Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

”Ockulta dagboken” på Strindbergs intima teater

Scenrecension

Verk: ”Ockulta dagboken”

Plats: Strindbergs intima teater, Stockholm.

Regi: och dramatisering: Ole Anders Tandberg

Text/manus: August Strindberg.

Scenografi: och kostym: Maria Geber.

Medverkande: Sven Ahlström, Samuel Fröler, Michael Jonsson, Åke Lundqvist, Robert Panzenböck, Thérèse Svensson.

Det är förstås en strålande idé att låta Strindberg, dagboksförfattaren, gestaltas av så många skådespelare. Fem män och så kvinnan som både är den dyrkade Harriet Bosse och en aspekt av honom själv. De är röster han lyssnar till i sitt inre. De faller varandra i talet, ropar ut sin förtvivlan, söker tröst, hittar förklaringar och sammanhang.

”Ockulta dagboken” fördes sporadiskt mellan 1896 och 1908. Mest intensivt skrev han i den när förhållandet till Harriet Bosse var i kris eller upplösning. Inte ologiskt alltså att hon är en av rollerna i Ole Anders Tandbergs inspirerade iscensättning. Strindbergmännen flockas kring henne, fem små gubbar i säckiga kostymer. Det går inte att låta bli att tänka på Pija Lindenbaums barnbok ”Else-Marie och småpapporna”: den likformiga ängsligheten, tafattheten och inte minst överseendet som vi betraktar dem med.

Harriet är motorn i dagboksskrivandet, skälet till att omvärlden oupphörligen måste avläsas och tolkas, så att den älskande August ska få de rätta svaren på sina frågor, antingen tycker han sig få dem i form av ett par grenar i kors, en fågels pickande på rutan eller i drömmar där Harriet kommer honom till mötes: ”Hur vågar hon, på väg att gifta sig med en annan!”

Kärlekens magiska tänkande. Strindberg gav det ett ansikte, Ole Anders Tandberg ger det fem, till och med sex. Skådespelarna har samma roll, olika aspekter. Sven Ahlström är lysande febril och skör i sitt teckentyderi.

Åke Lundqvist bär den existentiella plågan, ger tyngden. Michael Jonsson brinner kroppsligast, Samuel Fröler är den bittraste och Robert Panzenböck den uppgivet sorgsnaste. De är en kör av manlig förhävelse och plåga, och utan Thérèse Svenssons Harriet kunde det ha blivit lite färglöst.

Men där är hon, i cyklamenrosa sidenklänning, och riktigt vad det är för en roll hon spelar går knappast att säga. Hon är Harriet, men så som Strindberg har skrivit henne, ibland kanske i egen utsaga som han nedtecknat, eller beskriven av vänner. I vilket fall är hon Kvinnan som behärskar allt, genomskådar dem alla och milt överseende spelar med i deras fantasier. Inga ”Dödsdansen”-gräl här inte. Denna strålande ideal­bild svarar alltid leende. Men det är intelligenta, genomskådande leenden och hon kryddar föreställningen med sin nyktra blick på det manliga rasandet.

Vi skrattar igenkännande. Vi har så lätt att känna igen oss i denne Strindberg. Kanske är vi de första som verkligen förstår honom. Gång på gång drar han fram saker ur sitt inre som vi med vårt terapeutiska allmängods kan namnge: projektioner, bortträngningar, överföringsobjekt, barndomstrauman … Och det är verkligen roligt. Strindbergs intima teater ser ut att kunna bli platsen där Strindberg som person lever, genomkorsas av vår nutid och visar upp den för oss.

Men ändå: lite för sött blir detta rara igenkännande. Det är som om ingenting hos Strindberg får vara ont, trots ibland svåra konsekvenser. Och kärleken till Harriet må ha drivit dagboksskrivandet, men det är världen i helhet han gör anspråk på att tolka. Alla ämnens gemensamma ursprung i guldmakeriet, teodicé-problemet i Dreyfussaffären, Guds existens … Bara igenkänning känns lite småstilt och skulle inte räcka för Strindberg själv.

”Att ge ’naturliga’ förklaringar på allt är ju bara att säga kända saker om okända. Och hur är det möjligt?”

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.