Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Scenrecensioner

”People respect me now” på Turteatern

Skådespelarna har mellan fem och nio roller var och bjuder på enastående rollprestationer.
Skådespelarna har mellan fem och nio roller var och bjuder på enastående rollprestationer. Foto: Jenny Nordmark
Teater

”People respect me now”

Manus/regi: Paula Stenström Öhman

Medverkande: Sandra Huldt, Eva Rexed, Oskar Thunberg, Lars Bringås. Scenografi/ljus: Markus Granqvist. Kostym: Jenny Nordmark. Sång/text: Kajsa Grytt. Musik/ljud: Saemundur Grettisson.Scen: Lumor på Turteatern, Stockholm.

Dokumentärteater är inget ovanligt just nu. Tvärtom. Det senaste decenniets överflöd har till och med skapat debatt om fiktionens låga självkänsla i en realityfixerad samtid. Men måste nu även teater vara ”based on a true story” för att vara angelägen och sälja biljetter?

Den diskussionen kan du dock lämna kvar utanför när du går in i en salong där Lumor spelar. För bakom deras lågmälda uppsättningar av mer eller mindre verklighetsbaserad, nyskriven dramatik syns inget sensationstänkande, bara rejäl research och viktiga historier.

”People respect me now” lånar sin titel av något som Michael Carneal – 14-åringen som 1997 sköt flera elever vid Heath High School i West Paducah i USA – ska ha sagt efteråt. Vetskapen om det ligger som en kall klump i magen vid åsynen av Markus Granqvists ödesmättade scenografi av lysrörsbelysta skolbänkar.

Pjäsen handlar inte om just den händelsen (och utspelar sig i Sverige) men antydningarna finns där. Hotet om vad som möjligen kan bli konsekvenserna av situationen som målas upp. Regissören Paula Stenström Öhman har skrivit ett manus baserat på intervjuer med människor som arbetar med manliga förövare, och med fragmentarisk berättarteknik länkat samman flera historier om olika övergrepp.

Hon skapar en liten modell av samhället i denna scenvärld befolkad av sjätteklassare, föräldrar, lärare, rektor, fotbollstränare, klassmammor, socialsekreterare, poliser … En studie i mänskliga beteenden – från fina eller smått pinsamma till mörkt bedrägliga och våldsamma.

Först försöker jag dela upp de många rollerna i offer och förövare, Sedan inser jag att själva poängen här är omöjligheten i den indelningen: en förövare kan vara ett offer och ett offer en förövare, beroende på situation och maktperspektiv. Ingen är isolerad från omständigheterna, samtidigt görs ingen fri från ansvar.

Den omsorgsfulla person­regin fascinerar: Sandra Huldt, Eva Rexed, Oskar Thunberg och Lars Bringås – vilken kvalitetsensemble! De lyckas spela mellan fem och nio roller var – ett enastående skådespeleri – och i fingertoppsvalda kostymer av Jenny Nordmark. Någon gång lutar det över i alltför skruvat spel, och behövdes egentligen tre timmar? Men sammantaget är ”People respect me now” rolig, mörk och angelägen.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.