Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-23 01:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecension-karlek-pa-uppsala-stadsteater-far-hjartat-att-svalla/

Kultur

Scenrecension: ”Kärlek” på Uppsala Stadsteater får hjärtat att svälla

Charlie Säfve Limander och Ida Carlius. Foto: Micke Sandström

Uppsala stadsteaters ungdomsensemble tar sig an ämnet kärlek med extra allt. Det är överlastat och ofiltrerat och precis som det ska vara, skriver Anna Håkansson.

Rätta artikel

När Uppsala stadsteaters ungdomsensemble tar sig an ämnet kärlek är det extra allt som gäller. Iklädda rosa teddybjörnsdräkter med stora hjärtan på magen marscherar de in till ”All you need is love” i en veritabel kärleksparad. Pjäsen bygger på den sextonhövdade ensemblens egna tankar och berättelser om kärlek och är skriven av regissören och dramapedagogen Maria Trost. Till skillnad från teatereleverna hemma på min gata på Södermalm är det här en grupp vars styrka ligger i olikheterna. Med bakgrund i en rad olika länder och den erfarenhetsbredd som kommer med att vara mellan 15 och 21 år lyckas de ändå hitta fram till det gemensamma. För även om någon uttrycker att den är kär utan att vilja ha sex och en annan hävdar sig ha fått hjärtat krossat 28 gånger är kärleken som bekant universell.

Historien som berättas tar sin början i barndomen. Pappan träffar mamman, de gifter sig och får ett kärleksbarn. Men där lämnas också tvåsamhets- och heteronormerandet därhän. Här presenteras vi för hela tjocka släkten och alla deras upptänkliga variationer av kärleksförbindelser. Det är också tillbaka till den, och den kärlek vi alla på något sätt bär med oss via våra nära, som föreställningen återvänder efter att vi fått se de unga kärlekstörstarna gå på allehanda nitar i relationsträsket. På vägen får vi kärleken förklarad för oss som ett utryck för ren biologisk överlevnad, serveras en Powerpointgenomgång av dess historik och undervisas i ”Spelet” i ett regelrätt gameshowupplägg. Ensemblemedlemmarna rör sig energiskt in och ut ur rollerna och brister med jämna mellanrum ut i egenkomponerade sång- och musiknummer som får hjärtat att svälla. 

Det är överlastat och ofiltrerat och precis som det ska vara. För det ”Kärlek” framför allt ger oss är inte några nya insikter om allt det där kärleken är och inte är, utan om sprängkraften i själva teaterleken. Hur den förenar, utvecklar och förmedlar. Det kan vi behöva påminnas om.