Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Scenrecensioner

La Fenice och Vox Luminis på Stockholm Early Music Festival

Jean Tubéry växlar mellan rollen som dirigent och flöjtist.
Jean Tubéry växlar mellan rollen som dirigent och flöjtist.
Konsert
4

Stockholm Early 
Music Festival

La Fenice och Vox Luminis

Verk av Marc-Antoine Charpentier, Louis Couperin och François Roberday.
Musikalisk ledning: Jean Tubéry. 
Scen: Tyska kyrkan, Stockholm.

När de kyliga vårvindarna vägrar vika hädan är Stockholm Early Music Festival sedan fjorton år tillbaka det säkraste sommartecknet i Gamla stan. Onsdagens öppningsceremoni gav smakprov på några av veckans programpunkter, bland annat musik på Dübenorgeln och barockharpa från Early Late Night Concert; det är ju som bekant aldrig för sent för tidig musik.

Den franske 1600-talstonsättaren Marc-Antoine Charpentier har kanske främst letat sig in i det allmänna medvetandet tack vare öppningstakterna i sitt ”Te deum” som blev signaturmelodi för Europeiska radio- och TV-unionens sändningar på 1950-talet. Hans uttrycksfulla och effektiva tonspråk förde in italienska influenser i den franska barockmusiken och på uppdrag av familjen Guise komponerade han en rad beställningsverk. Däribland begravningsmusik, den mässa och motett för de döda, som här presenterades under vinjetten ”Sånger till en furste”.

Konserten blev en enhetlig svit, där det religiösa sammanhanget förstärktes med två orgelkompositioner av Charpentiers samtida kolleger Louis Couperin och François Roberday. Allt under musikalisk ledning av Jean Tubéry som själv växlade mellan rollen som dirigent och flöjtist på olika sidor om ett dubbelsidigt notställ. Han har en högst egen barockgestik och emellanåt kunde man inbilla sig att han dirigerade en helt annan musik än vad som spelades av kvällen laguppställning på barockvioliner, blås, orgel och den långhalsade lutan teorb.

Hans ensemble La Fenice delar annars den kombination av kvalitet och upptäckarlust som också känne­tecknar själva festivalen. Tillsammans med den belgiska vokal­ensemblen Vox Luminis blev den här musiken om död i allra högsta grad levande med ett emellanåt uppsprickande ljus. När den flerstämmiga körklangen lät så sorgsen men ändå gnistrande klar känns det nästan småaktigt att påpeka att en del soloröster kunde kännas aningen oengagerade och att det emellanåt slirade en smula i stråksoundet.

I ”Miserere des Jésuites” för sex stämmor alternerade de åtta sångarna för att variera klangregistret innan kvällens extranummer, Sanctus- och Pie Jesu-satserna ur ”Messe pour les trépassés”, blev en gudomligt vilsam och svävande final med en del av kör och ackompanjemang uppe på läktaren.

Fakta.Fler höjdpunkter

5/6: Cembalisten Nicoleta Paraschivescu framför musik av tonsättaren och Haydn-eleven Marianna Martines.

6/6: Collegium Vocale Gent sjunger Gesualdo-madrigaler under ledning av den belgiske barock­specialisten Philippe Herreweghe.

7/6: Tyska Sarband och svenska vokalgruppen AVE bygger musikaliska broar mellan tre kulturer och religioner: judendom, kristendom och islam.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.