Det är synd om de människor som inte får se Mattias Anderssons ”Ett drömspel”. Hans sociologiska version av Strindbergs klassiker är en mirakulöst levande föreställning som vibrerar av allvar, tycker Leif Zern.
Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa.
Prenumerera
Logga in