska, skam och glädje. De bär allt utanpå kroppen i lager på lager, för under det första ytterplagget väntar nästa: avsky, ledsamhet och förvåning.

”EQ” övertygar mer i sina utlevelser än i sina introspektiva monologer. Visst blir det också en del upprepningar, men det finns något förlösande effektfullt med att gestalta känslor som en kroppslig holmgång. Inte minst som en kontrast till vår mer filtrerade känslodisplay på sociala medier. 

Läs fler recensioner av Jacob Lundström här.