Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

Landet inuti på Riksteatern/Folkteatern i Gävleborg

Mattias Brunn, Mårten Andersson och Victor Wigardt. Martin Brunn
Mattias Brunn, Mårten Andersson och Victor Wigardt. Martin Brunn Foto: Martin Brunn

Queer i landsort. Enkel men stor teater om längtan och identitet, skriver Jacob Lundström i sin recension.

Teater

Landet inuti

Av Joakim Rindå, Victor Wigardt, Mattias Brunn och Mårten Andersson

Regi: Joakim Rindå. Scenografi/kostym: Charlotta Nylund. Med: Mårten Andersson, Mattias Brunn, Victor Wigardt. Scen: Valhalla Teatersalong, Sandviken. Samproduktion mellan Riksteatern och Folkteatern i Gävleborg, turnerar till och med 25 augusti. Speltid: 1 tim. 15 min.

 

Lamporna förblir tända i lokalen. Bland publiken i stolsraderna som omgärdar den dittejpade scenytan sitter tre män och fikapratar om hur det är att vara queer på landsbygden. Mellan varven reser de sig för att hämta mer kaffe.

”Landet inuti” är mindre en konventionell dramatisk föreställning än en redovisning av en konstnärlig forskningsresa. Det är mycket roligare, livligare och mer gripande än det kanske låter. Och resultatet förtjänar att komma ut i ljuset.

Försöket att sudda ut gränsen mellan skådespelare och åskådare är ingen destabiliserande gimmick, utan motiveras av att ”Landet inuti” baseras på intervjuer på platser som Hudiksvall, Gnosjö och Vara. Och så förstås Sandviken, där föreställningen har sin urpremiär, innan den turnerar vidare över Sverige. Det är teater av, om och för platserna den handlar om.

Med lika delar chosefri humor och sårbart självtvivel ger Mårten Andersson, Mattias Brunn och Victor Wigardt skickligt röst åt en mängd erfarenheter av olika kön. Tillsammans med regissören Joakim Rindå står de även som upphovsmän till ”Landet inuti”.

Den grävande metoden känns igen från ”Transaktion”, en annan aktuell uppsättning från Folkteatern i Gävleborg där Mattias Brunn är inblandad, som också utgår från kunskapsinsamling på fältet. Båda föreställningarna utforskar längtan och identitet i marginalen, men om småstadstristess var ett slags bakgrundsbrus i ”Transaktion” blir ”Landet inuti” en veritabel uppgörelse med den urbana normen.

Frågan har diskuterats mycket på sistone, senast i den omistliga tonårsdokumentären ”Hjärta Norsjö” (finns på SVT Play). I ”Landet inuti” är det som att varje komma ut-process direkt övergår i flytta bort-ångest. För den som inte lämnar landsbygden är väl misslyckad? Kanske särskilt den som inte är straight och därför förmodas ha sin naturliga miljö i storstaden – eller Fjollträsk, för att tala med ”Jägarna”.

”Du flyttade”, är därför en återkommande replik i ”Landet inuti”, som lika mycket studerar hemvändandets psykologi. På ett bord i ena scenänden förbereds några skogsplantor och över golvet töms brun jord ur plastsäckar. Vi förstår hur rötter kan slitas upp, men skådespelarnas jordiga händer och knän blir också en demonstrativ bild av ett reclaimande av hembygden: jag kan också höra hemma här.

Den enkla storheten – och stoltheten – i ”Landet inuti” gör att det känns som en ynnest att få vara med när föreställningens namnlösa människor gläntar på sina inre dörrar.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.