Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

Ett dockhem på Helsingborgs stadsteater

Dansen går hos Ibsen.
Dansen går hos Ibsen. Foto: David Skoog

Infallsrikt men rangligt dockhem i Helsingborg.

Teater

Ett dockhem

av Henrik Ibsen

Översättning: Tom Silkeberg. Regi och bearbetning: Viktor Tjerneld. Scenografi och kostym: Franciska Zahle. Ljus: Ida Jacobsen. Med: Jenny Jensen, Nils Dernevik, Gustav Berg, Cecilia Borssén och Tobias Borvin. Scen: Lillan, Helsingborgs stadsteater. Speltid: cirka 2 tim. 30 min.

 

Det finns oändligt mycket förtvivlan i Ibsens ”Ett dockhem”: Doktor Rank är dödssjuk; ensamstående småbarnspappan Krogstad håller på att förlora jobbet; fru Linde är det vi i dag kallar för ”working poor”. Det är egentligen bara Nora och Torvald som verkar lyckliga, men det är bara för att de inledningsvis kan se fram emot hans befordran till bankchef efter åratal med kniven mot strupen.

Det är mycket som vill upp och mycket som håller nere, men det verkar inte vara detta som har gjort starkast intryck på Viktor Tjerneld i hans på alla sätt unga iscensättning på Lillan i Helsingborg. Som helhet ger den faktiskt ett uppsluppet intryck, och det blir väl lätt så när man som nyutexaminerad regissör vill visa upp sig och får fria händer att skaka om Ibsens solida dramabygge och göra det rangligare än det var från början.

Tom Silkebergs översättning är fin nog, men rangligheten kommer sig av att alla infall bejakas. Ensemblen presenterar sig för publiken med handhållen kamera och pressar sig fram ur en stuga mitt på scenen. Jenny Jensens Nora kommer in först med plastgran och julklappar, och framstår som rätt osympatisk eftersom hon är så full av sig själv. Hon blir paradoxalt nog uthärdligare av Krogstads utpressning och Torvalds svek, men riktigt begriplig blir varken hon eller Nils Derneviks Torvald, som är mån om sin pondus på jobbet men obrydd om sin fånighet i hemmet.

Krogstad får en större tyngd eftersom han spelas av Tobias Borvin, och han får fina nyanser i samspel med Cecilia Borsséns fru Linde. Gustav Bergs kallsvettige doktor Rank försöker hitta köksvägen till Noras hjärta och just han rör verkligen vid smärtpunkter när han lämnar Nora med ett ”Tack för elden”.

Det här är annars inte en iscensättning för stora tankar och starka känslor. Även denna gång smäller Nora till slut igen dörren, men den här gången tror jag att hon gör det i första hand för att släppa in en ung regissör i värmen.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.