Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

”Ingjutet i mitt hjärta” på Musikaliska

Den timslånga iscensättningen lyckas inte riktigt engagera.
Den timslånga iscensättningen lyckas inte riktigt engagera. Foto: Johan Westin

Spartansk uppdatering av 1600-talet.

Opera

”Ingjutet i mitt hjärta”
Av Antonia Bembo, Élisabeth Jacquet de La Guerre och Mattias Petersson
Libretto: Emma Broström.
Regi och textbearbetning: Helena Röhr.
Kostym och scenografi: Bente Rolandsdotter.
Medverkande: Christina Larsson Malmberg, Martin Vanberg, Catalina Langborn, Jonas Nordberg och Kate Hearne.
Scen: Musikaliska, Stockholm

Ett rosafärgat sammetsdraperi, en unisexklädd femmannaensemble och lite glitter på slutet. Gästspelande Operabyråns nya föreställning ”Ingjutet i mitt hjärta” försöker med små medel gestalta en fri fantasi om 1600-talstonsättaren Antonia Bembos liv.

Uppgifterna i hennes biografi är osäkra, men av allt att döma lämnade hon Italien, en våldsam make och tre barn för att fortsätta sin tonsättarbana under solkungen Ludvig XIV:s beskydd vid hovet i  Versailles.

Bembo är en i raden av alla bortsorterade barockkompositörer som nu håller på att återinstalleras i  musikhistorien. Tonsättaren Mattias Peterssons nyskrivna musik skarvar effektivt ihop hennes arior med franska 1600-talskollegan Élisabeth Jacquet de La Guerres violinsonater och moderna klanger. Han följer den melankoliska tonen i  Bembos musik, men drar sig heller inte för att stöka till ackompanjemanget med bullrigare beats och elektroniskt bearbetade bebisskrik. Konkreta ljud som kompletterar den knapphändiga rekvisitan och bidrar till berättandet.

Emma Broströms libretto och regissören Helena Röhr har tagit fasta på en person som slits mellan konsten och kvinnorollen. Men uttrycket är starkt begränsat och ger inte särskilt mycket utrymme för djupare gestaltning. ”Om jag inte får skapa blir allting kallt”, sjunger sopranen Christina Larsson Malmberg som mest får gå omkring och se ut att frysa om händerna. Rollen delar hon samtidigt med tenoren Martin Vanberg som också fungerar som motspelare.

Även den temperamentsfulla musikertrion Catalina Langborn (barockviolin), Jonas Nordberg (ärkeluta/barockgitarr) och Kate Hearne (barockcello) får agera i  denna kollektivt upplagda produktion. Och visst finns det plats för både passion och humor i ensemblens gemensamma avklädningsscen. Men som helhet blir den här timslånga iscensättningen lite för spartansk för att riktigt engagera med svenska sångtexter och kortare talpartier.

Jag är heller inte säker på att livsberättelsevinkeln är helt idealisk för att lyfta fram dessa komponerande kvinnor. Deras musik får liksom aldrig riktigt ta plats i egen rätt, men man blir om inte annat sugen på att höra mer. Varför inte en uppsättning av Jacquet de La Guerres opera ”Céphale et Procris”?

”Ingjutet i mitt hjärta” spelas även den 18–19/1 i Göteborg. Därefter i Härnösand den 28/1, i Malmö den 5/2 och på Halland Opera & Vocal Festival den 15/7.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.