Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

Ankomsten på Kilen Stadsteatern

När Teateri ger kropp åt Shaun Tans sepiatonade bildberättande skapas magi.
När Teateri ger kropp åt Shaun Tans sepiatonade bildberättande skapas magi. Foto: Peter Lloyd

Ett vemodigt och vackert mästerverk.

Teater

”Ankomsten”

Efter Shaun Tans bok

Regi: Thaddeus Phillips. Scenografi/kostym: Lars Jansson. Dockor: Center för Puppetry Arts. Med: Christian Arin, Martyna Lisowska, Nanny Nilsson, Sam Rigi. Scen: Teateri på Kilen Stadsteatern/Kulturhuset till och med den 23 februari. Speltid: 75 min. Från 11 år.

Teateri, scenkonstgruppen med skådespelare från olika delar av Europa, gästar nu Stadsteaterns Kilen. Och jag säger det genast, fånga denna möjlighet för Thaddeus Phillips uppsättning av konstnären Shaun Tans ordlösa berättelse ”Ankomsten”, är ett litet mästerverk. Något även årets Biennaljury uppmärksammat eftersom ”Ankomsten” är en av 16 föreställningar som valts till vårens scenkonstbiennal i Norrköping.

Redan Shaun Tans bok är särskild, men när Teateri ger kropp åt dess sepiatonade bildberättande skapas magi. Smärtsamma, men också komiska, erfarenheter av att fly liksom att ankomma, målas upp med intuitiv kroppslighet och en förfinad, lätt dansande, ironi. Varje scen en bild och en vilsenhetens slapstick. Helheten en scenkonstinstallation.

Allt utspelas nu liksom då. Tiden flyter och vi kan lika gärna befinna oss i Europa 1944 som vid gränsen till Turkiet 2017. Tråden är ett varsamt förmedlande av att lämna och tvingas ankomma. Att möta total motvilja liksom att värmas av empati. Att ibland bli lyckligt inkluderad, trots att språkförbistring och obegripliga koder emellanåt gör skälen till skratt och omfamningar förbryllande.

Med fyra skådespelare och några sanslösa och stora hund-ödle-delfin-dockor, försiggår allt på och omkring en cirkelrund scenografi sammanfogad av jättestora kuber vars dörrar och lådförstycken öppnar mot nya incidenter. Platsen är flyktingens (Christian Arin) ständigt föränderliga hemvist. Vemodigt och uppfinningsrikt teatralt är detta. Vackert och med en underström av livsförvåning som jag nog annars mest mött hos den egensinnige filmregissören Aki Kaurismäki.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.