Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

"Nu är vi gorillor låssas vi

De lekfulla gorillorna fångar det ogripbara som kallas konst.
De lekfulla gorillorna fångar det ogripbara som kallas konst. Foto: Love Lanner
Varmt och mjukt. Låtsasgorillor vågar lita på fantasins kraft.
Scenrecension

Verk: ”Nu är vi gorillor låssas vi”

Plats: Dockteatern Tittut i Tensta och på turné.

Regi: Ing-Mari Tirén.

Text/manus: Efter en bok av Barbro Lindgren.

Scenografi: Dockor, scenografi: Eva Grytt.

Medverkande: Dockspelare: Sophia Segrell, Lisa Kjellgren.

”Ingen teaterkonst är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje verk är ett stycke av fastlandet, en del av det hela”. Efter Tittuts urpremiär på ”Nu är vi gorillor låssas vi”, kommer det för mig att travestera 1600-talspoeten John Donne. I ett brus av alltmer lättflyktiga evenemang anar jag nu att krafter till exempel inom den unga teatern sätter ner foten för att markera ”stopp, vi håller på att springa ifrån oss själva, vi riskerar att kratsa ut kärnan för att snart bara ha skalet kvar”. Och att detta nu sker på flera håll just därför att konst är något som, i sina olika delar, ”är ett stycke av fastlandet…”

På Unga Dramaten vågar man med nya ”John och svamparna” något så ovanligt som att gestalta en medveten tråkighet ur vilken nyfikenhet må växa. Hos Dockteatern Tittut presenterar man en föreställning som med Eva Grytts formidabelt personliga gorilladockor dansar runt sitt enda gyllene ögonblick. Föreställningen befinner sig mitt i en lek som inte behöver andra hjälpmedel än den fantasins kraft som just nu riskerar drunkningsdöden i ett hav av konstant och högljudd underhållning. Och eftersom ”varje verk… är en del av det hela”, väcks hos mig förhoppningen om konstens möjligheter att försätta berg.

Tittut inviger nu sin nya spelplats och andra scen, Blå Huset i Tensta, där man hoppas på möten med en publik som inte självklart tar sig till innerstaden. Först ut är ”Nu är vi gorillor låssas vi”. Föreställningen är ingen jättestor innovation, men den är ett varmt, mjukt och samtidigt uppfordrande spel som med lycklig lekfullhet tar sig själv och publiken på allvar.

Ensemblen har det konstnärliga självförtroendet att lita på sitt eget gestaltande. Det gör den rätt i. Barbro Lindgrens bok från 1971 (i nyutgåva från Bokslukaren), beskriver med en handfull repliker låtsasleken mellan två syskon. Det är storebror och lillebror, där den äldre styr och lägger ut reglerna. Han är pappagorillan som får beskydda lillgorillan: ”Nu leker vi att du tycker så mycket om mig.” ”Nu leker vi att det kommer en krokodil.” Det spelar ingen roll att lillgorillan protesterar vilt för krokodilens stora gröna gap behövs för att storgorillan ska få visa sin överhöghet och samtidigt ge tröst.

I nestorn Ing-Mari Tiréns regi genomför Sophia Segrell och Lisa Kjellgren en fascinerande manifestation för det närmast fjäderlätt ogripbara som definieras konst.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.