Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

”Blomma blad en miljard” på Ung scen Öst

Ardalan Hakimi Fard och Lisa Hu Yu i Ung Scen Östs ”Blomma blad en miljard”.
Ardalan Hakimi Fard och Lisa Hu Yu i Ung Scen Östs ”Blomma blad en miljard”. Foto: Markus Gårder

Kristerapi. Uppiggande om att ge fantasin fritt flöde i sorgens stund.

Teater

”Blomma blad en miljard”
av textkollektivet Dockhaveri
Regi: Carl Johan KarlsonScenografi/kostym: Anna Dolata.
Mask: Anna Andersson.
Ljus: Ronald Salas.
Musik/ljus: Christoffer Karlsson.
Med: Ardalan Hakimi Fard, Lisa Hu Yu, Hilda Rydman, Martin Waerme.
Scen: Ung Scen Öst, Linköping.

Om jag fattar allt? Svar nej. Om jag gillar det? Svar ja! I den känslan lämnar jag Carl Johan Karlsons iscensättning av ”Blomma blad en miljard” på Ung Scen Öst, teatern som med sin ibland snudd på dumdristiga djärvhet, kärleksfulla undersökande och provokativa nyskapande ofta ligger i scenkonstens framkant.

”Blomma blad en miljard” placerar sig helt i linje med detta. Vild, vacker och faktiskt i det närmaste dadaistisk i sina form- och textmässiga uttryck. Släpp tanken på att måsta förstå, det här är snarare en föreställning, och ett fritt associerande kring kris och utveckling, att överlämna sig till.

Farmor har dött. Farmor som också var pappa Pupis mamma. Farmor som ville ha stjärnor på sin begravning liksom att Pupi (Marti Waerme) och det leklystna barnbarnet Ollsi (Lisa Hu Yu), ska bevara hennes docksamling, ”dockflocken” som hon kallade dem.

Efter döden vidtar praktikaliteterna. Något som Ollsi måste sköta och någon vid namn Döds-Bo. Vem är det egentligen? Inte kan väl Döds-Bo leva bland alla de trista pappren som Pupi stönande flyttar hit och dit? Och varför envisas Pupi med att vilja sälja alla farmors dockor, även älsklingsdockan Brölsi, hen som bara vägrar underordna sig. I knallröd peruk och stor excentricitet framstår Ardalan Hakimi Fards Brölsi ungefär som ett möte mellan Pippi Långstrump och den fräcke hackspetten i teve-julens Kalle Anka.

Vad är realism och vad är fritt flygande minnen i ett sorgarbete? Klarar vi vuxna oss med stöd av alla måsten och pappersexercis? Eller är det bättre att följa lilla Ollsis strategi och ge sig hän i en fantasivärld där dockor blir levande och som Dockflocken, Hilda Rydman, göra ett helt litet underhållningspaket av sång, dans och slapsticks?

Kostymören och scenografen Anna Dolata firar excesser i hennes dock-flock-kostym mitt emellan Commedia och sagoprinsessa. Spännande är också scenens dockskåpsform i flera våningsplan, en bild som får mig att minnas ”Publiken” på Göteborgs Stadsteater. I yster opposition mot tvingande ordning och i sitt infallsrika collageberättande, ter sig ”Blomma Blad En Miljard” uppfriskande likt en Suzanne Ostensk lillasyster.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.