Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

Kärlekskriget på Vattnäs konsertlada

Lars Arvidson och Pers Anna Larsson som Han och Hon. Och det är hon som har de mustigaste replikerna.
Lars Arvidson och Pers Anna Larsson som Han och Hon. Och det är hon som har de mustigaste replikerna. Foto: Christian Berling

Vattnäs konsertlada fylls av äktenskapliga aggressioner i sommar. Här spelas operan ”Kärlekskriget” och den är tajt, vardagsnära och, faktiskt, mer jämställd än bokförlagan.

”Kärlekskriget”

Opera baserad på Ebba Witt-Brattströms roman ”Århundradets kärlekskrig”.

Musik: Paula af Malmborg Ward.

Libretto, scenografi och kostym: Mathias Clason.
Regi: Niklas Hjulström.
Dirigent: Fredrik Burstedt.
Mask: Robin Karlsson.
Ljusdesign: Jimmy Svensson.
Medverkande: Pers Anna Larsson, Lars Arvidson, Amelia Jakobsson och Vattnäs Chamber Orchestra.
Scen: Vattnäs konsertlada.
Speltid: Cirka 2 tim och 30 min inkl paus

Musiken fattades. Annars var ju litteraturprofessorn och författaren Ebba Witt-Brattströms omdiskuterade punktroman ”Århundradets kärlekskrig” praktiskt taget redan en opera. Komplett med ett antal operacitat, av bland andra Wagner, som tonsättaren Paula af Malmborg Ward nu har fångat upp och omformat.

Därmed inte sagt att librettisten Mathias Clason har varit sysslolös, på ett effektivt sätt har han stramat upp materialet, mejslat ut en handling och tillfört en tredje person – assistenten, eller i praktiken städerskan, Ivona (knivskarpa sopranen Amelia Jakobsson). Med golvmoppen i högsta hugg är hon den utomstående betraktaren som för in klassaspekten i detta ”kulturelitens kaos”, alltså skilsmässobråket mellan Hon och Han.

Vattnäs konsertlada utanför Mora må ligga lite avsides, men strävar ändå efter att befinna sig precis i nuet. Tillkomsttiden har således varit knapp, men resultatet är sedvanligt proffsigt. Pers Anna Larsson och Lars Arvidson gör de två namnlösa rollerna till riktiga personer. Visst är Han fortfarande en föråldrad träbock och rent av en clownfigur med utsmetat läppstift, medan Hon har de mustigaste replikerna. Men utan det entydigt feministiska perspektivet blir ”Kärlekskriget” gradvis en mer nyanserad iscensättning av två människor som inte längre når varandra. Jag skulle rent av vilja påstå att operan har blivit mer jämställd än fjolårets romanförlaga.

På en operascen är det dessutom lättare att komma undan med schabloner. Det är till och med en nödvändighet eftersom alla textdetaljer sällan går fram när de ska sjungas. Jag som har läst librettot och jämfört med boken stör mig förvisso på några plumpa tillägg (”Vårt hem ett Auschwitz”) och några banala rim (kistan-Tristan, poet-sket). Men när könsglosorna haglar bland knivar och kristallkronor känns det ändå som om Clason vaskat fram det väsentliga och hittat tonen för detta Witt-Brattströmska kammarspel.

Niklas Hjulströms regi är dessutom vardagsnära och kommunikativ med humoristisk tajmning. Precis som den mångskiftande musiken med impulser från såväl jazz som minimalism, plastprassel och skumma synthljud. Partituret innebär samtidigt en hel del utmaningar som tacklas tryggt under ledning av Fredrik Burstedt. Här finns till exempel träblåspartier som avsiktligt ska spelas ”fult och ofraserat”. Sången kan brytas av en dräpande replik och till en början upplever jag musiken som aningen överlastad.

Men poängen med det inledningsvis hetsiga, skavande och bråkiga tonspråket är att det tillåter af Malmborg Ward att reducera och allt eftersom frilägga dramats känslomässiga smärtpunkter. Efter en mer konfliktfylld första akt hemma i köket efter en galamiddag är separationen ett faktum med staplade flyttkartonger efter paus. Andra akten är mer sorgsen, sångbar och reflekterande. Inte minst när Vattnäs tajta lilla orkester med fjorton musiker, likt det grekiska dramats kommenterande kör, stämmer upp i ett omkväde om vad kärleken egentligen är.

Läs mer: Så kan Ebba Witt-Brattströms opera rädda kärleken i vår tid

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.