Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Scenrecensioner

”Medeas barn” på Örebro länsteater

Sympatierna ligger hos den övergivna Medea (Maria Simonsson), men Jason (Petter Andersson) är ingen bov utan en människa med fel och brister.
Sympatierna ligger hos den övergivna Medea (Maria Simonsson), men Jason (Petter Andersson) är ingen bov utan en människa med fel och brister. Foto: Kicki Nilsson

Lysande start. Michael Cockes ”Medeas barn” engagerar och berör.

Teater

”Medeas barn”

Av Suzanne Osten & Per ­Lysander. Regi: Michael Cocke

Musik: Christer Christensson. Scenografi: ­Katrin Brännström. Koreografi: Jimmy ­Meurling. Med: Petter Andersson, Frida Jansdotter, Mats Jäderlund, Maria Simonsson, Hans Christian Thulin. Scen: Örebro länsteater.

Av de många uppsättningar av ”Medeas barn” (från 1975) som jag har sett genom åren hör detta ­”o-lustspel” på Örebro länsteater till de mest spännande. Stycket, inspirerat av tragedin om Medea som hämnas svekfulle Jason genom att döda sina barn, är i Osten–­Lysanders klassiker en modern saga om kärlek, svek, beroende, närhet, sorg och utveckling.

Michael Cocke gör en tät och känslostormande iscensättning som i finalen klokt undviker att framställa Medeas och Jasons skilsmässa som något idealtillstånd. Separationen är i stället en följdriktig konsekvens vilken barn och vuxna måste leva med. Inga blå dunster om ”att allt blir bäst till slut”. Intressant är också att visst, sympatierna ligger hos den övergivna Medea, men Jason är ingen bov utan en människa med fel och brister.

Osten–Lysanders pjäs är hard stuff för scenkonstnärer och här utstrålar varje sceneri att ensemblen har något viktigt att förmedla. I Jimmy Meurlings snabba och dansanta koreografi och Michael Cockes regi är spelet engagerande, berörande och roligt. Maria Simonssons Me­dea förvrids från attraktiv till fult förtvivlat hatisk. Svek gör så med oss. Känslor kan inte kvävas, bara levas.

Hans Christian Thulin, som den i Glauke förälskade Jason, klyvs i två när samvete och hjärta slåss. Petter Andersson och Frida Jansdotter, Lill-Jason och Lill-Medea, hittar exakt rätt barntrulighet och vrede i intonation och kroppsspråk och om Mats Jäderlund som Barnvakten säger jag bara: Underbar!

Detta kallar jag en lysande landning för Michael Cocke, Länsteaterns nya konstnärliga ledare.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.