Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Scenrecension: Fredrik Lindström – en ”mansplainer” som gillar att höra sin egen röst

När Fredrik Lindström nästan, bara nästan tappar kontrollen. Då är han så fruktansvärt bra. (Bilden är från ett annat tillfälle.)
När Fredrik Lindström nästan, bara nästan tappar kontrollen. Då är han så fruktansvärt bra. (Bilden är från ett annat tillfälle.) Foto: Lotta Härdelin

När Fredrik Lindström nästan, bara nästan tappar kontrollen är han så fruktansvärt bra. Annars är ”Samkväm” en aningen slapp tillställning, skriver Niklas Wahllöf.

Ståupp

Fredrik Lindström

”Samkväm”

Scen: Scalateatern, Stockholm. Speltid: 1 tim 50 min inkl paus.

Söker man på det omoderna ordet samkväm i gamla ordböcker är enklare tillställning den vanligaste förklaringen. Inte heller den det mest moderna man kan tänka sig. Så vem i hela världen skulle döpa, och bygga, en scenföreställning efter detta? Fredrik Lindström förstås, hela Sveriges favoritfilosofie kandidat – lika mycket biblioteksdammig akademiker som samtida skämtarman.

På Scalateaterns scen står, förutom den obligatoriska pallen och barbordet, ett blädderblock och så ett chokladhjul som, i stället för chokladen då, innehåller en hel massa ämnesord som nålen kan stanna på. Och som Fredrik Lindström kan orera lite lagom länge om. Det är ju hans spetskompetens, att orera (om vi fortsätter bläddra i gamla ordböcker: pladdra, skrodera) mer eller mindre fritt på ett milt docerande sätt och inom behagligt filosofiskt djup. Inte bara för att han är relativt lärd, utan också för att han – vilket han utan omsvep berättar inledningsvis – är en ”mansplainer” som gillar att höra sin egen röst.

Läs mer: Fredrik Lindström: Och så är jag intresserad av mannens sexualitet…

Fredrik Lindström är väl inte Sverigebäst inom språkhistoria, socialantropologi eller beteendevetenskap, men han torde vara den som mest, bäst och mysigast har kombinerat forskningsdisciplinerna publikt. Och rätt mysigt blir det. Hjulet snurras till omodern musik, givetvis, och nålen stannar på alltifrån Gud till döden, från tjock-tv till medelklassens matvanor, och Fredrik Lindström drar en del nya och en del, dessvärre, rejält gamla egna iakttagelser.

Det är när han är extra engagerad i sitt ämne – eller till och med lite irriterad – som vi rätar på oss i Scalateaterns alldeles för trånga bänkrader.

Det är inte så skrivet, det ska kännas spontant och improviserat. Men där det inte är skrivet för själva föreställningen plockar Lindström ofta i stället upp en egen gammal bok och läser vad han själv en gång har skrivit i ämnet. Det är inte så roligt.

Snart infinner sig känslan att det här både är aningen slappt, men i gengäld går snabbt. Nya ämnen rullas fram, Lindström dricker ur sin vattenflaska, och tar ny sats. Det är när han är extra engagerad i sitt ämne – eller till och med lite irriterad – som vi rätar på oss i Scalateaterns alldeles för trånga bänkrader (vänligen byt ut), då svordomarna börjar hagla från scenen, då man nästan kan se hur associationerna accelererar, krockar och ramlar omkull likt skitfulla studenter bakom skallbenet på Fredrik Lindström.

När han nästan, bara nästan tappar kontrollen. Då är han så fruktansvärt bra. Och borde göra mer av, lite oftare försätta sig i lägen då han måste prata om saker som han tycker är obehagliga, alltså mer än bara medelklasslöjliga, och som han kanske inte har valt eller skrivit om själv tidigare. Då han nästan skulle kunna tappa det. Givetvis skulle han landa då också, men i en än mer imponerade position.

Tjusningen i kväll ligger i stället i formatet, det säkra, stadigt förankrade. Och omoderna. Förutom ett på förhand dödsdömt försök att väva in Iphonekvinnan Siri i föreställningen kunde detta ha gjorts i vilken tidsålder som helst. Innan sådant som ”humorshow” var fött, långt innan ”ståupp” ens var en tanke. När man höll enklare föreställningar, bara.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.