Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

Festivalen Almost out of sight på Weld, Stockholm

Welds festival Almost out of sight flyttar fokus från det intellektuella till det sinnliga. Publiken möter Christer Lundahl och Martina Seitl med förbundna ögon.
Welds festival Almost out of sight flyttar fokus från det intellektuella till det sinnliga. Publiken möter Christer Lundahl och Martina Seitl med förbundna ögon. Foto: Lundahl&seitl
Scenrecension

Verk: Festivalen Almost out of sight

Plats: Weld, Stockholm

Text/manus: ”Preview” av Manuel Pelmus. ”Undertone” av Sidney Leoni. ”My voice shall now come from the other side of the room” av Lundahl & Seitl.

Dans men i totalt mörker – kan det vara något att se? Tveklöst, ja.

Dans- och konstfestivalen Almost out of sight på Weld har med intelligens och eftertryck visat att scenkonst i mörker är mycket mer än en tokrolig idé. Ingen scenkonstnärlig återvändsgränd. Tvärtom. Festivalens föreställningar har rymt hela spektrumet från det intellektuellt konceptuella till det sinnligt basala. Från medvetande till kropp.

Rumänske Manuel Pelmus mörkersolo ”Preview” är renodlat konceptuellt och utspelar sig i publikens eget medvetande. På scen enbart en tom stol. Ljuset släcks. Någon (gissningsvis Pelmus själv) gör en enbart hörbar entré, sätter sig ned på stolen, berättar om föreställningen, sina konstnärliga utgångspunkter, och på vilket sätt han sitter på stolen med armar och ben. ”Preview” är en märkvärdig upplevelse. Raffinerat utforskar Pelmus publikens föreställningsförmåga om vad han gör (eller kanske inte gör) på scenen.

Distinkt annorlunda är franske Sidney Leonis ”Undertone” där publiken med sina egna kroppar intar scenen i totalt mörker och tvingas navigera, mycket försiktigt, med hjälp av kroppen, hörseln, dofter. Sidney Leoni och ett tiotal performers gör ”Undertone” till en omtumlande och djupt fascinerande, sinnlig upptäcktsresa. Med hjälp av ljud, fläktar, väta, värme, dofter och fysisk beröring, blir åskådarens egen kropp och medvetande allt: föreställning, scen, publik.

Steget längre går svenska duon Christer Lundahl och Martina Seitl, vars debutverk ”My voice shall now come from the other side of the room” iscensattes under Almost out of sight, och vars ”Observatory” (en omarbetad version av ”Works/workshop” från 2008) visas på MDT efter påsk. Missa inte! Lundahls & Seitls verk har kanske den konstnärligt största potentialen. Med förbundna ögon får besökaren hörlurar med inspelade ljud som manipulerar vår rumsuppfattning och därmed vårt medvetande och vår kropp. Mycket originellt, otroligt spännande.

Sammantaget har Almost out of sight varit en svindlande rik festival som övertygande gestaltat hur intimt och komplext människans medvetande, känsloliv och kropp är sammantvinnade. Vilket för övrigt stöds av 2000-talets neurologiska spetsforskning. Läs exempelvis populärvetenskapliga böcker av snillen som VS Ramachandran och Antonio Damasio. Hjärnan är minst lika plastisk och fascinerande som kroppen och konsten.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.