Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

Hair på Göteborgsoperan

Paula Santa-Eufemia, Leila Jung och Sofia Jung.
Paula Santa-Eufemia, Leila Jung och Sofia Jung. Foto: Mats Bäcker

Göteborgsoperan förlägger hippiemusikalen ”Hair” till en diffus samtid. Martin Nyström känner sig både utmattad och oberörd av en lite för energisk föreställning.

Musikal

”Hair”

Av Gerome Ragni, James Rado och Galt MacDermot

Översättning och regi: Rikard Bergqvist.

Musikalisk ledning: Martin Östergren.

Scenografi och kostym: Tomas Sjöstedt.

Koreografi: Malin Zaki.

Video: Sebastian Kihlstrand.

Med: Lucas Krüger, Tobias Ahlsell, Vilhelm Blomgren, Pia Ternström, Klara Nilsson, Sofia Jung, Josefine Gellwar Madsen m fl.

Scen: Göteborgsoperan.

Speltid: ca 2 tim 45 min.

När Twyla Tharp gjorde sin oförglömliga koreografi till Milos Formans filmatisering av musikalen ”Hair” 1979 gav hon uttryck för den samtida experimentella dansens och den tidiga hiphopkulturens vision om att upphäva gravitationen och ta det offentliga rummet i besittning. Att inte bara dansa på gator och torg utan även längs med höga vertikala husfasader i centrala New York.

Det var en smått genial uppdatering som lyfte och berikade musikalen, men som inte alls föll upphovsmännen Gerome Ragni och James Rado i smaken. All ungdomlig anarki till trots – ”Hair” var ju i sitt original från 1967 inte någon svindlande underhållning utan en autentisk och seriöst menad skildring av den tidens hippiekultur i East Village och dess koppling till fredsrörelsen.

Dessutom med viktiga referenser till såväl Shakespeare som Allen Ginsberg. Något som dock inte var tillräckligt för radikala ikoner som Leonard Bernstein och John Lennon som offentligt dissade den efter premiären på Broadway. Eller för Groucho Marx som lär ha varit så skeptisk mot den beryktade nakenscenen i första akten att han klädde av sig framför spegeln hemma för att försäkra sig om att det inte var värt att kasta ut pengar på en sådan syn.

När nu Göteborgsoperan sätter upp den, i Rikard Bergqvists regi och svenska översättning och i Tomas Sjöstedts scenrum och kostymer, har man helt frångått originalets tidsanda där ju Vietnamkriget utgör den hotande fonden.

Ungdomarna, ”The Tribe”, befinner sig i svensk nutid och har ockuperat ett tomt köpcentrum. I projektioner bryts graffiti med reklam och i kläder och frisyrer blandas dåtidens hippieuttryck med dagens hipstermode. Dessutom regeras scenen av ett magnifikt rockband från en upphöjd position som signal för att den här versionen av ”Hair” snarare skall upplevas för sin flödande puls än som ett drama.

En svängande lavaström av uttryck för uppror och frihetslängtan som ger energin till ensemblens masscener, vilt och galet koreograferade av Malin Zaki.

Ändå lämnar mig till slut all denna fysiska energi smått utmattad och märkbart oberörd. Lucas Krüger (Berger), Tobias Ahlsell (Woof), Vilhelm Blomgren (Claude) och Pia Ternström (Sheila) gör fina insatser men deras rollfigurer blir snarare bärare av idéer än människor. Och krigets hotfulla närvaro blir abstrakt trots effekterna.

Ordet ”inkallelseorder” framkallar ju inte alls samma fasa i dag som i den tid då ”Hair” skrevs. Något som bidrar till att energin i den svårartat flummiga andra akten går på tomgång. Och får skeendet att äga rum i ett slags psykedeliskt ingenmansland, som varken är i dag eller i går.

Kanske hade det varit bättre om man utgått från själva avståndet till originalet och dess mytiskt starka tidsanda? Och närmat sig det bit för bit under föreställningens gång på ett mera reflekterande vis.

Vad betydde Vietnamkriget? Och vad menades med ”The age of Aquarius”? Vad var verklighet och vad var fantasi? För att i finalen helt släppa lös energin och förlösa tvivlet, smärtan och mörkret med den ohejdbart framvällande ”Let the sunshine in”.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.