Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

Eli & Rio på Teater Tre, Stockholm

Per Dahlström och Maria Selander.
Per Dahlström och Maria Selander. Foto: Martin Skoog

Hos Teater Tre träffas Eli och Rio, två vänner under vars blå kepsskärmar mimskådespelarna Per Dahlström och Maria Selander döljer sig. Eli och Rio, jag minns nu inte vem som är vem och det spelar heller ingen roll eftersom namnen på dem, och på hela uppsättningen, skulle kunna vara vilket som helst. ”Ska vi byta grejor med varann?” till exempel eller ”Dans för lyckliga hattar”.

”Eli & Rio”

Initiativtagare och medverkande: Per Dahlström & Maria Selander

Regi & koreografi: Ossi Niskala. Scenografi/kostym: Anna Nyberg & Kid Falk. Musik/ljud: Janne Tavares. Scen: Teater Tre, Stockholm. För barn 3 -6 år. Speltid: 45 min.

Snart sagt varje benämning är möjlig för föreställningen är, för att låna ett uttryck från danskan, ett enda fantasifullt och oförutsägbart ”prøve” av identiteter, temperament, kön, uttryck, rumslighet…

Det handlar om allt och ingenting och utifrån Per Dahlströms och Maria Selanders grundidé har koreografen Ossi Niskalas regisserat den i princip ordlösa, men starkt uttrycksfullt dansande akten, som en förklädnadernas sensuella förälskelse.

Scenografin utgör glad kontrast till den 2016 annars så vanliga minimalismen. Här befinner vi oss på en sagovind eller kanske i ett outforskat kostymförråd på teatern. Glittrande tyger, överdådiga lampskärmar, knallrosa högklackade skor, guldlaméshorts, vidbrättade hattar, överallt föremål och persedlar att förvandla och förvandlas med och av.

Strumpbyxor på huvudet – ”Nej det går inte!” ropar ett barn i publiken indignerat – men det gör det ju. De långa elastiska benen blir kaninöron eller mystiska turbaner eller vips, kopplet till en stor och ivrig hund som följer i hasorna.

Men ”Eli och Rio” är ingen nostalgisk vinkning till någon utklädningslekarnas tid som flytt. I stället är uppsättningen ett återerövrande av fantasileken bortom paddor och Pokemons. Men, och det är viktigt, nu med webbkameran som kompis.

Här filmas dockhusets miniinteriör och förvandlas till medspelare från teveskärmen. Halva skådespelarkroppen syns på teven medan resten dinglar fram tredimensionellt därunder på golvet. Det är ny teknik som trollspö och då skärmen har begränsningar, som när Maria Selander försöker slänga in smuts i den projicerade tvättmaskinen, går leken i stället varvet runt.

Per Dahlström förvandlar raskt lampskärmen till tvättmaskin där man både kan stoppa i kläder och få dem tvättade. Allt medan han avverkar både skongång och torktumling med sin egen cirkelspringande dans till Janne Tavares rytmiska musik. Genialt.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.