Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

”Den lille prinsen” på Barnens underjordiska scen

Ida Wallfelt och Stina Samson i ”Den lille prinsen”.
Ida Wallfelt och Stina Samson i ”Den lille prinsen”. Foto: Allan Larson

Mår som en prins. Interaktiv vandring lurar publiken att leka.

Teater

”Den lille prinsen”

Av: Johanna Huss efter Antoine de Saint-Exupéry

Regi: Johanna Huss. Scenograf: Andreas Blom, Dennis Norlindh, ensemblen. Med: Henrik Danielsson, Ida Wallfelt, Nils Granberg, Rickard Hasslinger, Stina Samson. Scen: Barnens underjordiska scen, Stockholm. Speltid: 1 tim 30 min.

I en källare på Söder i Stockholm går det just nu att ta ett steg på planeten B612. Det är ett litet steg, eftersom det är en otroligt liten planet, men det känns som ett ganska stort steg för mänskligheten. Åtminstone om vi enas om att mänskligheten mår bra av teaterupplevelser.

Klivet tar jag med väldigt många andra människor – barn, vuxna och äldre (Barnens underjordiska scens målgrupp är 1 100 år). Vi provar även guldkronor hos kungen, smyger i smala gångar mellan geografens och affärsmannens bokhyllor och apparater, och kikar in i rävens håla.

Du minns vem som bor på planeten B612? Just det, titelpersonen i ”Den lille prinsen”. Det brukar framhållas att Antoine de Saint-Exupérys internationellt bästsäljande filosofiska saga från 1943 är en barnbok – men att den ändå älskas av många vuxna. Men är det inte tvärtom?

När jag läser om nyöversättningen som kom förra året på Modernista slås jag av hur mycket den känns skriven för vuxna. Eller okej, mot vuxna. Det är en bitter vidräkning med en girig och falsk vuxenhet, där den lille prinsen som en Indras dotter kommer till jorden och tycker synd om människorna.

Johanna Huss scenbearbetning har tack och lov väjt undan för den förnumstiga berättarrösten, redigerat bort exempelvis besöket på suputens planet och förvandlat bokens svarta slut. Hennes ”Den lille prinsen” är en rolig och bara lätt vemodig barnberättelse som också vill lära vuxna det som barn vet: hur man är i nuet, leker, utforskar.

Uppsättningens upplägg – där det sceniska framförandet avbryts för en interaktiv vandring genom teaterhuset – blir i sig en fin illustration av bokens budskap. Sagans flygare får motorstopp i öknen och mottagliggörs för prinsens existentiella insikter. De vuxna som är här med barnen får mitt i föreställningen följa med dem på en underjordisk upptäcktsfärd där de luras att leka.

Andreas Blom och Dennis Norlindh har med ensemblen skapat den fantasieggande scenografin. Paulina Åhnbergs kostym och mask lägger sig lekfullt nära originalets bildvärld, och hand i hand med regi och spel gör det att Stina Samson i sitt gula hår och klarsynta ansiktsuttryck ser ut precis som de Saint-Exupérys egna akvarellillustrationer. Henrik Danielsson, Ida Wallfelt, Nils Granberg och Rickard Hasslinger myllrar fint i de många övriga rollerna.

”Den lille prinsen” är en uppsättning om stora frågor för små besökare. Du som är stor bör passa på att se den för enligt författaren förstår vuxna aldrig något av sig själva: och det är tröttsamt för barn att ständigt och jämt behöva förklara saker och ting för dem.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.